Jag skrev om sjukförsäkringen och påtalade bland annat att även socialdemokrater på sin tid hade tankar på att dra ner på och förändra sjukpenningen. Tycker inte att det är mer än rätt att lyfta på den hatten. En del tycker att jag försöker skriva om historien, hallå det är inte möjligt så vad är det för vinkel att ta? Att det inte helt fungerar optimalt som det är vet alla nu och det pågår också. Regeringen ser över förbättringar. Vi får väl utgå ifrån att de stora håll som finns lappas till så att det blir bra.
Jag pratar vare sig om lagstiftning eller annat utan om den mellanmänskliga kommunikationen. Rent principiellt så ska den som behöver hjälp få den också innan det blir katastrofläge. Det är vad som händer däremellan som jag funderar över.
Att jag skulle vara iskall och inte bry mig om andra osv osv är på gränsen till oförskämt faktiskt. Jag tycker inte att människor ska fara illa men tycker inte att det är helt självklart att det som var förut var så bra det heller. Kan någon säga emot det egentligen?
Men allright alla sossebloggare, jag bjuder på att ni har mig som dåligt exempel på det värsta i den här diskussionen. Själv vill jag bara öppna ett fönster för den som vill uttrycka åsikter och diskutera lite om denna så heta fråga. Det finns dåligt med såna utrymmen. Det mesta handlar om att slåss för eller emot. Hos mig får drabbade och alla skriva av sig. Man får skirva om vad som är bra och vad som är dåligt. Det är liksom idén med det hela.
I den undersökning som gjorts av rehabiliteringsgarantin framgår att den inte fungerat fullt ut men däremot så visar det sig att den i många fall lett till att personer inte blivit utförsäkrade. Det är också en aspekt. Det gäller uppenbarligen att ta reda på var pengar försvinner på vägen. Som alltid. Det handlar om vettiga processer och rutiner.
SVT
De som skriver på S-sidan:
Roger Jönsson
Johan W
HBT-sossen
Röda Berget
Moberg
Sebastian
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, rehabilitering, regeringen, moderaterna,
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
14 kommentarer:
Mary, varför lyfter regeringen inte ut de cancersjuka från alla tidsgränser?
Var snäll och svara inte, att den som är cancersjuk kan ansöka om ditten och skall bedömas enl. datten.
Någon som får en cancerdiagnos har det extremt jobbigt, marken gungar under hennes/hans fötter, så ALL ytterligare osäkerhet - tänk, om jag får nej från FK? det står ju så mycket i tidningen om hur FK jagar cancersjuka med blåslampa .. - det är verkligen sten på börda.
Finns det några rationella skäl för att inte göra detta - i så fall vilka??
Det allra mest absurda med den här reformen är bristen på individuella bedömningar. Alla behandlas efter en förutbestämd mall och ska med datum och fasta tidsgränser slussas tillbaka från Utanförskapet.
Mitt eget fall står mig själv närmast och jag har så många gånger i den här processen som påstås vara till min hjälp, häpnat över den byråkrati som nu är metoden som ska hjälpa sjuka tillbaka.
För snart 3 år sedan var jag en frisk, vältränad, heltidsarbetande person med ett givande liv. På en enda sekund förändrades detta då en bil, vars förare pratade i mobiltelefon och därför inte uppmärksammade att jag stannat vid en korsning, brakade in i bakänden på min bil. Mitt huvud kastades iväg som en fotboll i avspark och stannade med ett väldigt knak med en vanvettig smärta som följd.
De första 18 månaderna gick åt till att kämpa för få en korrekt diagnos. Man ville sopa mina problem under mattan, kallade det inbillning, och försäkringskassan ville behandla mig med regler som socialstyrelsen satt upp. Dvs, piska mig tillbaka i heltidsarbete så fort som möjligt. Då jag försökte återgå själv på 25% sparkades benen undan på mig då FK krävde att det skulle vara heltid, allt enligt rehabiliteringskedjans lovordade principer. Till sist kunde jag inte jobba alls. Blev helt sjukskriven och till sist utredd av specialister.
