Socialdemokraterna möblerar om i toppen...

Det är naturligtvis inte på något sett oväntat att den del åker ut och nya åker in i olika utskott när det är val på gång. Alla vill ha nya och fräscha tankar, säger de i allla fall. Socialdemokraterna är förvisso anklagade av flera av sina egna för att ha varit hemliga med sina nomineringar. Kanske att valberedningen lyckats förstås, för Juholts nominering var en överraskning för många tycks det som. Men för övrigt har man väl sällan sett så mycket diskussioner kring olika personer kring socialdemokraternas nomineringar till partiledarposten. Det har varit uppbyggligt. Många har visat vilja att delta i procedurerna och nu ser det faktiskt ut som om vare sig Mikael Damberg eller Veronica Palm blir utan erbjudanden att ingå i den inre cirkeln sina utstickarfasoner till trots. De båda sade sig vara villiga att ta över ansvaret. Damberg intervjuas av Sanna Rayman och Katrine Kielos i Korseld och Jonas Morian är med.

Dagens nyhet är att Ylva Johansson och Thomas Östros åker ut ur verkställande utskottet. Pagrotsky vill man också ha in. Det senare gläder mig eftersom han trots allt står för viss kontinuitet vad gäller åldersfördelningen. Det behövs alla åldrar inom politiken. En del tycks se förändring som föryngring. Det går stick i stäv med Platons tankar kring att man först efter 50-års ålder är danad att inträda i statens högre ämbeten. Det går inte att komma i från att kunskap och erfarenhet också har ett värde.

Ylva Johansson skriver på sin blogg (läs kommentarerna också) att hon är ledsen över att behöva lämna men att man ska betrakta förtroendeuppdrag som något som är till låns. Det borde flera politiker i alla partier fundera över. Inte minst under valrörelser kan man se personer som gör allt som står i deras makt för att nå positioner. Då handlar det sällan om partiets bästa utan om personens bästa. Allt som står i vägen mals ner utan hänsyn. För mig är det fel att göra så. Men som tur är består partier av många olika människor och man lämnar inte på grund av att man ogillar en och annan eller att de ogillar en själv heller för den delen. Man får som Ylva Johansson säger tänka på att just förtroendeuppdrag är till låns.

I valtider så skrubbar man ryggarna på varandra och avstår från dem som kan hota ens existens. Det blir lätt så att den som redan har ska få mer. Det kan bli väldigt oväntade lösningar. Peter Högberg undrar vad som är det nya i det nya och anser att mer verkar handla om att "klara maktbalansen i partiet mer än att utveckla detsamma".


Johan Westerholm skriver lite uppgivet om detta och påpekar att både Veronica Palm och Mikael Damberg sitter i Riksdagen och det är ett fulltidsuppdrag med tjänstgöringsplikt 365 dagar per år. Calle Fridén å sin sida talar om att vara röstboskap och saknar samtalet om politiken.

Fast å andra sidan det kanske är en vänstersväng på gång i socialdemokraterna, då slipper man att samverka med Ohly, om det är rätt tänkt återstår väl att se. Trots allt så verkar det som om väljarna rör sig mer mot mitten än ut på västerflanken. Jag tror inte som Kent Persson att socialdemokraterna tänker sig att komma överens med vänstern snarare att ta tillbaka sina gamla väljare därifrån. Gunnar Hökmark ser även han en tydlig vänstergir och ser en socialdemokrati som trånar efter sin gamla livsluft med industrisamhället i centrum och påpekar lite fint att det är länge sedan just industrin var dominerande i det svenska samhället. Så lite nyar tankar behöver vi nog se. Men även alliansen måste sätta fart på sin utveckling och inte stanna upp nu tycker Kent. Även om moderaterna börjat så smått så räcker inte det.

Jämtin har i alla fall börjat på (s)-sidans framtidspolitik och föreslår skoluniform. Hon får medhåll av Alexandra. Undrar om de har en förkärlek för uniformerade yrken?  Butlers i tunnelbanan var på tapeten förra året. Mina ungar ska hon då inte få klä utropar Böhlmark med emfas. Han syn på skolan är att den är till för eleverna och inte tvärtom. Där ser vi i alla fall en politisk skiljelinje mellan alliansen och sossarna. Det minsta man kan begära är väl ändå att man ska få klä sig som man själv behagar. Det är också ett sätt att få utlopp för sin egen personlighet. S-kvinnorna har bestämt sig för att ge luft åt sina tankar inför en ny era med socialdemokratisk politik och ställer krav på Juholt. Mattias L kommenterar den i sin blogg och reflekterar.


Aftonbladet  SvD  DN SVT GP Expressen  Karin på AB

Lena Mellin på AB
Sanna Rayman om C och transparensen.

Martin Moberg  om medlemsomröstningen...
Tokmoderaten har som vanligt sin egna lilla vinkel på skeendet.
Kent Persson - Undrens tid är tydligen inte förbi
Elias Granqvist - inget detaljstyrande
Adam Cwejman
Peter L Andersson - Grattis, Maud Olofsson och trevlig invit (Hoppsan, min kommentar)

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partiledarval, moderaterna, regeringen, val2014