Kärleksfull kritik - det är svårt det...

Socialdemokratiske Ilija Batlan lämnar politiken och går till näringslivet i stället. Kloka ord uttalar han dåhan säger att det är så i politiken, man är med några år och försöker bidra till och delta i samhällsutvecklingen. Det är så det borde vara kan man tycka. Det ser dessvärre inte alltid ut så. Samhällsengagemanget är inte det allenarådande för alla politiker. Det blir som en livsstil fär många, platserna är begränsade och det finns inte utrymme för alla. Dessvärre. Politiken skulle säkerligen vitaliseras om fler gick ur och in i den.

Just Ilija Batlan är en person som lämnar avtryck. Han är också en person som framfört kritik till sina egna. Han kallar det kärleksfull kritik. Det är i avsikt att förbättra som man påpekar olika saker, inte för att kritisera andra som personer. Dessvärre så har människor ofta svårt att skilja mellan sak och person och uppfattar kritik som om det alltid handlar om att kritisera enskild person. Det är den där skuldkänslan vi har av att inte ha gjort rätt och så måste man försvara sig och så blir det fel. Den som ser förbättringspotential och uttrycker det menar oftast i sak men uppfattas många gånger som gnällig. Så hamnar relevant kritik på personnivå istället för att den ses som en möjlighet till förbättring. Varför är det så? Vi behöver ändra på det där och funder mer kring vad som är sak och person. Skilja på det helt enkelt.

Önskar så Batljan lycka till på nya jobbet, synd för socialdemokraterna men säkert bra för honom som person. Det är nog som han säger. Man går ut och in i politiken. Rent av bör göra det för att ha något att tillföra, politik bör vara samhällsutvecklingsinriktad och inte navelskådning. Det gäller förstås inte för alla, en del är födda med engagemanget medan andra har andra skäl att vara med. Därmed trampade jag säkert på ännu en tå. Man får ta det.

Per Gudmundsson

(SvD)