Lagrådet tycker att datalagringsdirektivet är OK...

Någonstans trodde och hoppades jag och fler med mig att Lagrådet skulle ha invändningar mot att alla våra digitala rörelser ska lagras för att kontrollera om vi möjligen är gangsters, på något sätt i alla fall. Att det skulle anses vara att inkräkta på den personliga integriteten. Men så blev det alltså inte. Vi kanske inte hade något val eftersom det är ett EU-direktiv och regeringen har trots allt hållit på det ett tag. Min fundering är varför vi finner oss i alla EU-direktiv utan att bråka om det hela lite mer livligt än som märks. Det finns dagar då jag känner att mitt temperament hör hemma i en annan kultur. Lite mer åt det där hållet att vi häller ut busslaster med blomkål utanför speciella byggander och ställer oss tvärs över vägen med alla traktorer vi har. Men så gör vi inte här... Vi finner oss. Eller hur? Personligen känner jag att man måste acceptera det hela -men gilla läget tänker jag inte göra.

Bruce Schneier skriver om hur man i USA plockar in massor med uppgifter om alla möjliga, men problemet är att det i princip inte går att sätta samman dessa till en hel bild. Han tar som exempel kalsongbombaren som blev haffad, inte på grund av att det fanns en massa lösa trådar i övervakningssystemet att sätta samman till något intelligent, utan på grund av att hans egen far anmälde honom. Läs vad Schneier skriver här. Det finns mycket att läsa om övervakning och dess konsekvenser där. Det vore önskvärt att beslutsfattare läste den bloggen. Man inser att traditionellt manuellt övervakningsarbete gör bättre nytta än de trafikmängder som nu ska sparas och letas i.

Ann Ramberg säger till DN "– Hela datalagringsdirektivet är alldeles förskräckligt. Tanken på att man ska lagra all information – även i fall där det inte finns misstanke om brott – känns väldigt främmande i en rättsstat"


Vi brukar tala om ändamålsglidning när det gäller användning av datalagrade uppgifter, det möjligheterna att använda dem är oändliga. Det är därför nödvändigt att begränsa dem rejält. Nu är det sagt att inte innehållet i uppgifterna ska få lagras - bara en del annat. Som vem vi kommunicerade med, när  och var vi gjorde det. Är inte det lika läskigt egentligen? Jag tycker det.

"Vissa verkar känna sig tryggare när andra är övervakade och tycker att det är OK att alla möjliga metoder används för att kolla andra. De som inte sköter sig. De som kan drabba oss. Vi är rädda och lägger tilltron till tekniken som ska skydda oss från det onda. Dessvärre så ligger tolkningen om vad som är bra eller ej inte hos oss själva utan hos tredje person som kanske tolkar normer på ett annat sätt än vi själva gör. Tyvärr så kan övervakningen invagga oss i falsk trygghet. De kan också användas till annat än att bevaka brottslingar de kan också användas till att kolla upp hur du beter dig i andra sammanhang. Tidningen Eskilstunakuriren tog ut svängarna rejält när de genom att kolla trängselskatter ansåg sig kunna dra slutsatsen att kommunstyrelsens ordförande var så ofta i Stockholm att man kunde ifrågasätta var han egentligen var bosatt. Läs mer om detta här. (Länken verkar borttagen) Det är häpnadsväckande men ett fullt troligt redan genomfört scenario" (MMK -09003).


Fick av en vän en intressant artikel från Vanity Fair som handlar om avlyssning, inte statlig dock men ändå - Bettencourtaffären. Smaskigt värre. Frankrikes President Sarkozy är en av de varmaste förespråkarna för datalagring och vill till och med stänga av folk från internet. Intressant läsning detta med tanke på att även politiker kan bli inblandade. Inte alltid önskvärt inte minst för deras egen säkerhet på olika plan. För jag antar att datalagringsdirektivet kommer att gälla alla.

Det är klart att det ligger många aspekter på detta fenomen. Men jag gillar det inte.

 Johanna Nylander ställer frågor till Anna-Karin Hatt.


Magnihasa - Diskussionsglidning  Grönt Ljus skriver HAX

 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, datalagringsdirektivet, EU-direktiv, persolig integritet