Komma tillbaka eller ej...

Det är mycket roande att läsa hur mycket känslor Bodström rivit upp med sin bok. Han har ingen chans att komma tillbaka till politiken skriver Arbetarbladet kritiskt. Man vet inte ens om han vill när det komemr till kritan, men viljan att riva upp lite sand finns där allt, eller ganska mycket till och med. Det är uppenbart. Jag har inget att förlora eftersom jag inte har en position säger Bodström själv och hoppas nu att fler ska tala om problem som finns. Det kan vara vanligt när någon sticker hål på en ärtsäck att det så småningom bara väller ut ur den. För tillfället verkar dock många vara ute efter att laga hålet.

Det är befriande på något sätt att läsa om Bodströms bravader här, jag antar att han ler bakom kulissen med allt han lyckats ställa till med. Han har alltid varit mer poppis utanför partiet än i det, vilket förmodligen beror på att han är självständig och går sina egna vägar. Känner igen det där mycket väl. det sitter i väggarna och de som är inne i det vill inte förflytta sina egan positioner utan håller sig krampaktigt kvar i sargen. Det fjäskande för ledaren vare sig man gillar denne eller ej är ofta störande. Men för många är det enda sättet att få en plats i ljuset - genom andra. Hos mig får man dock förtjäna sitt förtroende, position räcker inte.

Hur som helst så är det spännande att se vad som kommer ur detta. Många med mig tror att Bodström har en väg tillbaka till politiken. Om han vill förstås. Han har den fördelen framför många att han har ett liv utanför och kan klara sig utmärkt. Förvisso finns det de som talar om politikens primadonnor och menar såna som Bodström, de som inte har sin förankring i politiken utan har haft ett liv utanför de poltiska väggarna. Å andra sidan när det gäller just den här mannen så har han ändå vuxit upp med partipolitiken så frågan är om det stämmer. Någon grå amanuens kommer han dock aldrig att bli. Det är ganska uppfriskande med såna politiker. Jobbigt för de med traditionell syn på partiarbete. Där man ska vänta på sin tur i kön. Det är inte så många som har partiets bästa i åtanke tyvärr utan det fastnar ofta i den egna rollen och framförallt i hur andra inte ska kunna ta den. Hur många gånger hörde man inte i valrörelsen hur viktigt det var att se till att inte andra fick fler personkryss än man själv. På vissa ställen gick det till och med så långt att man hindrade att komma fram. Det finns tillfällen då man undrar hur politiska partier kan överleva...

Bodström kan vara den nya tidens politiker skriver Ulf Bjereld. Man kanske skulle önska det. Den typen som är lite mer än bara tjänsteman. Hoppas att boken kommer i brevlådan idag. Hela den här här grejen med Bodström och hans bok roar mig oerhört mycket. Lite drag i politiken behövs...

 
SvD Expressen


Bloggar:  Johan Hultberg  Rolf Eriksson Essbeck Jinge

Läs även andra intressanta åsikter om LO, Juholt, företag, löntagare, företagare, jobb, alliansen, politik