Att tilllåta duktiga elever bli bättre är en riktigt bra idé. Idag talar Björklund om elitklasser. Det har varit tabu att släppa fram någon som är bättre än någon annan om det inte handlat om sport och musik. Där är det OK. Ett och annat mattegymnasium har funnits. I och med friskolornas intåg har flera olika typer av pedagogiska idéer kommit fram. Det är bara bra för eleverna. I stället för att se de fördelar som finns med mångfald har det hittills mest handlat om det fula i att göra vinst av skattepengar. I synnerhet från (S)-gängets håll. Att tillåta elitklasser har bromsats på grund av att det då blivit orättvist för de elever som kommer från studieovana hem. Men idrottsintresserade föräldrar som stöttar sina barn har inte varit fel av någon anledning. Det kan man tycka är orättvist för de barn som inte har den möjligheten.
De kommunala skolorna får också betalt per elev och det är samma summa oavsett. Sen hur den summan förvaltas är upp till skolledningen.
Jag har i min närhet en riktigt begåvad unge som knäckte multiplikationstabellen med hjälp av muffinsformen innan han i princip kunde gå. Man möter dem ganska ofta numera. Han skulle absolut vara hjälpt av att få en mer stimulerande skolsituation. Men samtidigt så finns det en hel del annat som ska läras i skolan. Hur man hanterar sociala situationer och liknande.
Så därför om just specialklasser är den rätta vägen att gå kan man ifrågasätta. Som skolad i pedagogik skulle jag hellre vilja se att läromedelsituationen skulel ses över. Idag finns det så mycket olika IT-stöd som gör att att barnen inte behöver separeras i särskilda klasser utan mycket väl kan ha individualiserat studiematerial i stället. Det går bra att titta på hur ett datorspel fungerar till exempel, där ökar svårighetsgraden efter att man klarat av olika etapper.
Rekommenderar Björklund med flera att läsa Ellen Winners bok om Särbegåvade barn som nu verkar slut i sin svenska upplaga men finns att köpa på engelska Gifted Children på Amazon. Hon menar att särbegåvade barn måste tas på allvar men också att det är bra att de finns tillsammans med normalbegåvade eftersom det då ökar motivationen hos alla att bli bättre. De som är duktiga driver fram de andra. Hon beskriver situationen när ett skolspel ska framföras av Shakespeares MacBeth. De som kunde fick läsa den klurigare originaltexten och de andra en förenklad version av den. I slutänden så hade alla koll på och förstod innehållet och kunde sedan tillsammans genomföra skådespelet. De hjälper varandra alltså.
Jag tycker att man ska se över möjligheten med de nya läromedlen och i synnerhet de IT-baserade som numera finns. Många skolor arbetar framgångsrikt med detta och bör framhållas som goda exempel. På KTH sitter exempelvis studenter och är extralärare till barn som behöver stöd. Mattecoachen är ett projekt som innebär att den som inte vågar fråga eller inte får möjligheter till stöd av ordinarie lärare uner lektionstid kan i lugn och ro få hjälp, det blir ett komplement till föräldrahjälpen man kan få. Microsoft är en av initiativtagarna till det projektet och de har också en hel del andra intressanta projekt igång för lärande. Jag tycker inte att det är fel att titta på vad de kommersiella krafterna gör i den här frågan. De satsar mycket pengar och har intressanta idéer. Det viktiga är att lärandet i landet går framåt och att eleverna får både stimulans och kunskaper.
Jag ser inte att det är fel att tillåta en del vara duktiga än andra. Så är det - och det finns ingen anledning att hålla dem tillbaka av rättviseskäl. Det tjänar inget samhälle på. Rätt väg här, men om metoden att dela upp i olika klasser är rätt ska kanske diskuteras eftersom det finns många dimensioner på vad man lär sig i skolan. Det är inte på något sätt självklart att det är indelning i klasser som är framtidens effektiva lärande. Det skulle jag vilja ha mer diskussioner om. Men att studiebegåvade ungar ska få utrymme i skolan är helt självklart. Det är för samhällets bästa på alla sätt och hjälper alla. Det tror inte Högberg på men det gör jag.
Johan Ingerö skriver om behovet av stimulans i skolan.
