Skulle du gå emot ditt eget parti var frågan...

I går fyllde jag i en enkät som SR och SVT skickat ut. Syftet var att få en bild av de politiker som ställer upp i riksdagsvalet.

En fråga handlade om FRA-lagen. Tycker man att den ska rivas upp. Svaret blev förstås Ja.

En annan fråga var - skulle du gå emot ditt parti i en enskild fråga. Jag svarade Ja där också. När det gäller att skydda den personliga integriteten. Inte för att jag tycker att det är ett självändamål i sig  att rösta emot sitt parti. Absolut inte. Situationen bör inte uppstå.

Jag tror dock att det är oerhört viktigt att olika frågor bereds ordentligt innan de kommer till beslutsnivå. Att arbetet innan är det jobbigaste och det allra viktigaste. En politiker som inte har koll på var hjärtefrågorna ligger i processen och inte bryr sig om vad som händer innan man står inför fakta är en dålig politiker enligt min mening. Man behöver sätta sig in i och förstå konsekvenserna av beslut som påverkar människors personliga integritet.

Man måste stå upp för sina ideal, sen behöver det inte bli som man vill i alla fall. Men då har man stått rak i ryggen och kan sova om natten av den anledningen. Man gjorde vad man kunde.

Det är möjligt att jag genom att stå för detta diskvalificerar mig för framtida politiskt arbete och betraktas som en bråkig typ.  Så är det inte. I de allra flesta fall kompromissar man sig fram i olika frågor. Så är det att samverka med andra.  Å andra sidan så står jag så långt ned på riksdagslistan att det ändå är ett ganska omöjligt scenario att jag överhuvudtaget skulle komma in i riksdagen. Men jag kandiderar och visar en viljeinriktning med detta.

Politik kan man jobba med på olika sätt. Jag är i allt övrigt en helyllemoderat.

Uppdatering - nu talas det om partipiskan i Aftonbladet, det gäller att få riksdagsmännen att rösta "rätt", alltså med partiet. I annat fall får man inga poster och betraktas som illojal står det i artikeln. Jag vet inte hur det går till. Men på något sätt måste det finnas utvägar för den som inte kan ställa sig bakom olika beslut. Det är väldigt konstigt om man inte ska kunna stå för sina övertygelser och de löften man gått till val på. Säkerligen inte alls taktiskt att säga att man vill stå upp för sina ideal, men det är i alla fall väldigt renhårigt.

Sen kan man förstå att det inte är särskilt lyckat att spräcka regeringen på en enskild fråga, i synnerhet som politik består av en väldig massa olika frågor som måste vägas samman. Oftast är man som politiker i grunden överens med sitt parti och det ska inte behöva falla på en enda fråga, och bli ett disciplinproblem och inte få vara med i fortsättningen. Det torde finnas möjligheter att ha olika åsikter i ett stort parti men också rutiner för att det inte ska spräcka regeringen.