Någon måtta får det väl ändå vara...?

Uppdatering: Vi moderata bloggare gjorde en Netroots och gick samman. Texten producerades av en av oss och vi skrev på och bestämde oss för att publicera samma text. Detta tilltag i den politiska bloggosfären har naturligtvis gett efterskvalp. Peter Högberg  (s) har åsikter och fler lär väl komma. Westerholm är förmodligen nöjd som mätt katt här för att han fick lite fart...

 

Jag förstår inte Westerholms märkliga attack  - det är fler som inte gör det.

NÅGON MÅTTA FÅR DET VÄL ÄNDÅ VARA...?

Någon måtta får det väl ändå vara...?

När man tycker olika om politik så är det rätt naturligt att man hittar frågor där man inte kan dra jämnt och samma slutsatser i vissa frågor. De är ofrånkomligt att man kolliderar i debatten, ibland våldsamt - ibland bara lite lätt. Nu bevittnar vi något som bara är att likna vid en frontalkrock...

Någon måtta får det väl ändå vara...?

Ledstjärnan i Netroots, Johan Westerholm, skriver i dag på ett sätt som inte kan betraktas om något annat än en frontalkorock, där motståndarna skall flyga ut genom vindrutan och landa i en dynghög. Westerholm skriver om ett nedlagt arbetsmiljöinstitut och den människosyn som måste ligga bakom beslutet. Sällan har skillnaderna mellan god och ond varit så tydlig som i Westerholms text:

"...Färre inspektioner leder naturligtvis till fler brister som inte kan åtgärdas på arbetsplatserna och därmed ökar risken för olyckor. Även olyckor med dödlig utgång.

Det jag kan ha mina funderingar över är kanske inte så mycket att mina politiska motståndare Mary X Jensen, Fredrik Antonsson, Fredrik Lidby och Thomas Böhlmark inställning till den förda politiken. Det jag kan tycka är direkt osmakligt är däremot att denna FB-grupp, som bara vill markera mot det ökande antalet dödsfall, är så i totalt avsaknad av företrädare för Alliansen i allmänhet och moderaterna i synnerhet. Mary, för att ta ett exempel, brinner mer för vår statschefs mediebild än hon vill vara med och skänka de som dör på sina arbetsplatser en tanke under en enda ynka minut.

Ingen av dem har haft orken, modet eller intresset att gå med i FB-gruppen för att markera sin respekt för de som förlorar livet i arbetet. Alla finns de i andra fora med på FB i en rad andra grupper men inte i denna.

Detta säger tyvärr en hel del om vilken människosyn som främst moderater odlar. Eller syn på arbetare skall jag väl säga. Som förbrukningsmaterial, när en tagit slut så kan den med lätthet ersättas av en annan."

Men någon måtta får det väl ändå vara...?

Johan funderar över vår inställning till den förda politiken för att komma fram till att det är osmakligt att vi som är så aktiva på Facebook inte har haft modet, orken eller intresset att gå med i just den där FB-gruppen när vi är med i så många andra grupper. Därefter dras då slutsatsen att borgare i allmänhet och moderater i synnerhet därför tycker att det är helt okej att arbetare dör, skadas, lemlästas på sina arbetsplatser. Vår människosyn är sägs vara sådan, iallafall mot de som arbetar...

Problemet för Westerholm i detta resonemang är att ingen av oss hade någon som helst aning om att den gruppen fanns. Vi tycker naturligtvis att den här FB-gruppen är helt rätt ute när de vill hedra de som fått se livslågan slockna på arbetsplatsen, av olika skäl - men där det mest upprörande naturligtvis är slarv, dåliga rutiner eller ett eftersatt säkerhetsarbete. Men att gå med i gruppen nu känns falskt, även om vi alla kommer att ha våra tysta minuter vid lunchtid den 8 juni.

Det finns hundratusentals grupper, miljoner sidor på Facebook och att hänga med i vad som finns och vad som görs är omöjligt för vemsomhelst - utom för Johan Westerholm. Problemet för Westerholm är att han själv gick med i den där gruppen först när han blev upplyst - efter ett samtal från de som startat sidan. Antingen struntade han i sidan först, eller så var han precis lika oinformerad som vi andra. Förmodligen det senare, även om man inte kan vara säker på att så är fallet.

Det finns en annan Facebook-grupp - 'Förhindra mord, våldtäkt och misshandel' - som lyfter fram lidandet i inbördeskrigets Kongo. Barn och kvinnor lider i tysthet, systematiska våldtäktskampanjer är en del av vardagen på samma sätt som den ständigt närvarande rädslan för misshandel, tortyr eller döden. Det är en facebook-grupp av miljoner, men det är en grupp som vi är med i - men inte Johan Westerholm. Betyder det att Johan Westerholm går omkring och tycker att det som sker i Kongo är okej?

Alls icke - Westerholm har nog inte sett sidan och kan inte ta parti på nätet när han inte hittat dit. Johan Westerholm bryr sig säkert om lidandet i Kongo, precis lika mycket som vi bryr oss om det tragiska faktum att det dör byggnadsarbetare i Sverige under sitt yrkesutövande. Men där Westerholm har som mål att klistra på oss en människobild där vi inte känner igen oss själva, så erkänner vi iallafall att vi vet att Westerholm trots allt är en god människa.

Detta trots Westerholms ambitioner att utmåla oss politiska antagonister som några som njuter av arbetarnas lidande, av död och lemlästning. Det är ett bloggmässigt lågvattenmärke som Westerholm borde fundera över. Vart tog respekten vägen? Eller var det bara en riktigt dålig dag i den Westerholmska vardagen?

Men någon måtta får det väl ändå vara...

Fredrik Antonsson, Kent Persson, Fredrik Lidby, Mary X Jensen, Thomas Böhlmark

Länkar:
Bloggar: Böhlmark, Västros, Holmqwist