Attributionsteori...

Inom socialpsykologin talar man om Attributionsteori och Attributionsfel. Det är en användbar teori just nu när vi följer drevet som går kring en påstådd ej bevisad dumhet som en känd person dessutom gjort eller inte. Attributionsteorin ger oss en bild av den process som gör att vi tillskriver andra människor egenskaper, identitet och försöker finna orsaker till deras beteende. Vi som människor söker hela tiden efter någon slags balans i tillvaron och vill se mönster som vi förstår. Det kan bli väldigt fel för i den andras ögon kan både händelser och beteenden betyda något helt annat. Där uppstår det ett attributionsfel. Vi lägger vikten på personliga egenskaper i stället för att fundera över situationen makt när vi söker/dömer orsaken till någons beteende. Vi kan se någon halka och ser direkt att personen är klumpig för att hon är tjock, medan personen halkar på ett bananskal. Vi söker ofta efter orsaker när något går snett, sällan när det går bra.Man beöver inte förklara något som fungerar som vi ser tycker är normalt. Utifrån hur vi ser på världen då.

Vi drar också slutsatser kring och jämför med acceptabla sociala mönster för beteende när vi drar slutsatser om någon annans person. Det är en felkälla så god som någon. Att ge sig på en enskild människa är också klassiskt, det spelar ingen roll om vi ser att det kraschar, vi trycker och stampar på ändå. Vi söker bekräftelse för den uppfattning vi har och bryr oss inte om att vi får information som påvisar att vi kan ha fel. Att det vi tror inte stämmer.  Många vet att det inte är rätt men fortsätter ändå, kanske för att det tjänar andra syften. Det kommer ibland motspinn och grundtanken ifrågasätts men vi håller krampaktigt fast och försvarar vårt ställningstagande.

Om vi tog och tänkte efter lite mer skulle världen förmodligen se bättre ut, om vi funderade ett steg till och ifrågasatte våra egna tankar. Stämmer de verkligen? . Det är inte att undra på att det uppstår konflikter och elände när vi så enögt betraktar världen helt ur vår egen vinkel. Som tur är så brukar det blåsa över, men mycket skada kan göras på vägen dit.

Attributionsteori i NE -  "attributionsteorier, socialpsykologiska teorier om hur vi förstår och förklarar egna och andras handlingar. Attributionsteorierna har bidragit till förståelsen av bl.a. aggression och depression."

Att själv vara utsatt för omgivningens vrede och förutfattade meningar kring vad man anklagas för kan vara knäckande för vem som helst. Det behöver inte stämma med sanningen, man kan inte försvara sig, det rullar bara på utan möjlighet att stanna upp och tänka efter. Det är tragiskt på många sätt. Det är förmodligen här vi har en förklaring till mobbning också. Det bara börjar och sen håller det på. Mycket forskning om detta på Google.

När nu den ene personen tagits av banan för att skyddas mot mobben så förflyttar den senare sig på tredje person. Ty fel måste det vara och här ska skipas rätt. Problemet sen när det visar sig att man kanske inte hade rätt är att det då inte finns någon som plockar upp det man ställt till med. Allt går bara vidare i jakt på nästa kick att ta ut sina fördomar på.

På något sätt så verkar det som om från början helt vanliga personer som blir valda till politiker plötsligt ska bli andra människor än det de var när de blev valda. Förmodligen så finns det i alla människors längtan efter att vara perfekta ett behov av att skaffa oss förebilder och där tror jag vi ofta tar den enkla vägen och lägger kraven på våra politiker, de kan vara hur mänskliga med alla möjliga tillkortatillkommanden men så fort de blir politiker så slår renlärighetskravet. Alla vet det här och det är egentligen en anledning till att inte bry sig om politiken alls. Man kan också fråga som Johan W gör - "Men har vi inte alla till mans haft det lite jobbigt i perioder i våra liv? Handen på hjärtat, vill vi ha ett parlament av politiska broilers och frikyrkopastorer eller vill vi ha ett parlament som representerar väljarna?"  Jag tycker att den frågan är högst relevant.

Vill vi ha en valrörelse av amerikansk modell som Barbro Hedvall skriver och tar avstånd ifrån i Expressen? Det vore väldigt olyckligt ty vi är inte amerikaner med den kultur och tolerans de har kring möjligheten att misslyckas. Det får man göra där på ett annat sätt. Här i Sverige tar skulden och skammen såna grepp på oss så att man kan undra om den som blir utsatt någonsin kommer över det. Det är den ena saken av detta spektakel. Den andra är att det nu diskuteras om det hela ska fälla regeringen.

Om det är så att en personlig tragedi ska påverka förtroendet för en hel regering som har att styra stora frågor som samhällsutveckling, ekonomi och annat som har betydelse för oss som nation då kanske man ska börja fundera över om allmän rösträtt är en bra grej. Men jag tror nog att folk i allmänhet är klokare än så, det gör också Ankersjö. Det bubblar på ytan men jag tror att människor förstår att alla frågor inte har samma betydelse i ett större perspektiv. Vi behöver mänskliga politiker som får göra fel och lära sig av det.

Uppdatering: Anders Mildner funderar kring journalistiken, har den förändrats? Man kan undra. Är den hårdare? Nja... drev har väl alltid varit drev? Däremot är den sociala kontrollen av vad som skrivs större numera. Mycket kommer fram men det är lättare att ta udden av det hela: Kanske. Man vet inte.

Uppdatering: Nej jag har inte gjort det ni anklagar för mig för. Jag väljer att tro på det som sägs och avstår från tolkningar av enstaka meningar till egen fördel som jag anser att vissa medier gjort sig skyldig till av olika skäl. Man ska passa sig för att tolk aallt för mycket. Det är svårt att ta sig ur det när det väl börjat och hur det blir framöver vet vi inte, inte heller det vet vi. Men sorglig historia är det allt.


SVD

Intressant

Aftonbladet

Peter L Andersson, Krassman Röda Berget Moberg Högbergs tankar
 Kent P Tokmoderaten

Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, reinfeldt, psykologi, attributionsteori, val2010,