Mina skadors omfattning var mkt större än jag själv hade anat. Och specialisterna berättade för mig att jag blivit direkt felbehandlad av primärvården och tillsammans med FK:s strävsamma försök att bota mig med hjälp av fasta och prydligt nedtecknade tidsgränser, hade mina möjligheter till läkning blivit kraftigt fördröjda.
Nu nalkar sig slutet med hast. Om några månader har jag nått den absoluta tidsgränsen. Alla läkare som behandlat mig det sista året är eniga. Jag kommer aldrig att bli helt återställd. Heltidsarbete är därför uteslutet för mig. Men jag VILL komma tillbaka, mer än något annat, om så bara på 50% så hade jag varit nöjd. Men det räcker inte. Heltid ska det vara och mina läkare, sjukgymnaster mm säger att det riskerar att göra mig 100% arbetsoförmögen då jag är i stort behov av vila under dagen för att kunna hantera mina skador som sitter i ledbanden nära hjärnstammen. Men nu är reglerna sådana, att det inte spelar någon roll vad specialister i neurologi, ortopedi, smärthantering mm säger. För enligt FK är AF de verkliga specialisterna på att bedöma min kapacitet.
Att tvingas acceptera att ha fått irreparabla skador är en stor sorg i sig att hantera. Men det allra allra värsta är att bli behandlad med ett system som är så byråkratiskt att det omöjliggör kommunikation. Det spelar ingen roll vad jag säger, vad någon annan säger. Med ett regelverk som gäller för alla, behandlas man idag som sjuk/skadad som en defekt möbel som inte passar in i systemet och därför måste kapas (ekonomiskt) för att få lov att finnas till.
Maria - jag förstår det inte faktiskt. Förra ministern nämnde just att allvarliga sjukdomar skulle vara undantagna. Det måste var något i tolkningen som inte fungerar.
Ludde - jag beklagar. Jag har alldeles nyligen blivit påkörd själv bakifrån och bilen blev skrot. Jag mår dock - peppar peppar bra.
Hoppas att det ordnar sig för dig, det är för tidigt att ge upp ännu, men jag förstår din oro.
Hur menar du med "för tidigt att ge upp"? Jag har varit land o rike runt och besökt de främsta experterna inom detta område, har även varit i Norge och fått hjälp att med annan utrustning få skadorna diagnosticerade i hopp om att kunna få hjälp. Alla är samstämmiga. Det finns i dagsläget inga metoder att fixa till mina skador. Jag har frågat oberoende experter. De är för omfattande och sitter för nära hjärnan och ryggmärgen för att med ett operativt ingrepp ge mig större livskvalitet.
Om jag pressas för hårt kan skadorna förvärras och jag kan till sist bli helt handikappad.
Så Mary, jag är orolig, speciellt då vi idag har en sjukförsäkring som ser till antalet dagar i stället för till varje individs unika situation. Att vi därtill har en myndighet som pålagts ansvaret att ha hand om arbetsförmågebedömningen utan att ta hänsyn till medicinska experters utlåtanden är i allra högsta grad oroande.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte får men efter din olycka, att du tillhör de 90% som klarar sig utan bestående men. För jag önskar ingen ett sådant öde. Men ibland önskar jag att de ansvariga för den här reformen i några dagar, kanske en vecka fått byta kläder med en som är drabbad. För att förstå hur det är att leva med en smärta dygnet runt som ingenting biter på. Förstod inte själv hur det var förrän jag råkade ut för det här.
