Politiker är människor med fel och brister...

Idag presenteras nya regeringen, i morgon presenteras ministrarnas alla möjliga fel och brister. Ty det hör till att alla höga politiker ska rannsakas i media. Det minsta lilla fel man gjort ska identifieras, man kan till och med bli avsatt från sin post hals överhuvud på grund av sådana. De växer i omfattning i takt med rubrikerna. Vissa politiker överlever såna här saker. Av någon anledning är de ofta män. Har funderat över varför. Är det så att män inte låter sig bekommas så mycket som kvinnor ofta gör? Vad är förklaringen, ingen aning.

Expressen har en checklista för de som ska bli minstrar. Det gäller att ha skött sig och framförallt inte gjort  något som media kan nosa rätt på eller som fiendelägret kan avslöja. De flesta har nog både gjort och råkat ut för både det ena och det andra i livet, annars har man inte levt. Mer eller mindre avsiktligt kan det vara också. Dumhet kanske rent av, såna lär man sig av.

Jag tar en koll. Nu ska jag inte bli minister idag så visst kunde jag låta detta vara hemligt. Men det är intressant att fundera kring vad politiker kan åka dit på. För i samma ögonblick som de stiger ut i ljuset så blir de betraktade som Goliat som ska bekämpas till varje pris. (Läs Paul Ronges bok - När Janne Josefsson ringer. Tips till alla nyvalda i riksdagsenvirongerna). Att man ska följa lagar är självklart och visst har man som medborgare skydlighet att känna till dem. Men hur många har läst lagboken?

Vad har man gjort under ett liv egentligen? Brott? Ja, fortkörning för kanske 30 år sedan. Min son satt i baksätet och läste om att man fick böter när man körde si och så för fort och plötsligt så dyker en polis med spade upp och stoppar mig. Du har kört om oss sex gånger nu sa han. Va? sa jag som bara kört om en massa långtradare. OK, bilen var en GTI så visst var den snabb. Men fortkörning - just där? Nåväl det blev böter, inget indraget körkort och så berättade de att om jag varit en gangster så hade jag fått åka in till polisstationen för förhör och sedan kunnat gå ut igen och knycka en ny bil och busköra med. Jag hörde poliser dagen efter i radion säga att de tyckte att det kändes lite meningslöst att stoppa småbarnsmödrar som körde lite för fort på motorväg. Jag tror att de menade mig där.  En annan gång var jag tvungen att åka till doktorn för det gick bara inte ta ta tåget för jag var så sjuk att jag inte orkade gå. Detta var två veckor efter att man skulle tagit bort dubbdäcken. Naturligtvis hamnade jag i en poliskontroll på hemvägen. Böter!  Trots att jag grät, snörvlade och var förtvivlad och satt där med apotekspåsen med alla mediciner i knät. Ingen pardon. Men å andra sidan så är det faktiskt det enda jag har råkat ut för under alla de år jag haft körkort, det är rätt bra. I och för sig är jag ingen flåbuse i trafiken precis. Men det är klart i media kan man göra andra bedömningar och tillskriva mig ansvarslöshet, gangster som inte följer lagar och en allmänt opålitlig person.

Har man varit med om någon tvist i domstol? Ja - för att inte ha följt att lämna redovisning ett exakt datum. Det är datumet som är det viktiga här. Ett problem som kunde ordnats med ett enkelt telefonsamtal som vuxit till en prestigefråga. Hur som helst får det räknas till livets skola och det är intressant att förstå hur en sån process går till och inte minst så inser man att många fall inte på något sett ska ha hela domstolsväsendet inblandat. Här finns utrymme för förenklingar. Skandalöst egentligen att använda skattemedel på det sättet.

Som många människor har jag varit arbetslös, förlorat jobbet, legat i skilsmässa, haft problem med att få ekonomin att gå ihop. Blivit deprimerad, livet har fallit samman och det  har varit jobbigt. Kämpat på, varit under isen och tagit mig ur vaken osv osv. Det kallas livserfarenhet. Allt kan man inte rå på här i världen. Med åren inser man dock att alla är bara en hårsmån från att råka illa ut. Det är inget man kan förutsäga. Snarare är det en styrka att känna till det och vara stark i detta. Och det ökar också förståelsen för de som råkat illa ut. Det är allt för lätt att vara fördömande. Det skäna med livet är att det blandas med så många guldstunder också. Underbara barn, underbar man, trevliga vänner, ett rikt inre liv, kreativitet över gränserna. Skinande sol ibland och nattmörker ibland. Det kallas livet.

Problem med representationen? Nej det tror jag inte. Känns inte som värt att bli ertappad för att missa reseräkningar och liknande. Förstår inte sådant. TV-licensen, självklart. Begriper inte hur man kan undvika att betala den med de i de närmaste gangstermetoder som RIKAB använder för att få in den avgiften. Det är dessutom praktiskt taget omöjigt att slippa betala den även om man inte har TV längre. De ifrågasatte till och med min gamle fars TV-licens när han flyttade till äldreboendet. Det var inte självklart att slippa betala den. Där fick man ligga i.

Svart arbetskraft. Ja faktiskt - städhjälp under en kortare tid. Det hade alla andra där vi bodde också. Det var nog mer tanklöst än någon idé om att komma undan. Dock så lärde vi oss något när vi flyttstädade, vilket vi gjorde själva. För då började nämligen frysen att brinna. Vi bodde i ett gammalt trähus där vi hyrde vår bostad. Tanken på vad som hade kunnat hänt om vi hade använt svart städerska utan försäkring och huset hade brunnit ned är rent skrämmande. Efter det så vill vi bara ha hjälp av dem som har ansvarsförsäkring och vita papper. Det var en riktig lärdom. Så alla svartarbetande målare och anndra som ringer på dörren här har inget att hämta hos oss.

Vad finns det på internet? Har man sagt några korkade saker? Förmodligen, allt ligger i betraktarens öga. Det sägs saker mest hela tiden. Om det är dumt eller ej vet man inte förrän efteråt. Bilder? Ja en och annan missgynnande bild med dubbelhakevinkel finns det säkert. Hua... Men det bästa med internet är att det alltid går att argumentera för sin sak. Man slipper treradiga genmälen på sidan 24 bland sportreferaten.

Tur att man inte ska bli minister, hade aldrig gått. Hur skulle inte ett vanligt dödligt liv med alla misstag man som människa gör och lär av inte kunna vridas till i tidningarna. Ibland tycker jag att det överdrivs en aning, vi är inte mer än små skitar i universum någon av oss med de fle och brister vi har. Politiker är inga övermänniskor. De finns inte.