Juste valrörelse ja visst...

Det är några bloggare över de politiska gränserna som försökt hålla den politiska debatten på en snygg nivå. Det är en bra ambition kan man tycka. Själv blir jag väldigt irriterad på den typ av desinformation som förts exempelvis med LO:s affischering med huvuden upp och ner på kända politiker eller annonser där man påvisar hur mycket statsministern och hans fru har tjänat på skattelättnader. Allt för att skapa motvilja. Kan väl tycka att Mona Sahlins tobleroneaffär också borde varit borta från denna valrörelse. Det där att vilja gräva i politikers olika karaktärer och tillkortakommanden i avsikt att kollektivansluta alla till detta är sorglig.

Att det hettar till i debatten är dock bara bra. För det skärper uppmärksamheten. Att som Mona Sahlin säga till Fredrik Reinfeldt att moderaterna är ett miljonärsparti till exempel när man själv varit delaktig till att göra varenda radhusägare till miljonär på pappret i alla fall för att kunna beskatta dem hårt kan inte stå oemotsagt. Att ständigt påstå att Fredrik Reinfeldt inte sagt att han inte vill svara JA eller NEJ på frågan om alliansen kommer att samverka med SD är kräver också en kommentar eftersom man från oppositionen sida inte accepterar det avståndstagande han gör och har gjort. I går så blev det väl ändå tydligt och klart i alliansledarnas tal att det handlar om att se till att rösta bort dem genom att se till att det blir en stark alliansmajoritet är väl ändå tydligare än mycket annat som sagts i denna valrörelse i den frågan.

Peter Andersson tar upp frågan om att medier har gynnat alliansen och refererar till Jesper Strömbäcks analys där det framgår att "Mona Sahlin har förekommit i 18 negativa och tre poitiva nyheter medan Fredrik Reinfeldt förekommit i tolv positiva och fem negativa sammanhang." Det har gynnat de borgerliga mena rman. Personligen anser jag inte att det räcker med en kvantitativ analys här. Den kvalitiativa saknas. För det handlar nog mer om innehållet i nyheterna ändå, vad det handlar om som avgör hur det faller ut. Tänk om det faktiskt är så att inte bara medier utan männsikor i allmänhet gillar det Fredrik Reinfeldt säger mer än det Mona Sahlin har att förmedla? Han leder stort i alla undersökningar om vem man har mest förtroende för. Att det är vad det handlar om och inte antalet nyheter. Jag har för mig att någon socialdemokrat vid tidigare val uttryckte det som att väljarna inte förstått, att de inte fått ut sin politik. Men tänk om det var just det som hände? Att väljarna förstod och valde bort? Den frågan ställs sällan av någon anledning.

Göran Skytte tar idag fram exemplet om tilltaget att gamla kompisar tar strid för Mona Sahlin enligt eget upprop i DN den 7 september . Han undrar vad som skulle hänt om samma sak hänt för Fredrik Reinfeldt. Ja det kan man undra. Men just denna stödartikeln är väl mer ett sätt att visa det interna stödet och är riktad in mot rörelsen i sig. Att peppa de redan trogna. Den kan dock vara kontraproduktiv menar Per T Ohlsson i Sydsvenskan.

Det borde verkligen mer handla om den socialdemokratiska politiken och dess frågor i stället för dess partiledare kan man tycka. De rödgröna har uppenbara meningsskiljaktigheter och har svårt att visa på annat i gemensamma dokument. Den borgerliga alliansen är mer samverkande om än inte heller de överens i alla frågor de heller. Men de försöker inte låtsas om något annat heller utan har gemensamma manifest där partiledarna inte står upp och säger emot varandra. Det finns en trygghet i det. Tror att det går fram till väljarna också, det verkar så om man ser till opinionssiffrorna. Väljare är inte dumma i huvudet och går på precis vad som helst. Något för alla politiker att ha i åtanke. De rationella argument som både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg presenterar i sina framträdanden inger respekt. Min känsla är att alliansen har en tydligare politisk framtoning än oppositionen.Kent tycker att det är ett korthus.  Mark Klamberg påpekar att om man vill ha en stabil regering så ska man taktikrösta på alliansen. Han uppmanar alla tveksamma att göra detta, rösta på det som man vet vad det blir av.

Det kan vara att jag är färgad av min inställning, det känns bra. Jo då Per Ankersjö jag tror att det finns plats för politik i denna valrörelse.

Den moderata politiken finns nedtecknad i den lilla skriften - Det här är nya moderaterna där skirver Fredrik Reinfeldt "Vi tror på människans förmåga att växa av egen kraft, hennes vilja att ta ansvar för sig själv och sina närmaste. Vår ambition är att alltid sätta människor före systemen".  För mig som både gammal- och nymoderat är detta det viktigaste. Släpp människan fri och ge möjligheterna till detta. För mig är det inte självklart att mitt liv ska centralstyras. Så är det bara. Viss bastrygghet ska finnas och det gör det också redan idag. Allt kan inte vara lika, allt är inte rättvist. Men basen kan vara det och att väna om välfärdens kärna, se till att skolan fokuserar på kunskap och att Sverige sak vara ett land där man kan åldras tryggt och med värdighet är en självklarhet och kan bara bli sant om fler jobbar och betalar in pengar i skattesystemet. Det är inte rundgång som behövs, det är fräscha pengar som ska in och det får man genom att aktivera jobblinjen. Det är självkalrt att man måste få något för att jobba. Den som tjänar mest betalar också in mest även om de får högre skattelättnad än andra. Den detaljen glöms lätt bort när man vill sätta de rika mot de fattiga. Som moderat vill man skapa förutsättningar för att alla ska få det bättre.

Nu går jag ut och kampanjar i mitt bostadsområde. Människor gillar att prata politik och det snackas mycket om allt från cykelställ i närheten till pensioner. Det är bara kul och positivt.


Bloggar:  Rasmus (liberal) Peter Högberg Tokmoderaten



Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, moderaterna, alliansen, fredrik reinfeldt, mona sahlin, blockpolitik, jobblinjen