Och ang cancersjuka....det har inte hänt så mkt på den fronten. Har just nu två arbetskamrater som nyligen blivit utförsäkrade. Båda har bröstcancer och har tvingats avbryta den hormonella efterbehandlingen som ska tas i fem års tid för att minimera risken att cancern kommer tillbaka. Behandlingen gör dem fruktansvärt trötta och ger värk i lederna. De kan jobba halvtid, men behöver sedan vila för att orka med att jobba alls. Men eftersom deras tillstånd inte är för "all överskådlig framtid"(bara fem år) så blir de utförsäkrade då deras dagar är slut. Eftersom de just för tillfället inte riskerar att dö, hamnar de heller inte i kategorien "svårast sjuka". Så vad de har fått göra för att orka arbeta heltid är att sluta med medicineringen. Risken är i stället att cancern kommer tillbaka om några år.
De har just överlevt en sjukdom som kunnat kosta dem livet. De är glada att de lever, att de överlevt den tuffa behandlingen som elakartad bröstcancer behöver för att besegras. Men att bli jagad av FK med blåslampa är för dem övermäktigt. Båda är närmare 60, har jobbat och betalat skatt i hela sina vuxna liv, aldrig varit långvarigt sjuka tidigare och hade aldrig i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att bli behandlade på det här viset då de drabbas av allvarlig sjukdom.
Så ser verkligheten ut för väldigt många människor. Tyvärr
En intressant artikel som konkretiserar de problem nuvarande sjukförsäkring orsakar...
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=16298
Ludde - förlåt. Men min tanke med atts äga att det alltid är för tidigt att ge upp var mest tänkt som support. Hade inte en tanke på att underskattadina problem inte alls.
Det är uppenbart att det lir fel på olika håll. Jag har också arbetat i hela mitt liv och betalat rejält med skatt och i princip aldrig varit sjuk men har efter några års studier och hemmafru tappat min egen SGI. Jag är inte omedveten om problemen som kan uppstå.
Tack för artikel - ska läsa.
Mary,
Som jag skrev innan så har jag arbetat med dessa frågorna innan och kan även meddela att jag höll i undervisning om rehabilitering och sjukfrånvaro för både arbetsgivare och anställda.
Socialdemokraterna hade redan genomfört en mycket omfattande förändring i sjukförsäkringen år 2004 (eller 2005) med mycket tydliga krav på rehabilitering och ansvarsfördelning.
Om du går in och kontrollerar statistik så hade ett stort antal börjat återvända till arbete redan på S tid utan att behöva utförsäkras och förnedras.
Jag blir rent ut sagt trött på alliansens vidhållande om att inget gjordes innan för det om något är en historierevisionism. Det som jag kan göra är att applådera Moderaternas marknadsförare för de lyckats rasera sjukförsäkringen pga historierevisionism och att de lyckats hjärntvätta väljarna och sina egna politiker om hur det var.
Det är mycket tragiskt för det är en av de grupper som är som mest hjälplösa i vårt samhälle som drabbas.
Jag är glad att jag inte arbetar med frågorna längre för mina f.d arbetskamrater berättar hårresande historier, de berättar även om hur dåligt de mår när de ser svårt sjuka förnedras och utförsäkras.
De berättar att både de och FK,s personal ber drabbade kontakta media men ingen vill valsa runt i media.
Och framförallt så kan jag berätta att flertalet av mina f.d arbetskamrater är/var alliansväljare.
Men de är insatta och ser själv att det är inte en verklighet som diskuteras utan en historierevision och en konstlad verklighet som diskuteras i media och inom alliansen.
Gydvan
Ps, har faktist all respekt för dig för du är nog en av de få moderater som försöker ha en dialog och inte monolog om sjukförsäkringen, att jag sedan inte håller med dina åsikter är en annan sak ;).
Tack Gydvan. Jag tror att det är viktigt att ha en dialog om hur vi uppfattar saker. Jag är inte i position att påverka det hela egentligen mer än att erbjuda en kanal för samtal här.
Jag är medveten om att det har blivit galet för många och förstår det inte riktigt faktiskt. För jag läser in annat i regelverket.
