Scoopen - det alla journalister längtar efter

L Ö R D A G S T A N K A R...


Läste med glädje Stig Fredrikssons tankar om Assange och Wikileaks där han menar att det är synd om hela grejen med Wikileaks försvinner kring personkulten kring Julian Assange. Han har rätt i det och jag delar absolut hans åsikt att det som hittills kommit fram iform av underrättelser har väl mest varit av indignerande och generande art för dem det berört. En och annan politiker har förstås ertappats med attityder som kanske överraskade. Det som slagit mig i den här övningen är hur politiker verkar ta mer hänsyn till sin egen grupp, politiker oavsett nationalitet, än de gjort till oss som medborgare. Någonstans så har vi ändå valt dem. Det blir lätt en känsla av Groupthink över det hela. Vilket kanske inte är det mest önskvärda i en demokrati. Man kanske någonstans kan hoppas på att det går att förbättra den saken nu när allt kommer i ljusan dager.

Det viktiga som hänt med Wikileaks är att det kommit fram det ena scoopet efter det andra. Det är något som varenda journalist drömmer om - att få ett scoop. Det är inte ens säkert att alla lyckas få det under en hel yrkesgärning. Men det är faktiskt en del av gärningen - att rota fram och låta alla få veta vad som händer bakom de politiska skranken.

För grävande journalistik är Wikileaks ett genombrott. Det är journalisternas skyldighet att ta reda på hemligheter menar journalisten John Pilger som ger en intervju förmån för Wikileaks och Julian Assange.

Lyssna på den här


Varken Fredriksson eller jag är några duvungar utan har båda varit med ett tag, därför känns det extra bra med ett uttalande från just honom här. Inte minst av anledningen att det annars oftast fastnar i fördomen att det bara är finniga tonåriga killar som ställer till bus på internet. Så är det inte. Men det i sig är möjligen den enklaste vägen att förklara sånt man inte förstår eller det som utmanar de invanda vägarna.

Upprördheten handlar naturligtvis om tolkningsföreträdet - vem som äger det. Etablissemanget motarbetar med kraft att hemligheter ska komma fram. Man kan förstå det på ett sätt för visst har en del av de uppgifter som kommit fram varit kompremetterande för inblandade. Men samtidigt kan man ställa sig den viktiga frågan - hur i all sin dar kan hemlig information hanteras så vanskligt?

Och allt vi hört om Julian Assange och hans äventyr i London gör att man tappar hakan. För vad är det som händer? Först skulle han få gå mot borgen, sen inte. Då var det Sverige som hade förhindrat att han skulle få gå fri. Sen var det inte så. Själv vill han inte åka hit till oss av rädsla för att bli utlämnad till USA. Så släpptes han i alla fall. Varför ville inte de svenska åklagarna förhöra honom i London? Har han verkligen våldtagit de två svenska tjejerna eller har de agerat som försmådda kvinnor kan göra. Eller hur ligger det till egentligen? Man har ingen aning. Uppdatering: Självklart ska Assange ifrågasättas och har han betett sig tölpaktigt så ska han naturligtvis få sona för det. Inget snack om den saken. Jag är inte direkt någon kaviarvänster och har heller inte velat lägga några sådana aspekter på det hela. Snarare försökt se från alla håll och kanter. Jag har själv med stort intresse följt Assangeäventyret via utländsk press den senaste veckan. Det har varit intressant på många sätt om än svårt att förstå alla gånger. Det har blandats äpplen och päron.


Att information sprids är dock bra. Att hemlig information sprids kanske inte alltid är optimalt. Men här finns uppenbarligen utrymme för eftertanke. Vad är viktigt att hemligstämpla, uppenbarligen inte allt om man ska utgå från de läckor vi hittills sett från diplomatposten.
(Stig Fredriksson) SvD


Krönikor:  Läckor har uppenbarligen även nått det socialdemokratiska partiet som tycks vara i totalt förfall för närvarande. Nu har det läckt ut att PR-firmor skriver talen, att PR-firmor är inblandade. Det kändes nytt (NOT). Det finns en falang inom (S) som vill högervrida partiet. Ja jösses - som det kan bli.

Peter L Andersson - Socialdemokrater, PR-konsulter och vägen framåt
Johan W - PR och Media: En stilla fundering om kompetenser och etiska regelverk

Alexandra Einerstam - Trust no one

Aftonbladet
Makthavare

Grejen är att alla hemligheter läcker på ett eller annat sätt. Vi läser om dem i tidningarna varje dag. Det gjorde vi innan Wikileaks gjorde entré. Jag hoppas för alla socialdemokraters skull att ni får ordning i partiet. Men ibland måste väggarna rivas ned för att byggas upp igen.

Men jag säger som Fredriksson. Det är bra att det politiker försöker dölja kommer fram i ljuset. Oavsett vilken nivå det handlar om. Det är bra att fler journalister får fram scoop om viktiga saker och kanske slipper skriva så mycket om konstruerade såpakändisars liv. Där kan Wikileaks vara till hjälp. Om man lyfter blicken lite och distansierar sig från det som ligger allra närmast.

Karl Sigfrid och jag utvecklade våra tankar kring Wikileaks och informationsspridning  i en mycket kommenterad och läst artikel på SvD nyligen. Det hela handlar om att skydda yttrandefriheten och vår fria press.

Karl skriver följande på sin blogg 

"Visst kan man hävda att Wikileaks genom att publicera material främjar dem som olagligt läcker hemliga dokument, men det gör i så fall samtliga större nyhetsorganisationer. Skillnaden mellan Wikileaks och SVT:s Rapport är inte större än att Wikileaks är en informationsgrossist medan Rapport förpackar informationen och levererar den till slutkonsumenter"

Det finns flera aspekter på allt...

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om wikileaks, media, läckor, scoop, politik, assange,