Kalla honom respondent...

Varför ska alla bråka med Sven-Otto Littorin? Han ska till Stanford för en period och delta i forskningen där kring hur det ska kunna skapas fler jobb ur innovationer. Rapporten från Svenskt Näringsliv ger en bra grund för vad det handlar om. Läs den. "Att skapa värde ur akademisk forskning"

I stället för att tycka att det är bra så sätter media och omgivning genast igång med att ifrågasätta det hela utifrån ett personligt perspektiv. Allt från Littorins akademiska meriter till hans personlighet i övrigt, samt bekantskap med David Nordfors som är ansvarig för centret där Littorin ska hålla till. Någon har rotat fram Davids CV som är synnerligen välfyllt vad avser akademiska meriter och kommit fram till att han har jobbat ihop med S-O Littorin tidigare. Det blir det viktiga. Är det sunt?

Jag funderar över varför man alltid märker ord och varför man aldrig försöker förstå vad som menas. I stället finner man detaljer och så håller man fast där som en annan igel och bara trummar på.

Jag uppfattar det hela som att S-O Littorin kommer att delta i ett forskningsprojekt där han kommer att vara respondent helt enkelt. Han välkomnas på grund av sina erfarenheter. Vem kan säga emot att han har såna just vad gäller arbetsmarknaden och att han därmed kan bidra med viktiga kunskaper? Som respondent deltar man i hög grad i den forskning som pågår.

Att Littorin och David Nordfors känner varandra sedan tidigare är väl inte så märkvärdigt. De flesta av oss har mött många människor både privat och i arbetslivet. Är det konstigt att man då väljer samverkan med någon man redan känner till och som kan det man själv vill veta mer om. Finns det en lag som säger att man inte får verka ihop med någon man känner sedan tidigare? Jag hårdrar nu för att det är nödvändigt.

När akademiker träter inför öppen publik blir det extra fånigt. Det handlar ofta om tillsättandet av tjänster av olika slag som man slåss om.  De brukar klaga på varandra och säga att den ena inte kan stava och den andra minsann har gått en kvällskurs i stället för en dagkurs och därför ljuger och därmed är opålitlig osv osv. Det kan vara roande på sitt sätt och visst blir man ibland förundrad. Men när tidningar hakar sig på enskilda människor och jagar dem tills de ligger ner är det bara obehagligt och omänskligt. I Aftonbladet kan man läsa att Littorin flyr för att han inte vill svara på frågor. Kan man klandra det? Han vet förmodligen att det inte spelar någon roll vad han säger. Det kommer ändå att vändas emot honom.
Media har ofta ett tolkningsföreträde. Med det följer ansvar. Det som pågår nu är mobbning mot enskild person. Lägg ner... Det är ynkligt det här.
Du är moderat och försvarar honom av den anledningen säger ni. Ja jag är moderat och jag protesterar mot sånt jag tycker är dumheter, försöker få sans och balans i saker och ting. Det är det inte just nu.

Aftonbladet


Läs även andra bloggares åsikter om innovationer, stanford, littorin, politik, arbetsmarknad, mobbning