måndag 10 januari 2011

Akademiker i sandlådan...

Känner att det är viktigt att påpeka att nedanstående text inte nödvändigtsvis ska läsas bokstavligt. Om man gör det så fastnar man direkt. Vilket iofs är vad det handlar om.

Ofta kan man roa sig med att läsa om hur akademiker läser lusen av varandra. Om en tjänst ska tillsättas så kan de skriva om varandra att den ene kan inte stava och den andre har minsann gått en kvällskurs och av den anledningen farit med lögn i sitt CV. Vad det nu är för skillnad att gå på dagen eller kvällen eller hos annan utbildningsanordnare. Det kan man undra.

Titt som tätt så dyker de upp de där akademikerkrigen. Det är då man inser att den övertro som finns på akademiker kanske inte är helt relevant i alla lägen. Inte om man betraktar de som människor i ett socialt sammanhang. Kunskapsmässigt så kan de för det mesta sitt ämne på djupet, men sen hur det står till med de kunskaper som behövs för att klara sig i övriga livet kan man kanske diskutera. Den sociala kompetensen och mognaden verkar ofta ha fått stå undan för den djupare ämneskunskapen.

Just nu råder det ett akademikerkrig i media mellan Björn Ranelid som knutit på sig dansskorna och Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund. Den ena ska hämnas på den andre som tycker att denne borde sluta skriva med mera. Den ene är en liten själ och den andre Det är bara att läsa på i medierna. Det lär fortsätta ett par dar.

Roande är ordet - men dessa ordväxlingar hamnar på en nivå som gör att man undrar hur det står till med vuxenheten hos vissa. Den auktoritet som man ofta vill låtsas att man har försvinner helt. Det kanske är bra i och för sig. Själv har jag tillbringat många år på universitetet men inte lyckats fastna i den jargong som vissa personer påvisar. Det kan bero på att jag inte fattat något alls. Det är en lek med ord kanske. Eller så är det helt enkelt så att akademiker också är rätt vanliga människor som ibland visar upp sig i all sin vardagliga skröplighet.

Eller?

Fördomsfullt vill jag skriva "karlar" med en liten suck och gör mig därmed till det offer som den "lilla människan" vi trots allt alla är. Det är rätt härligt egentligen att tänka så.

Kör på grabbar...

Uppdatering: Den här texten har tydligen möjlighet att bli som fenomenet den beskriver. Märkande av ord etc... Jag ler. Dessutom så gillar jag både Ranelid och Englund. Sen kanske man int emåste läsa allt bokstavligt, eller hur? Gör inte det här.

(SvD) (Expressen) (Aftonbladet)

12 kommentarer:

Kerstin sa...

Men nu är ju inte Ranelid någon akademiker, alltså föreligger inget akademikerkrig. Att sedan Englund har dragit ned Svenska Akademin i sandlådan genom sina småsinta uttalanden är en annan sak.

Mary X Jensen sa...

Seså seså Kerstin - det är just på akademikerhyllan sånt här pågår. Andra använder andra tillhyggen än ord när de är oense.

Jag ler och roar mig. Det är inte så noga eller hur? Vi kanske kan kalla det ordkrig? För det är just där det kan börja - när man tar allt så bokstavligt.

Anonym sa...

Det här är ingen akademisk strid. Det pågår inget bråk mellan institutioner eller universitet. Det pågår inget bråk om något forskningsrön eller om någon tolkning av ett forskningsrön.

Detta är ett bråk mellan världens vikigaste valsdansare och "en liten själ". PE har rätt. BR var, är och förbliver fel.

Anonym sa...

Ranelid är ingenting annat än en publicistisk hora. Gör allt för att synas.

Tim sa...

Nedanstående citat från Ranelid (SvD) understryker deras respektive prioriteter... jag kan inte påstå att jag avundas Ranelids bedrifter här i livet om det här är måttstocken :-) Jag trodde faktiskt han var seriös författare men jag kanske tog i, tihi.

– Han är avundsam. En liten själ. Han kommer aldrig få vara med om det jag är med om, att vara känd över hela Sverige. Att skriva autografer i Ikea-kön och på bensinmackar. Ungdomar skriver brev till mig och hälsar på mig på gator och torg. Det är ingen som vet hur Peter Englund ser ut. Är det inte bättre att vara känd än att sitta och gömma sig i Svenska Akademien?

Erik sa...

