Det var en kanske inte en helt oväntad utnämning som skedde vid presskonferensen statsministern höll idag. Hillevi Engström blir ansvarig för arbetsmarknadspolitiken framöver. Det tror jag blir jättebra. Hon är en jordnära och varm person med rak blick, sånt inger förtroende. Hon är dessutom ordförande i arbetsmarknadsutskottet och kan sitt område. Naturligtvis får hon frågan om hon har några lik i garderoben. Inga kända, som polis har jag försökt hålla mig på rätt sida om lagen svarade hon. Jag förstår svaret. De flesta av oss gör så gott vi kan och det är först när media behandlar frågan som man får veta om en P- eller fortkörningsbot som ett exempel är ett tecken på en havererad personlighet utan moraliskt ansvar. Det går liksom inte att hantera såna saker. Så det var ett bra svar, man försöker bara göra gott.
Hennes bakgrund som kriminalkommissarie tycker jag själv är väldigt spännande faktiskt, deckarälskare som jag är för tillfället. Det ger en dimension utanför det vanliga. Hon avser inte att ändra på de arbetsmarknadslagar som finns utan tycker att de fungera bra som de gör idag. Hon gav också uttryck för att matchningen mellan jobb och jobbsökande behöver bli än mer effektiv och att det behövs fler aktörer som hjälper till. Personligen hoppas jag att det leder till en effektivare genomströmning av de sökande också. Den erfarenhet jag har av arbetsförmedlingen genom andra är att det kan ta flera veckor mellan kontakterna med förmedlare och sökande. Man kanske menar att de sökande ska klara sig själva förstås. Men de som verkligen gör det passerar nog inte alltid via arbetsförmedlingen utan fixar allt på egen hand. Så nog har Hillevi Engström en grannlaga arbetsuppgift framför sig.
Det kommer att handla om jobben i valet...
Peter L Andersson tycker att det byggs upp en förkastlig motsättning mellan den som har jobb och den som redan ligger ner. Tycker att det är en skrämmande syn att tala i begrepp som "arbetslinje mot bidragslinje". Förmodligen har vi olika bild av vad det står för. I min värld känns det naturligt att alla får hjälp att jobba utifrån sin förmåga. En del har större sådan än andra, det kan vi inte göra något åt. Det är väl snarare så att det handlar om att uppmuntra alla att vara med i samhället på sina villkor. Jag ser inget egenvärde i att alla ska ha det precis likadant. Livet går upp och det går ner och det vet de flesta. Ibland är det svårt och ibland flyter det på bra. Han väntar på svaret från Fredrik Reinfeldt om hur borgerlig politik ska ge fler jobb. Saken är väl den att det redan har givit resultat även om många fortfarande söker och att det finns svårigheter för vissa grupper.
Tar man sig en titt på statistiken så ser det ganska ljust ut framöver. Jobbtillfällena ökar. Det är nästan oförskämt av oppositionen att inte ta med det i beräkningarna utan bara satsa och framhålla det som är dåligt. Det finns ljus i tunneln. Det ger människor hopp och det är det vi måste ha inför framtiden. Att bara tala om elände som finns utan att också visa på ljuset som finns i tunneln är på gränsen till lurendrejeri, för att nu använda Marita Ulvskogs kraftfulla retorik när hon ansåg att det skedde en statskupp när den borgelriga regeringen vann valet.
Livet är inte alltid lätt. Däremot ska man inge och visa på de hopp som finns för alla. Det är väldigt konstigt att så mycket resurser kan användas till att hålla tillbaka allting vid det gamla när det bara är utveckling som gör att vi når bort. Å andra sidan vill tydligen Mona Sahlin bli innovationsminister. Intressant, det skulle jag också kunna tänka mig att bli. Men innovation är väl sånt som öppnar nya möjligheter inte återställer allt till den gamla ordningen. Men vad vet man? Hon kanske har massor med spännande idéer.
Samtidigt så tänker jag hur det var när jag jobbade på Posten Affärsutveckling för många år sedan. Där ville man uppmuntra innovationer och nya tankar, men det var inte den som kom på idén som skulle bli ärad - utan hela gruppen! Det är just det där grupptänket, att ingen ska få äran själv om man gjort något bra som jag själv har svårast för i alla sammanhang. Förmodligen delar jag den inställningen med många. Jobbar man hårt och anstränger sig ska det premieras. Klarar man inte det ska man ha hjälp och man ska få den. Det får man också. Ibland blir det fel och då ska det rättas till. Det görs också.
Spännande blir valrörelsen. Den saken är klar. Dumheterna har redan börjat och LO gör en smutskampanj mot borgarna redan nu. Det är märkligt att det bara handlar om renhårighet när det gäller motståndarna. Fast det brukar väl mest vara ungdomsförbunden som tar ut svängarna på det här sättet. Nåväl förra valet retades vi med (S) och placerade de moderata arbetaraffischerna bredvid deras. Samtidigt var vi faktiskt justa och klämde dit ett och annat tunnband även på deras affischer när det satt för mycket på sniskan. Det handlade mest om att inte skämma ut valverksamheten.
SvD (Expressen)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, arbetsmarknad, jobb, fredrik reinfeldt, mona sahlin, moderaterna, hillevi engström
2 kommentarer:
Vadå att moderaterna satsar på arbetslösheten? Den överlägset största åtgärden (100 MILJARDER) är "incitament" för "lata bidragsparasiter" i form av skattesänkningar till enbart dem som redan har jobb.
Det kan man kalla jobbpolitik. Reinfeldt säger också att ungdomsarbetslösheten är en synvilla. Så hur ska man bekämpa något som man inte tror på?????
Personligen med hennes bakgrund i åtanke tycker jag att hon hade passat mer som justitieminister istället för Ask
Skicka en kommentar