Ansvar, omdöme och kritiskt granskande...

I samband med att Wikileak återigen har läckt ut en väldig massa dokument som härleds till krigande och annat elände så uppstår frågan om det verkligen bara är så att USAs agerande ska ställas inför granskning av bland annat media, det kanske rent av är så att andra också kan skadas av det hela och man kan fråga om läckandet då gör nytta på rätt ställe. Om inte - Vad gör man då? Vem tar ansvar för det?

Jag är personligen väldigt mycket för öppenhet med vad som pågår men samtidigt så blir kravet på detta ibland väldigt överdrivet och kanske rent av skadligt för andra än den man tänkt. Det är alltid i tolkningarna på något sätt det blir fel. Man tror olika saker om det man ser utan att egentligen veta om det som står att läsa verkligen är det som hänt eller att det man uppfattar är det som menas. Det är en av anledningarna till att jag så absolut ogillar massavlyssning av vår digitala kommunikation exempelvis. Det går åt båda hållen.

När det gäller de senaste Wikileaksdokumenten så handlar det naturligtvis om att ställa USA i dålig dager. Men det ställer verkligen andra frågor på ände. Min favoritjurist tillika personen som får mig att tänka efter i de juridiska spörsmål som alltoftast dyker upp är Mårten Schulz. Han har skrivit en tänkvärd artikel på SvT debatt idag. Det handlar om vårt ansvar för vilken information vi psirder omkring oss och vilket ansvar vi har för den. Det talas om ändrade lagar till och med. Mårten menar att yttrandefriheten inte går före sekretessen till exempel och menar att om någon svensk militär yppat dokumnet av det slag som Wikileaks nu gör så hade det inte gått att gömma sig bakom yttrandefrihetslagen. Det talas om att förändra grundlagar för att anpassas till internets möjligheter att delge information snabbt och till många samtidigt.

Jag tycker absolut att det finns poänger här. Men det är också verkligen viktigt att behålla och värna om den yttrandefrihet. Det förutsätter dock att det fungerar åt båda hållen. Det är lika viktigt att man jävl visar ett visst omdöme kring vad det är för uppgifter som läggs ut. Uppgifter om krig och handlingar som ingen kan vara stolt över är en sak som kan ställa till mer problem än det löser. Det kan aldrig vara självändamål att ställa till det för tredje person. Det finns många dimensioner på spridandet av information. Dyngspridandet kring olika personer, bilder på trosor och nakna människor eller fyllehundar som beter sig är pinsamt det också men på ett annat sätt.

Poängen är att vi inte bara ska förbjuda allting vi måste också se till att lära ut vad som är OK. Förstå att viss information kan skada och är olämplig. PUL borde kanske stärkas av den anledningen? Idag är den lagen ganska tunn. En annan sida av detta är också att vi själva när vi tar emot information måste bli mer kritiskt granskande till den. Är det vi ser sant? Är det rimligt? Kan det stämma? I en värld där det sanna och det falska sprids helt ograderat är det oerhört viktigt att vi lär oss att vara kritiska och inte gå på allting vi ser i tidningar och hör på TV eller förstås läser på internet i olika medier där.

Med anledning av de persondrev som ständigt pågår i media och hur lätt vi tycks ha att bara flyta med och tro på allt vi läser och döma utifrån det så är det lätt att vara skeptisk till möjligheterna att vi ska lära oss att besinna våra tankar vid dessa tillfällen. Alltför många människor blir personligt lidande i jakten på att bytet ska läggas ned kosta vad det kosta må.

Hur som helst läs Mårtens intressanta tankar i frågan.

Efter Wikileaks avslöjanden måste grundlagen skrivas om


Sen börjar vi fundera över det där med källkritik då. Överens om det? Det är ennan sida av informationsflödet. Att granska vid källan utan kunskap kan bli förödande.

Uppdatering: Jag säger nu inte att det är helt fel att dumheter kommer till kännedom för flera, vill påpeka det.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, yttrandefrihet, personlig integritet, wikileaks, moderaterna