Sociala mediers betydelse i valet...

En bekant berättade i morse hur lite sociala medier tydligen betyder i valet, han hade läst det i DN. En intressant fråga det här som vi som deltar i det hela diskuterar väldigt mycket. Självklart har sociala medier, bloggar, facebook och twitter betydelse i valet. Inte minst för det engagemang som uppstår. Politiska frågor har kommit till ytan som aldrig förr. Alla har någon synpunkt som de vill dela med sig av. Det är också kul att göra det med både fränder och meningsmotståndare. Det har tack vare sociala medier inneburit att man kan göra det utan att passera alla begränsande hierarkier som organisationer kan utgöra.

Det har ständigt talats om hur bloggare och sociala medier skulle ta över alla annan verksamheter i valrörelsen och bli det viktigaste. Så är det naturligtvis inte, det är bara en del i alla andra aktiviteter som pågår. Det pågår för fullt men vi är ändå bara i ackommodationsfasen där vi för att förstå försöker plocka in den vanliga verksamheten så det passar in i det gamla vanliga som vi förstår. En del av oss har kommit vidare och gjort de sociala medierna till en livsstil och är helt assimilerade, gått vidare och kan inte tänka sig att ha det på annat sätt.

Som förtroendevald i kommunalpolitiken har man begränsade möjligheter att nå ut och komma fram med åsikter, tankar och kritik. Det finns alltid filter emellan allting. När man kastar loss på internet så blir det en annan situation och det öppnas dörrar som tidigare varit stängda. Självklart så ska man kanske ha någon slags talang att bygga nätverk och vara social och intresserad av sin omgivning för att lyckas. För den som fortsätter att bara trycka ut sina egna åsikter utan önskan till interaktivitet så är det förstås begränsande.

Dörrknackning, flygbladsutdelning, valstugearbete och samtal med andra är naturligtvis viktigt. Men det ena utesluter inte det andra på någto sätt. Vi människor är olika och gillar att använda våra egna verktyg. För min egen del har internet och kommunikation via datorer varit en självklarhet sedan tidigt 80-tal då jag jobbade på Digital Equipment som då var ett av världens största dataföretag. Vi var då 120 000 anställda i hela välden som kommunicerade över nätet med varandra. Det hette inte internet då och skärmarna var vare sig färgglada eller hade grafik å. Men kommunikationen var densamma. Efter det så har det varit en självklar del av mitt liv. Så steget till att använda sociala medier var inte långt och de utvecklas hela tiden.

Kjellberg menar att social medier har skapat en ny politisk arena och jag håller med honom. Det är en stark sådan också med kontakter som skapas tvärsigenom olika intressesfärer och blandar samman personer som har politik, teknik och media som intresse. Det som är spännande är att det öppnas upp så många nya möjligheter att få kontakt med andra. Inte bara stendöda flygblad som bara handlar om ett ämne.  Det handlar om en arena för oss pratglada som är intresserade av hur smatal kan utvecklas. Det är inget för dem som vill bestämma och ha tolkningsföreträdet. De kommer att tvingas till att anpassa sig. Att de idag fnyser och säger - du-och-ditt-internet är inget att bry sig om. Det är möjligt att sociala medier inte är en röstmagnet som tydligen DN skriver på papper idag, det är också signifikativt på något sätt att man skriver om sociala medier och sen inte lägger ut det på internet.i är inte helt framme i assimileringsfasen överallt.

Mikael Zackrisson skriver på SameSameButDifferent att sociala medier nog kan vara så mycket mer än just röstmagnet. "En valrörelse är bara en del av politiken. Kampanjer är inte samma sak som långsiktighet, individen är ett och partiets agerande ett annat. För bilden är lite mer komplex än att kunna sammanfattas i ett flipp eller flopp." Precis vad jag menar ovan, man använder sociala medeir för att kampanja på traditionellt sätt. Envägskommunikation och med sådant tolkningsföreträde blir det ingen vidare kontakt.

Om vi då ska ta och fundera kring hur Kent Persson, Tokmoderaten, jag själv med många flera använder våra bloggar och hur vi agerar i sociala medier så blir det väldigt uppenbart att det fungerar ganska bra. Vi har alla många läsare från hela den politiska sfären. Många kontakter får man och många diskussioner blir det. Vissa tycker att man är en jättebra politiker och andra tycker att man är kass. Så är det i politiken, det är en del av spelet. Däremot är internet så mycket större än de traditionella valkretsarna så många av de som vill lägga en röst kan inte göra det. Än så länge finns det många spärrar som man ska släppas igenom för att bli kandidat på valbar plats. Det tar tid, man ska gillas av rätt personer hemma i lokalföreningen framförallt, den första passagen är väldigt trång. Genom att använda sig av bloggar och andra sociala medier har man en möjlighet att skapa sig en plattform där man blir känd och där man kan få stöd. Men det gäller att vara seriös och verkligen ge av sina åsikter och betraktelser och ställningstaganden, samt ha en förmåga att kommunicera med andra. Utan den kompetensen så försvinner man ganska snabbt och det är lika överallt. Det är krävande att hålla igång på internet. Den som inte gillar det kan nog heller aldrig förstå.

Magnus Kolsjö skriver i sin blogg att dörrknackandet är en flopp i valrörelsen och att partierna i stället borde titta lite på hur många som besöker eller har kontakt via internet så ser det helt annorlunda ut. Det är lite som jag själv känner. Jag har enormt många kontakter via internet varje dag. Långt många fler än jag kan uppnå via dörrknackning. Det är som ett ständigt pågående Torgmöte med många hundratals kontakter varje dag. Det finns en absolut oförmåga att förstå vad sociala medier är skriver Kristofer Björkman och jag tror att det beror på det jag skrev ovan. Många har möjigen ackommoderat det hela och plockat in det i sin befintliga begreppsvärld, men inte kommit så långt som att göra det till en livsstil som en del av oss andra. Det tar tid. Man behöver inte kalla det flopp bara för att det inte blev som man själv trodde. Läs Niclas Strandhs tankar, det är intressant.

Har också märkt att det finns många som blir störda av denna mängd papper som öses över dem.

Jag har tidigare skrivit en hel del om politik och sociala medier med bloggar och annat:

Vinna något val med social amedier - troligen inte
Sociala medier flopp för politiken - det beror väl på...
Politiska bloggar och valet...
Blev de sociala medierna en flopp i Almedalen...

Jag agera förvisso mest som politiker på min blogg men liksom de flesta andra så har jag också annan kunskap. Mitt yrkesliv och min utbildning har i huvudsak handlat om just kommunikation. Så jag tar inte alla tankar direkt ur luften. Vill bara på förekommen anledning påpeka det.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, bloggar, val2010,