Idag ska det handla om kvinnor...

L Ö R D A G S T A N K A R
på lördagen... (som omväxling)

Det kvinnliga utrymmet i samhället är mindre än det manliga. Det vet vi. I alla fall när det gäller beslutande församlingar. Min gamle svärfar var stolt över att han fackligt bekämpade att flygvärdinnor vid SAS skulle kunna avancera till pursers i karriären. Han tyckte att det räckte för dem att vara flygvärdinnor. Hur skulle det annars se ut i världen? Kvinnorna skulle ta allt och bara skitjobben skulle bli kvar tilll männen. Nåja, han fick mig till svärdotter så lite fick han allt plikta för sina åsikter.

När jag själv var ung och söt och förmodligen helt ofarlig tyckte jag inte att det var något problem alls. Alla var så vänliga och man fick chansen överallt. Mycket naivt men tillhörande den begränsade erfarenhet jag hade då. Med åren så har denna inställning förändrats och jag tycker inte längre att de politiska kvinnoförbunden ska läggas ner. Det är synd att de behövs, men man får betrakta dem som vilket manligt sällskap som helst, för sådana finns och kvinnor har inte tillträde till dem.

Att kvinnor i högre utsträckning börjar skapa egna nätverk verkar förfära i vissa led. Även hos kvinnor tyvärr. Elisabeth Svantesson en moderat kvinnlig ledamot i Riksrevisionens styrelse kritiserar JK Anna Skarhed för att hon är medlem i det kvinnliga juristnätverket Hilda som jobbar för att kvinnor ska få tillgång till de högre positionerna inom rättsväsendet. Skarhed bör lämna nätverket menar Svantesson. Ann Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare har tidigare reagerat hårt på att Riksrevisionen lyft frågan om lämpligheten i att hälften av Domstolsnämndens ledamöter finns med i det nätverket. (Uppdatering: Vill påpeka att jag inte i sak - att allt ska vara rätt - har något emot det Svantesson skriver. Men jag tog vinkeln kvinna här på grund av att det är viktigt att se kvinnliga nätverk som resurser för jämställdhet)

"... ett nätverk bestående av kompetenta och framgångsrika kvinnliga jurister som har som målbild att hjälpa varandra och andra att komma vidare för att inta högre positioner i sitt yrke. Det är väl hur bra som helst. Betydligt bättre än lagstiftning och kvotering. Hur många manliga nätverk finns det inte? Där man stöttar och hjälper varandra att komma vidare i karriären. (MMK)

Justitiekanslern Anna Skarhed själv ger svar på tal på Elisabeth Svantessons artikel idag och menar att det går utmärkt i att vara medlem i Hilda och att sköta jobbet som JK korrekt. Det är jag alldeles övertygad om att det går. För män fungerar det utmärkt uppenbarligen. Inte minst såg vi detta vid TPB-rättegången då vissa manliga aktörer kunde betraktas som jäviga på grund av deltagande i vissa intressesfärer. Då gick det utmärkt.

Mona Sahlin

Läser en intressant debattartikel om Mona Sahlin skriven av Ann-Britt Grünewald som analyserar varför männen i partiet inte tål sin kvinnliga partiledare. Grünewald har jobbat i den manligaste branschen av alla och varit chef för Österåkersanstalten. SÅ nog vet hon vad hon talar om i det här avseendet. Jag delar inte på något sätt den politik som Mona Sahlin bedriver och visst har hon gjort dumheter, men vilken politiker har inte gjort det och vi vet alla att det går att bygga hus av mindre delar. Något som politiker ofta får erfara när deras tillkortakommanden ska presenteras i media. Men man kan ändå inte låta bli att beundra hennes stoiska envishet att stå pall. Många hade nog lämnat politiken för mycket länge sedan om de varit i Monas kläder. Det gäller även män. Nu slår Grünewald ett slag för sitt parti och menar att hon för sina barnbarns skull tänker rösta på Mona Sahlin. Så att de får kvinnliga förebilder. Utan Mona går inte det. Är inte helt överens där. Själv tänker jag jobba för att kvinnor får större utrymme i mitt eget parti. Tror att det går också. Numera är jag både äldre och kan baka sockerkaka som tydligen ska vara ett kriterium för att som kvinna få vara med i den socialdemokratiska politiken. Är själv mer för "flytta på er här kommer jag" principen. Inte helt okomplicerat men det funkar om man är envis. Envis som Mona Sahlin, inga likheter i övrigt.

Vid ett tillfälle blev jag hämtad av kvinnorna i middagssällskapet för att jag stannade kvar och diskuterade samhällsfrågor med männen. Det är en händelse som satte djupa spår i mig och jag började fundera över kvinnor själva som bromsklossar i utvecklingen för vår del av jämställdheten. Det är rent tragiskt.

Som kvinna ska man inte behöva vara som en man utan snarare jobba för att alla får utrymme. Både manligt och kvinnligt behövs i samhällsutvecklingen. Jag har en känsla av att Fredrik Reinfeldt begriper det där faktiskt, men även han har en del att slåss emot. Men nog behöver kvinnor ha mer utrymme även i moderaterna. Det kanske rent av ska vara dubbelkommando på vissa positioner så att alla aspekter tas tillvara. Att exempelvis läsa om att kvinnor har svårare att få stöd av Försäkringskassan för arbetsskador är tragiskt det också. Siffrorna som tagits fram för DNs räkning talar för sig själva. Det är väl trots allt så att de flesta tjänstemän på FK är kvinnor? Vi kanske är för hårda mot varandra? Det kan inte vara rätt att man ska känna sig som om man ljuger när man har ont? Vad skulle det vara för skillnad på att sitta och sy 10-tals klänningar per dag mot att sortera post. Det är den statiska belastningen av muskler i båda fallen som ställer till det.

Det är synd om männen - men det är synd om kvinnorna också. Vi får börja jobba mer ihop helt enkelt och tillåta varandra att göra det också. Jag tror dock inte på lagstiftningar och kvoteringar utan mer på starka individer i vardagen. Vi behöver släppa fram dem lite mer. De kan vara både män och kvinnor. Vi ska inte strida mot varandra utan jobba med varandra. Låter enkelt, eller hur? Ibland är det enkla det geniala.




Läs även andra bloggares åsikter om politik., jämlikhet, jämställdhet, fredrik reinfeldt, mona sahlin, val2010