Samling kring min valgryta...

L Ö R D A G S K R Ö N I K A
som omväxling på lördagen...


Så här när valet är slut känns det både tomt och skönt på samma gång. Nå, ännu är det inte riktigt slut. De flesta av oss sitter lutade över Valsajten för att se hur det gått med personkryssen i kommunalvalet och sen kommer landstingsvalet. Under dagen verkar det ha stått helt stilla vad gäller många norrortskommuner i Stockholm. Man undrar om de är sist i högen eller om det uppstått något fel i datorerna där. Det har talats om hackning men hur allvarligt det var kan väl ingen bedöma ännu. Eller så är det vad man håller på med just nu, fixa den saken. På hemsidan står "Mellan torsdag och söndag genomför länsstyrelserna den slutliga rösträkningen av rösterna i kommunfullmäktigevalen". Det kan bero på allt möjligt men när man är nyfiken är det svårt att vänta, man vill veta typ nu.

Hur som helst så finns det så många aspekter på det här med val och jag måste erkänna att jag ibland ångrar att jag gav mig in i det hela. Alla åker inte på bananskal nämligen. Själv meddelade jag väldigt tidigt att jag skulle kandidera till riksdagen och trodde väl i min enfald att jag av den anledningen skulle ha stöd i min förening. Men plötsligt var vi tre, varav man satsade på två, båda bra personer. Den tredje blev jag som omnämndes i ordalag att förvisso fanns jag där men ej på valbar plats, underförstått inte så mycket att bry sig om eller att satsa på. När det var evenemang där riksdagskandidater skulle delta i kommunen blev jag aldrig tillfrågad. Alla som följt min blogg under de tre år jag har hållit på vet att jag har en hel del att säga så det är inte av den anledningen jag blev utesluten, jag har jobbat stenhårt för moderaterna helt enkelt. Men att det blev så att jag aldrig blev inbjuden till aktiviteter har naturligtvis försvårat mitt arbete med kandidaturen. I synnerhet som de andra två presenterats som kommunens Riksdagskandidater. Jag fick skaffa mig en egen affisch. Är jag bitter? Ja, lite måste erkännas och samtidigt förbannad för att det finns personer som kan sitta och stoppa andra och gör det också. Ogenerat. Genom att exempelvis använda olika härskarmetoder, vilket blir ganska fjompigt  på en person som jobbat med kommunikation på olika sätt under ett helt långt arbetsliv och dessutom har retorik som ett ämne i sin akademiska examen. Som bekant har det att göra med vilken position man har vilka möjligheter det finns att exkludera andra, det är också ett stort ansvar att ha en sådan möjlighet, att låta bli. Själv skulle jag aldrig göra så, utan se till helheten och jobba för det större målet. I det här fallet alliansvinst. Ska det gå till så här, jag tycker inte det. Jag har tidigare skrivit om den svagaste länken i valprocessen, det är lokalföreningen. Få sitter med Joker där och de andra har att följa med. Alla bryr sig inte och många vill inte bråka. Jag förstår dem.  Men ska det gå till så i ett valarbete där varje enskilds insats är viktig? Vi vet idag hur få röster som saknades för att alliansen skulle få egen majoritet.

Å ena sidan har jag personligen varit firad allians- och moderatbloggare med mycket goda framgångar och som jag känner respekterats för mitt arbete, deltagit i väldigt många tillställningar, byggt ett stort nätverk och fått oerhört många goda vänner i moderaterna men också i alla andra partier. Jag gillar att resonera och komma vidare, jag gillar poltiik och tror att det genom den går att göra gott för människan. Hela den politiska sfären är mina vänner och bekanta idag, jag är oerhört glad för det.  Å andra sidan i min lokala närhet har jag istället bemötts med allra största tystnad. Man kan kalla det mobbning kanske? Långt ifrån av alla men av få. Jag är inte imponerad av det arbetssättet. Det är inte så jag vill se på politik och jag undrar om väljarna vill det? I min värld är en politiker djupt engagerad i olika samhällsfrågor och mindre i sin egen framgång. Det är naivt och blåögt har jag insett, men samtidigt så gäller det att stå för sin sak. Utan sin integritet är man ingen, bara en stor förpackning med litet innehåll. Så vill jag inte ha det.

Vad gör man nu då? Lägger ner? Nej, det finns inte på kartan. Samhällsengagemanget är inbyggt i generna. Däremot kanske man ska lägga upp andra strategier inför nästa val. Hoppas på att det nätverk man byggt i kraft av sin egen person står kvar och breddas under tiden. Att stå och smila till dem som man kan ha glädje av är inte min melodi, men det har väl de flesta förstått vid det här laget. Min förtjusning får man jobba för, den följer inte automatiskt med vilken position man har utan vem man visar sig vara som person. Det är inte den enklaste vägen, men man ska inte böja nacken i onödan. Trevlig och intresserad av sin omgivning kan man vara ändå. Empatisk likaså. Lite kompetens sitter inte heller i vägen. Men problemet är att när man vill vara med och ta ansvar och inte får det så känns det lite meningslöst alltihop. Men ändå inte. Än så länge är både tanke och tangent fri. Integriteten ska man hålla hårt på.

Vad ska man göra? Byta valkrets kanske? Till vilken då? Hur gör man? Det finns många strateger där ute, jag kan behöva lite hjälp. Jag är inte sämre än alla andra, kanske inte bättre heller, men nog så bra.

Visst kan man hålla tyst om sina erfarenheter, lägga locket på och låtsas som det inte finns några problem. Men lär man sig något av det? Svaret är nej. Man skjuter det bara på framtiden. Troll ska ut i ljuset, de tål nämligen inte solljus... Det är enda sättet att bli av med dem annars fortsätter de att hovra i hörnorna. Jag vill påpeka att detta bara är en historia. Det finns i alla organisationer och föreningar.

************
Mina krönikörkompisar har kommit igång: Kent tycker att valresultatet ska få sjunka in. Kan han säga eftersom det är klart i Örebro, haha. Men grattis Kent för att det gick så bra. Peter Högberg deppar. Johan W sitter i solen och funderar över regeringsansvaret och hänvisar till en ledare i DN. Tokmoderaten längtar redan till nästa val.