SvD Expressen
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolan, björklund, fp, alliansen, moderaterna, val2010
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
13 kommentarer:
Jag tycker också att man ska titta på möjligheten att väldigt begåvade tonåringar ska få börja på universitetet utan att passera "gå", dvs fylla 18 år.
Jag har haft flera extremt begåvade personer i min omgivning som skrivit full pott på Högskoleprovet vid 15-16 års ålder och sedan inte gjort ett smack i gymnasiet eftersom de vet att de kommer in på vad de vill på universitetet. Men, det har också gjort att de helt tappat motivationen och efter ett par års högskolestudier hoppat av och inte gör något vettigt med sin begåvning.
Om tonåringarna är jättebegåvade och kunskapsmässigt och mognadsmässigt kan klara högskolestudier, varför ska en åldersregel hindra dem? Vi behöver fler smarta människor med kunskap, inte färre!
Håller helt med dig Annika. Denna åldersfixering i samhället är av ondo på många olika sätt.
Jag tror inte på elitklasser, då forskning visar att heterogent sammansatta grupper är det ultimata. Dessutom, är jag för mångfald och inte att vi skall delas in ännu mer. Ingenting i nuvarande läroplan förhindrar att de som är begåvade i något område inte kan stimuleras att nå högre. Detta är bara en tro hos många, t.o.m inom skolan att det inte är tillåtet. Att det endast skall handla om kompensatoriska åtgärder för att alla skall bli godkända. Då har man inte läst läroplanen eller tolkar den efter det traditionella.
Men, för övrigt ser jag inte något hinder för en elev att få börja tidigare på universitetet. Men är det Björklunds tanke, tro.
Jag förstår överhuvudtaget varför vi inte kan lägga ner Piagets stadieteori ... som mycket av tänket bygger på, tyvärr!
Björklund slår in öppna dörrar och vill gå tillbaka i tiden och skapa segregation istället.
Undrar om han läst läroplanen? Den som den borgerliga regeringen drev igenom.
Monica - Piaget borde verkligen begravas nu. Jag tror inte heller på klassindelning oavsett, inte heller på traditionell katederutbildning. Däremot möjlighet för egna intresseinriktningar.
Har du läst Ellen Winner? Väldigt intressant.
Björklund är lite omodern men att öppna upp för att tillåta "elit" vad det nu är egentligen, även vad gäller teoretiska begåvningar tycker jag är rätt. Att erkänna att det finns såna och inte bara lägga aspekten socioekonomiska eventuella orättvisor på detta. Felet i skolpolitiken som jag ser det är att metoderna bestäms över huvudet på alla utan att de ens diskuteras. Det finns massor av forskning på sånt.
Annika - väldigt många av de smartaste jag känenr är typiska ickeakademiker. Uttråkade i plugget redan i grundskolan. De är klyftigare än mången som skolats in i den traditionella ordningen. Det forskas en hel del även på hur man ska ta vara på den informella begåvningen. Det tycker jag är jätteviktigt.
Autodidakter är underskattade... Verkligen.
Själv har jag en speciell begåvning vilket inte skulle få mig kvalificerad i en elitklass. Och på många av universitets utbildningar passar jag inte heller in. Och inte heller fick jag den stimulerad när jag gick i den typ av skola som Björklund vill ha tillbaka.
Så, var tar de som är som jag vägen - den begåvningen som kan bidra till något annorlunda.
Vi som tänker annorlunda, dvs utanför det etablerade, men som kan utveckla tänkandet kring olika frågor.
Monika: är du även emot att man har särskilda klasser där man kan ge extra uppmärksamhet till elever som har det svårare i skolan?
Jag är som en av de människor Annika nämner ovan. Fruktansvärt understimulerad och uttråkad rakt igenom grundskolan, skrev 2,0 på högskoleprovet i början av gymnasiet, gled igenom resten av gymnasiet, började på Chalmers efter lumpen, och orkade med knappt två år av fem innan jag hoppade av. Nu driver jag eget företag inom ett område som jag är helt självlärd på. Det har gått jättebra för mig, men jag kan inte hjälpa att undra hur det hade gått om jag hade fått lite mer uppmärksamhet som hade hjälp mig ta mig igenom skolan på ett bättre sätt, och även hur många andra det finns i samma sits där det kanske skulle hjälpt ännu mer. Detta är alltså lite av en hjärtefråga för mig. När jag gick på gymnasiet minns jag att jag skrev en liten essä där jag diskuterade huruvida stor begåvning nödvändigtvis bara var en gåva, eller om det också kunde vara en förbannelse. Den sortens skrift som mest är pinsam att läsa numera, men ändå :) Jag tror fortfarande vi har många barn och ungdomar i skolan som känner precis som jag kände då, och lider för det. Det är riktigt lidande, och förtjänar att tas på allvar.