"Och ang cancersjuka....det har inte hänt så mkt på den fronten. Har just nu två arbetskamrater som nyligen blivit utförsäkrade. Båda har bröstcancer och har tvingats avbryta den hormonella efterbehandlingen som ska tas i fem års tid för att minimera risken att cancern kommer tillbaka. Behandlingen gör dem fruktansvärt trötta och ger värk i lederna. De kan jobba halvtid, men behöver sedan vila för att orka med att jobba alls. Men eftersom deras tillstånd inte är för "all överskådlig framtid"(bara fem år) så blir de utförsäkrade då deras dagar är slut. Eftersom de just för tillfället inte riskerar att dö, hamnar de heller inte i kategorien "svårast sjuka".
Tack för en konkretisering, Ludde.
Det är precis det här, som gör mig förundrad.
Det är obegripligt, att regeringen inte löser problemet med ett Alexanderhugg och lyfter ut de cancersjuka (samt ett mycket litet antal dödliga sjukdomar t.ex ALS) från alla tidsgränser.
-----
Kan Ludde, Mary, anonym osv berätta hur reglerna för halv sjukskrivning ser ur och fungerar i praktiken?
Varför kan Ludde inte jobba halvtid? Tillåter inte arbetsgivaren det?
Såklart att jag inte vill ge upp. Men med den press den här sjukreformen sätter på en, så är risken stor att man till slut inte orkar med det. Då det är som värst känns döden som den enda vägen ut från det helvete det är att finnas till under de här omständigheterna.
Jo Maria, jag har en arbetsgivare som har gjort väldigt mkt för att jag ska orka vara kvar. För deras del är det inga problem att jag arbetar halvtid. Problemet är mitt eftersom jag inte kan försörja mig och barnen på en halvtidslön och FK menar på att jag på den fiktiva arbetsmarknaden "hela reguljära arbetsmarknaden" skulle kunna få ett arbete där jag exempelvis vaktar en telefon, kopierar papper mm,anser att jag ska säga upp mig för att söka detta fantasijobb. Då jag frågar hur jag ska få en arbetsgivare att anställa mig med mina begränsningar, svarar de att det inte är deras problem. Det är AF som ska hjälpa mig med det.
De vill att jag ska säga upp min fasta tjänst och stå till hela arbetsmarknadens förfogande, trots att det jag behöver för att orka med att arbeta 50% är aktiv vila, avspänning och försiktig rörelseträning för att hjälpa musklerna som sitter närmast ryggraden. Mina läkare säger att om de pressar upp mig till detta, kan det sluta med att jag blir så dålig att jag inte kan arbeta alls.
Men den här sjukförsäkringen verkar inte se till ett längre perspektiv, dvs att man ska hålla hela vägen.
@Ludde
Tack för ditt svar! Har möjligheten att vara halvt sjukskriven i praktiken avskaffats, eller hur fungerar det egentligen?
Ja, efter att dagarna är slut har man ingen möjlighet att vara sjukskriven alls, varken 100, 50 eller 25%. Därefter är det utförsäkring såvida man inte kan styrka att ens arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt för all överskådlig framtid. Då kan man ansöka om stadigvarande sjukers. Kan man jobba halvtid ska de kolla ifall man trots allt inte kan jobba heltid oavsett vad behandlande läkare säger. Då uppmanas man att säga upp sig från sin fasta tjänst och prövas mot hela arbetsmarknaden...
Tack för svar Ludde! Det är den här sortens tydliga information, som man efterlyser (och som media så gott som aldrig ger).
Vem är det som uppmanar - eller har makten att tvinga? - dig att säga upp dig, för att prövas mot hela arbetsmarknaden? Är det FK?
När någon har blivit utförsäkrad och bollats över till arbetsförmedlingen - vad händer då i praktiken?
Som regeringen famställer det hela, så är det närmast en administrativ åtgärd att någon förs över till AF - vad är det, som man inte berättar?
Hur påverkas någons ersättning, när man får ersättning från AF i ställer mot FK?
Efter hur lång tid återförs man till FK - jag antar, att det blir fallet, om AF inte finner något jobb åt den utförsäkrade?
Skicka en kommentar