Att det inte rör sig om ett akademikerkrig har fastställts ovan. Och för att det ska kunna kallas ett krig behövs väl mer än ett slag? Jag har svårt att se att Peter Englund kommer att leverera något mer än den underbart nedtonade lilla passning som fick Ranelid att gå i taket så totalt.
Man kan med fog tycka att ständige sekreteraren borde hålla sig för god för sånt, men så är ju denne ständige sekreterare inte som de andra. Har man följt hans blogg vet man att han recenserar dataspel, tar kort, funderar om stort och smått - bråkar med folk.

Ranelid är den som började detta, och är också den som står för alla excesser.

Erik sa...

Jag måste få lov att redogöra för hela det så kallade "akademikerkriget". Menar du verkligen att vi har att göra med två lika goda kålsupare? Här är allt som sagts senaste dagarna:

Ranelid säger: Varför ställde du upp i Let's Dance?
Det är min plikt att vara där folket är, det var Vilhelm Moberg och Ivar Lo. Jag sitter inte i Akademien och gömmer mig och är känd för en promille av Sveriges befolkning. Du ska fråga dem i stället varför de inte är ute bland folket. Det är en folkbildarinsats. Jag är mer djärv än hela Svenska Akademien tillsammans. Jag vill att du skriver det. Så här ”bom” ska du sätta det. Alla svenska människor skulle våga sig på detta. Framför allt de som sitter i Svenska Akademien tror jag skulle behöva ta sig ut från kammaren och börja dansa.

Englund säger: Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.

Ranelid säger: Han är avundsam. En liten själ. Han kommer aldrig få vara med om det jag är med om, att vara känd över hela Sverige. Att skriva autografer i Ikea-kön och på bensinmackar. Ungdomar skriver brev till mig och hälsar på mig på gator och torg. Det är ingen som vet hur Peter Englund ser ut. Är det inte bättre att vara känd än att sitta och gömma sig i Svenska Akademien? Han är en habil skribent, väl påläst. Men han är absolut ingen skönlitterär författare. Han kan inte skriva mina romaner. Det vet han om också, säger Ranelid och kallar Englund ”antiintellektuell” och ”utan humor”. Jag ska ägna mycket tid av mitt liv åt att se till att han får äta upp det här. Han kommer få låg matbudget. Det han (Englund) har gjort är ett riktigt övergrepp. Tryck upp honom mot väggen. Han är inte så stor så det är rätt lätt. Jag kan trycka upp honom med vänster arm för jag orkar det. Kryp inte för denne man.

Mary X Jensen sa...

Det är så mycket snack, hehe...

Anonym sa...

Mary! Intressant det du skriver. Men, vad har det med "akademikerkrig" att göra.

Ranelid är ingen akademiker, åtminstone inte om man med
akademiker menar någon verksam
inom den akademiska världen, eller
som har en lång akademisk utbildning
bakom sig och dessutom har examen inom sitt ämne eller flera ämnen.

Själv har jag en gedigen akademisk kompetens, men tror inte att jag är mer värd än någon annan.

Det är helt enkelt viktigt att stå med båda fötterna på jorden och inse hur verkligheten ser ut och fungerar.

Socialkompetens är viktigt, och det finns många som inte har det idag.

Sunt förnuft är också viktigt, tex att inse följande:

"Behandla andra så som du själv vill bli behandlad"...Dvs "Treat people with respect and human dignity".

Det betyder att de som ägnar sig åt att mobba, förtala och förolämpa arbetslösa på nätet och på andra platser i samhället inte behandlar andra så som de själva vill bli behandlade.

Det betyder att dessa personer, däribland en hel del politiker har förlorat rätten till att bli respekterade.

Mary X Jensen sa...

Anonym - som jag skriver ska man inte ta detta så bokstavligt. Jag borde uppenbarligen inte ha skrivit just akademikerkrig, jag inser det nu. Många fastnade i det.

Jag är också akademiker eller har i alla fall en grundexamen och massa kurser därutöver.

Hur som helst håller jag med dig i övrigt. Tycker att det här blir en ganska kul diskussion för övrig. Att bända lite och tänka utanför ramarna.

Kraxpelax sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Lena Martinell Åkerblom sa...

Klart roande att läsa hur de pucklar på varandra med mer eller mindre högt tonläge. Personligen föredrar jag Englunds tonläge, hans sätt att kommentera vinner alla krig. Även om de är sandlådekrig.