onsdag 15 september 2010

Äntligen lite drag i politiska debatten...

Först var jag tveksam och tänkte ännu en sån här väluppfostrad debatt där utfrågarna har tolkningsföreträdet, eller snarare tar det. Utfrågningen av alliansens partiledare igår blev dock en succé enligt min mening. Äntligen visade de lite temperament och personlighet i debatten. Nästan lite Gösta Bohman över det hela. Det är verkligen en komplimang från min sida.  Det var när han höttade åt en journalist och sa - Såna dumma frågor behöver du inte ställa - som jag blev intresserad av politik. Tyckte det var skönt fräckt på något sätt. Igår blev Jan Björklund lite Bohmansk när han fräste till om vad han uppfattade som att ha blivit kallad främlingsfientlig. Han ökade i popularitet rejält hos mig i alla fall, trots att jag inte är överens om alla hans skolidéer. Det är just när de mänskliga sidorna visas hos vår politiker som man börjar gilla dem.  När det brinner till lite. Det är de mänskliga politikerna vi behöver. Inte maskinerna som gör allt i rätt ordning och är putsade och väloljade. Tänk Gösta Bohman på skäret, rutig skjorta, shorts, gummistövlar och kniven på plats. Fälldin hade en liknande framtoning. Det inger respekt.

När så Fredrik Reinfeldt med charm berättar om sitt ursprung från en cirkusartist blev det också värme i studion. Maud var otroligt distinkt och avspänd och bra hela tiden. När hon sa att de andra alltid använder härskartekniker mot henne och skrattade förstod man att hon fixar det. Göran Hägglund är alltid bra. På det stora hela en bra debatt. Inget nytt rent poltiiskt kanske men det vi fick se var gäng som verkar ha rätt kul ihop och samtalade med varandra utan att inskränka eller ta för sig av andras talutrymme.

Jag tycker att det var den bästa debatt vi sett och kan inte förstå att man blev sur på programledarna. Det var äntligen lite drag i det hela och att Björklund fick bli arg och berätta vad han verkligen tyckte stärkte honom rejält. Så var inte ledsen för det. Det var befriande att slippa den traditionela kostymframställningen med de leenden och rynkade pannor på rätt plats. Sanningen är den att jag började igår bli lite trött på politik eftersom det alltid är samma frågor som mals om och om igen. Efter gårdagens debatt fick jag ny energi. Tack för det allihop. Lena Mellin håller med om att Björklund var bäst men är kritisk till programupplägget. Personligen tycker jag att det är bra att vi får se lite olika upplägg. Johan Ingerö tillhör också de kritiska till formen för debatt. Jag vidhåller att det är bra med olika modeller. Det är befriande att se något mitt emellan dansa med Kossan Doris och rapportuppläsning. Mänskliga politiker finns men syns allt för sällan oftast på grund av de krav på form som finns.

Politiken de driver är jag helt överens med på ett övergripande plan så där finns inte mycket att orda om.

Per Altenberg funderar kring varför ordet burka blir så känsloladdat i Sverige eftersom det är relativt få som bär det plagget här. Nåväl det var väl så att Jan Björklund drog fram det hela genom ett förslag om förbud och det är typiskt sånt som hänger sig kvar. Hur som helst så vann Jan Björklund på att frågan kom upp så att han engång för alla fick göra klart vad han INTE menar.

Ankersjö gillade att Maud tog ordet. Mikael Andersson också han centerpartist var nöjd å sin partiledares sida. Peter L Andersson var inte nöjd. Det kan han inte vara så han tar till de negativa orden kring alliansen politik. Svensson hänger på där. De är vänstertyckare så det är inte kosntigt att de tycker som de gör. Pär Ankersjö tycker att Maud vann.



Aftonbladet Expressen SvD Gudmundson Mellgren Morian


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

embryo sa...

Som Dylan sjöng: "The circus is in town."

Eftersom: det där var en fiktionaliserad soppa som inte gör valbevakningen eller politikens troväridghet gott.

Politisk show med ständiga reklamavbrott; politiker som liknas vid boxare och något slags verbala sluggers; gränsen mellan infotainment och entertainment är ytterst tunn.

Efter nästa reklamavbrott sitter de och flabbar i lösnäsor eller gör levande scharader för varandra.

Minns. Det är verkliga värden som står på spel. Verkliga människor i en verklig verklighet; långvården utarmas, människor utförsäkras och tvingas leva på socialbidrag. Medan politiken och politikerna - de ansvariga - i sig förvandlas till overklighet, fiktion. En äkta skrattspegel som förvisso uppvisar en geuin oäkthet. Det falska blir tydligt.

I varje ruta: talking heads. I varje tevesoffa: thinking heads.

Men. Man kan hoppas att resultatet blir att folk verkligen reser sig ur sofforna och går och lägger sin röst. Åt vänster!

Mary X Jensen sa...

Klart att det är fiktion. Som dina böcker embryo. Men det får oss att tänka. Rösta på alliansen ;-)

Mary X Jensen sa...

Klart att det är fiktion. Som dina böcker embryo. Men det får oss att tänka. Rösta på alliansen ;-)

embryo sa...

Nej litteratur är inte politik. Det är att ta för lätt både på litteraturen och politiken.

En text kan mycket väl ha politisk verkan, åt en mängd håll. Den som skriver är vittne vid världens domstol.

Politiserad text riskerar alltid att förlora i trovärdighet (en risk man ibland måste ta).

Men fiktionaliserade politiker som förlorar sin trovärdighet, på grund av att de söndermassmedialiseras, är i slutändan - faktiskt - ett demokratiproblem. Eftersom det är verkligheten de styr och tjänar, de där talande huvudena. Det är verkliga människor som ska ta ställning till deras ideologi och deras åsikter.

En bok kan du smälla igen eller tyst gråta över. En politiker är mer verklig än så. Kanske inte lika tidlös. Kanske inte lika djup. Men med betydligt större medmänskligt ansvar.