Lena Mellin presenterar intressanta tankar kring hur man blir vald till partiledare eller liknande höga positioner i ett politiskt part. Det är inte helt i sin ordning att tala om att man själv vill något, trots att det ofta påhejas av omgivningen. Du som är så duktig, ställ upp nu. Du är jättebra och kunnig det är bara att ta för sig. I och med att någon gör detta så ställer man sig till förfogande inte bara för dem som är positiva utan också för dem som är negativa. Konkurrenssituation uppstår och då börjar det subtila exkluderandet ur gemenskapen och man får inte vara med. Det utmärker sig på många olika sätt.
"Så går det nämligen till i Socialdemokraterna. Den som känner sig hotad vid ett ledarbyte trummar snabbt ihop sina kompisar och sedan går till samfälld attack på det för tillfället mest lämpliga sättet mot den utpekade efterträdaren. Brutalt? Javisst. " (Lena Mellin)
Man ska förhålla sig till regler annars blir man mosad i socialdemokratin menar Mellin. Jag vill påstå att det är allmängilitigt i alla typer av grupper där det handlar om makt. Det är också den skitiga delen av gruppdynamiken i de politiska partierna. För utan stöd är det praktiskt taget omöjligt att komma fram i organisationen. Man kan ta egna vägar förstås och man kan bli utsedd av en grupp som bär fram en på räkmackan. Det är också här vi ser mycket utmobbning av andra, det subtila uteslutandet.
Det är synd för demokratin och samhället behöver engagerade människor av alla slag. Det handlar om att se en meter längre helt enkelt. Alla är inte bra på det.
Uppdatering: Aftonbladet meddelar att Nuder kommer att bli tillfrågad om han vill ta över partiledarskapet. Det finns en sensmoral i detta som är intressant. Nämligen denna att det alltid är för tidigt att ge upp. Ute i kylan ena veckan behöver inte betyda att det är för alltid. Går det dålig ett val så kan det gå riktigt bra nästa. Som någon luttrad politiker en gång sa. Nu förlorade vi en mandatperiod, då får vi satsa på nästa.
Nuder åkte ut med dunder och brak från Mona Sahlins gemenskap nu är det kanske tid för honom igen.
(SvD) Expressen
Bloggsynpunkter: Scaber Nestor Aggeborn
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Sen 2006.
Glöm Nuder. Han vill inte. Varför skulle han. Han såg direkt var det bar hän när Sahlin ersatte Persson, och och straffade medvetet ut sig i en infernalisk manöver. Den av obegripliga skäl populäre Bodström gjorde samma sak. Jan Nygren avstod klarsynt. Wallström var aldrig intresserad. Och varför var aldrig den kompetente Östros aktuell?
Man blev tvungen att ta den hopplösa Mona Sahlin helt enkelt i brist på annat.
Även Göran Persson hade läget klart för sig. Han lät sig fösas bort utan motstånd och besvikelse.
Socialdemokratins dödliga kris var ett faktum redan då. Följden av åratals inkompetens- och konformistkultur som drev bort de starka namnen ett efter ett. Och nollorna tog över med Sahlin i spetsen.
Enda chansen är Veronica Palm, som är vital och någorlunda skärpt, fastän omogen.
Men se det vågar inte medelmåttorna.
Därför blir det herr Ingenting, Sven-Erik Österberg. Profil som en rökring och lyskraft som en avbränd tändsticka.
Socialdemokratin är död. Ett flygplan med soppatorsk i ohjälplig glidflykt mot...ingenting. Wim-boo-wee, wim-boo-wee, wim-boo-wee.
-Peter Ingestad, radikalkonservativ
Det är en helt riktig iaktagelse att det inom socialdemokraterna är fulltständigt livsfarligt att visa intresse för partiledarposten. "Partivännerna" går omedelbart till anfall och skyr inga medel.
Veronica Palm uttryckte tidigt att hon inte var helt ointresserad av partiledarjobbet.
Som konsekvens av det skrev partivännen Harald Ullman en artikel i aftonbladet på temat "Låt henne inte köra S i botten". Det är sällan man ser så brutala anfall mot medlemmar av samma parti.
Länk här - http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article8182782.ab
Skicka en kommentar