Därför personvalskampanjar jag...

Den som personvalskampanjar har ingen chans. Personvalet är ingen succe, intresset har svalnat för varje val skriver DN.  Detta är en intressant diskussion som borde varit uppe en bra bit före valet egentligen. Samtidigt som partierna uppmuntrar personval så har de inte så stor betydelse när det sen kommer till kritan. Det viktigaste för en kandidat för att personligen komma fram är egentligen vilken placering man fått sig tilldelad genom olika provval och nomineringar inom partiet. Så är det i alla fall i moderaterna. För oss som hamnat långt bak som jag själv på plats 50 på riksdagslistan för Stockholms Län är chanserna ytterst små och det är klart att man kan fundera över om det är värt att personvalskampanja.

Bor man i Stockholm med omnejd så krävs det 20.000 kryss för att man ska ta sig in i Riksdagen med hjälp av dem. Inte ens Fredrik Reinfeldt fick så många kryss förra valet, men han var nära. Få lyckas alltså med att få alla de där kryssen. Att bli bra placerad på kandidatlistor kräver också en en del saker. Bland annat ska man vara kän och kanske lite omtyckt och anses som passande kandidat. Det finns olika variabler som ungdom, kön och framförallt hjälp från sin förening och sitt parti. I en stor organisation tar det tid. De erfarna politikerna talar om en "missad mandatperiod" och går snabbt vidare, kämpar på och väntar på nästa val.

I grunden tror jag att de flesta arbetar för sitt parti, men visst finns det säkert de som jobbar för egen sak också. Det uppstår alltid konkurrens i organisationer, det är inte särskilt för politiska organisationer på något sätt. Att personvalskampanja har en kostnad och det handlar inte bara om pengar. Det handlar också om att försöka stå över andras insinuationer "vem tror du att du är", eller hinder som läggs upp för att någon annan tror sig förlora kryss om någon annan sticker fram. Det tar sig rent patetiska former mellan varven, men människan är som den är. Ganska liten när det kommer till kritan. Vi vet alla det.

Nåväl anledningen till att jag personvalskampanjar är att jag tror att väljare vill se personer bakom politiken. Politkk kan inte bara vara instrumentell den måste vara inspirerande också. Olika människor dras till olika tankar och personligheter, så är det bara. Jag vill vara med och påverka samhället helt enkelt och jag vill ha den borgerliga regeringen kvar. Då är det bara att köra, det är värt att lägga ner både tid, engagemang och privata medel för att jobba för ett sådant mål. För tro mig om ni vill, egentligen är jag en blyg person. Men jag står rak och jobbar långsiktigt, man får kanske stå ut med en och annan missad mandatperiod. För sakens skull. Inte för att jag är överens med partiets alla idéer men med de flesta, de andra får man jobba långsiktigt för att försöka ändra på. Om det går vet man inte innan man försökt. Vad jag tycker skriver jag här på bloggen. I övrigt ses vi kanske i valstugan och på internet förstås. Jag bor där.

Magnus Andersson, ordförande i centerpartiets ungdomsförbund skriver om sin personvalskampanj som är riktigt skoj. Socialdemokraten Peter Andersson tycker att alla som personvalskampanjar förtjänar beröm. Varje kryss är ett kryss för helheten, sås ka man se på det. Nu tycker jag förstås att min helhet är viktigare än hans, men det är en annan femma.


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, personvalskampanj, val2010, moderaterna, riskdagskandidat