Sociala nätverk är överskattat... Njaa...

Träffade en person som sa att sociala nätverk är klart överskattat, själv använde han inte facebook. Han gillade också FRA-lagen för den lilla risk man löper att det ska bli fel där är värt allt om man kan skydda samhället från terrorintrång sa han också. Han är militär och vi har alltså vitt skild syn på båda sakerna ovan. Så kan det vara. Olika perspektiv. Han är dock en jättetrevlig person och vi lär ha anledning att träffas och språka, men nu vet vi båda var vi står i just de här sakerna och kommer att välja andra samtalsämnen i fortsättningen. Det kan vara praktiskt att reda ut sådana saker.

En annan person som inte riktigt kommit överens med Facebook är Hakelius. Han raljerar om hur han skaffade konto för flera år sedan där. Han kallar det hela lite raljerande för saggigt. Han gillar inte att öppna andras garderober som han uttrycker det. Det där är intressant för vad gör krönikörer egentligen om inte öppnar sin egen garderob för andra att bevista. Det är förstås på egna villkor då och en garderob i taget. Den städade kanske. Nåt att fundera över det här.

Social mediestrategier

I vår kommun tog man på senaste kommunfullmäktige en socialmedierpolicy för användning av sociala medier. Samtidigt som den presenterades så meddelade kommunstyrelsen ordförande att hon stängt sitt eget facebookkonto. Det kan vara svårt att hantera de kommentarer som kommer in och man får ibland ta en och annan debatt. Det gäller att fixa det. Men det finns ministrar som Beatrice Ask bland annat som hanterar sitt Facebookanvändande med bravur. Det är ständigt trivsamma samtal på gång med henne.  Alla känner sig inte så bekväma med dialogen helt enkelt. Den kan hamna var som helst. Har själv haft konto sedan det hela startade och använt det till och från. Ibland blir det intensivt och ibland mindre. Men faktum är att det enbart är enstaka tillfällen som jag känt mig obekväm. Det kommer man aldrig ifrån. Å andra sidan så älskar jag debatterandet. Genom dialog kan man ofta vända ett negativt samtal till något positivt. Hur som helst de flesta kommuner använder sociala medier idag även om det finns en hel del kvar att göra på området.

Hur som helst så tror jag enormt mycket på sociala medier med twitter, facebook och bloggande. Det blir centralt i det dialogbaserade samhälle vi befinner oss mitt i. Det måste vara jobbigt att inte kunna delta i detta. Men människor är olika och en del trivs med de sociala kontakterna och andra vill möjligen bara vara megafoner och tala ut på helt egna villkor och stå oemotsagda. Det är ofta sådana personer som inte vill ha dialog och helst inte har kommentarsmöjligheter öppna heller. En text är en text och ska inte diskuteras vidare helt enkelt.

En kommun som satsar med närvaro på Facebook är Norrtälje kommun - hur kul som helst. Gå med där du också. Norrtälje är en kommun som fördubblar sitt invånartal under sommaren. Man vill synas bland de 600 miljoner aktiva användare som finns på Facebook och delta bland de 25 miljarder meddelanden som twittrats. Det är en ansenlig mängd kontaktpunkter vi talar om här.

Ett annat underbart exempel på framgångsrik användning av bloggar och sociala medier och nätverk är Blondinbella som startade sin blogg som tonåring och idag föreläser hon för näringslivet om hur man ska gå tillväga. Det är skoj, en duktig tjej det där.

I många skolor så är det en självklarhet att använda sociala medier i undervisningen samtidigt som skolministern med flera vill pusha för att lärarna ska kunna omhänderta dem. När jag för ett par år sedan skrev om detta blev det ramaskri från många. En sak är säker - vi lever i ett tudelat samhälle vad gäller tekniken. Vissa ser möjligheter och andra ser bara riskerna. Sarkozy gillar kontroll och har nu nya idéer att vilja reglera internet. Det tycker inte Gunnar Hökmark.

Korridorsnack i ny kostym

Ett företag där jag skulle känna mig helt hemma är Proact. Där används de social medierna fullt ut och kompletterar korridorsnacket - det går att hålla igång det även om alla inte är på samma plats. Så ska det vara. Snabbt och lätt får man rätt på det man vill veta. VD skickar inte längre månadsbrev utan lägger kortare och mer personliga meddelanden på sin blogg.

Therese Götherheim (vi har för övrigt gått på samma utbildning Multimedia:Teknik-Pedagogik) som är innehållsredaktör ger tips om det levande intranätet här.  Det är bra att göra det till en levande portal för de anställda. Tänk om varje kommun skulle göra så - vilket kompetensutbyte det skulle kunna bli mellan olika förvaltningar och funktioner då. Om man läser Weicks tankar kring hur lärandet och intrycken pågår hela tiden så inser man att den kunskapsinhämtnigen är av godo. I många organsiationer använder man sig av Knowledge management för att hålla reda på medarbetares kompetenser. Men grejen är den att de uppgifterna blir föråldrade i princip direkt eftersom nya insikter och kunskaper kommer till oss precis hela tiden. Naturligtvis inte bara genom sociala medier utan främst genom möten med andra individer och där underlättar sociala medier.

"Weick beskriver sitt begrepp ”Sensemaking” som en hela tiden pågående process i vilken vi försöker förstå varandra för att livet/jobbet/uppgifterna i organisationen skall fortgå. Detta utifrån individerna själva och deras egen förförståelse helt bortsett från de traditionella organisationsteorierna som bygger på beslutsfattande, ofta beslut som andra (chefer/ledning) har fattat.

Det är genom att förstå på olika sätt och av olika anledningar beroende på vad vi vet, vad vi kan och har varit med om som världen blir begriplig utifrån den diskurs individen befinner sig i. Själva retrospektionen, återblickandet som är en av grundstenarna i sensemaking menar Weick, uppstår när det sker ett avbrott i processen, man blir överraskad av något och det uppstår en diskrepans mellan det man vet och den nya situationen, man måste då tänka efter och kanske därifrån revidera sin uppfattning, ett sätt att hantera avbrott i vardagen. Detta sker både på individ och på kollektiv nivå. Och utifrån det så går det vidare och vi utvecklas också genom vad andra förstår eftersom de berättar det för oss och så håller det på…

”Generic subjectivity is developed through processes of arguing, expecting, committing, and manipulating. These four processes produce roles that create interchangeability, and they produce arguments, expectations, justifications, and object that become premises for action” (Weick, K. (1995). Sensemaking in organizations. Thousand Oaks: SAGE)
Det är nödvändigt med en gemensam subjektivitet i organisationer där det finns behov av snabba förändringar, att få kontroll över spridda resurser. Idag går det int egenom att tala om vad som gäller man måste lyssna in det. (har inte uttrycket lyssna fått en märklig betydelse numera?)" (MMK)
Ingenting är svart eller vitt. Men just nu pågår det liv i parallella världar. De är inte överens. Vissa vill reglera och andra vill vara fria. Jag hoppas på att de senare vinner det här loppet och att fördelarna blir större än nackdelarna med det.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om http://bloggar.se/om/internet" rel="tag">internet, http://bloggar.se/om/sociala+medier" rel="tag">sociala medier, http://bloggar.se/om/skolan" rel="tag">skolan, http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik, http://bloggar.se/om/kompetensutveckling" rel="tag">kompetensutveckling, http://bloggar.se/om/l%E4romedel" rel="tag">läromedel, http://bloggar.se/om/dialog" rel="tag">dialog, http://bloggar.se/om/interaktivitetet" rel="tag">interaktivitetet