Maria - det är inte elitklasser i sig jag gillar utan att man erkänner att det finns begåvade ungar som behöver stimuleras och tas om hand. Det kan ske på många olika sätt. Kanske att ha en enskild klass.
Det är detaljnivåerna jag stör mig på och som jag skrev om Ellen Winner så tycker jag att hennes tankar är intressanta. Att låta de duktiga dra framåt och höja nivån i stället för att stanna upp och låta dem sitta i fred. Trots allt så finns det ingen stans i samhället senare som du bara kan umgås med dem du har samma kunskapsnivå som. Jag anser att skolan måste arbeta för att få ihop både individen och helheten.
För övrigt Maria får vi ses - men efter valet ;-)
Maria jag har nog uttryckt mig kryptiskt.
Danni - jag känner alltför många som är som du. Duktiga och lyckade människor som inte pluggat klart om ens börjat. Tänk Bill Gates - han är en typisk drop out. Jämför dig med honom ;-)
Det finns något slags utbildningskomplex som vi nog är många som lider av. Det borde inte vara så. Jag har själv lsät ganska mycket på universitetet och tycker väl att det har haft visst värde för mig personligen. Men jag har också träffat på människor i den världen som fått mig att omvärdera ett och annat. Jag försöker att inte göra skillnad och uppskattar mycket alla på tvärsentänkande människor. Jag är nog en sån själv.
Mina barn har gått i vanlig skola och i de ämnen de har varit duktiga i har det funnits möjlighet till att gå MVG-grupper eller att få andra uppgifter. Att sätta barn och ungdomar i speciella elitklasser är säkert varken bra för samhället eller framförallt den unge.
En del av min sons kompisar har en IQ som är högre än vad som är bra för dem och tro mig att de killarna behöver kontakten med den vanliga världen, det gör dem gott och jag tror faktiskt att de får mer ut av det än en insnärjd verklighetsfrånvänd skola.
Jag har varit oehört nöjd med dagens skola förutom de sista årens neddragningar av personal.
/Bejla
Danni
Monika: är du även emot att man har särskilda klasser där man kan ge extra uppmärksamhet till elever som har det svårare i skolan?
Ja, av samma skäl...
Om du verkligen tittar på vad man säger extra uppmärksamhet, undrar jag varför resten bara skall få uppmärksamhet och vissa skall få extra.
Det finns mycket att säga om det här och jag vill inte ta flera sidor av utrymme i kommentarerna :-)
Att dela upp grupper av elever är för mig främmande efter hur man själv ser på vad kunskap är eller bra eller dålig, smart eller inte och det strider helt mot läroplanens huvudmål. Om man möter eleverna som individer där dom är och ser vad som kan utvecklas i syfte att höja lärandet, behöver man inte speciella klasser ...
Lpo94 är i mitt tycke en fantastisk läroplan. Den öppnar upp just för det som ni alla eftersöker.
Missen både SAP-regeringen och Borgerliga regeringen gjorde var att inte ge lärarna möjlighet genom kompetensutveckling att komma in i detta tänkande.
Mary: Åh, jag känner mig inte på något sätt misslyckad för att jag inte har en utbildning. Det går som sagt jättebra för mig i karriären, och jag älskar det jag gör. Men jag undrar hur det hade blivit om jag istället för att sitta och vara frustrerad, ointresserad och passiv genom hela skolan hade blivit mer aktiverad och stimulerad. Jag hade i alla fall haft mer nytta av vårt skolväsende, vilket i sig också innebär att de skattepengar vi lägger på utbildningen skulle varit bättre använda.
Danni - jag tänkte inte direkt på dig utan mer generellt, fast uttryckte mig kanske lite tokigt där ;-)
Det gläder mig alltid när det går bra för någon, det gäller alla.
Skicka en kommentar