fredag 3 juni 2011

När inte ens politiker vill snacka politik...

Trist läsning idag om att yngre personer gärna säljer sin röst för pengar och tycker att Sverige borde styras lite mer diktatoriskt. Den senaste undersökningen World Values Surevey visar på detta oroväckande tillstånd. Läs Staffan I Lindbergs artikel om undersökningen i DN. Skrämmande läsning. Men kanske inte oväntad.

Förvisso ska man alltid ta undersökningar med en nypa salt. Men att det finns problem med demokratin är uppenbart på många sätt. Fredrik Segerfeldt skriver om dilemmat som ingen talar om "... aspekt på politik är att det nästan alltid handlar om avvägningar och målkonflikter. Två värden eller intressen står mot varandra. De flesta politiker har föga intresse av att kännas vid att dessa konflikter existerar, eftersom de är politiskt obehagliga. För ofta visar det sig att ens ideologi får en att göra ett val i denna konflikt som är både moraliskt svårt att försvara och som kan se dåligt ut i väljarnas ögon."

Avståndet mellan politiker och väljare är för stort. Politiker vill inte debattera och prata politik. Ett kommunalråd uttalar att hon inte tycker om att det skapas opinioner som inte finns. Opinion och debatt är en självklarhet i en demokrati men om politiker har inställningen att det är onödigt så spelar det ingen roll vad någon säger, det blir aldrig ett samtal. Toppstyrningen av politiken är ett aber. Så på så sätt är det självklart att de unga inte tycker att det är någon idé att hålla på. De har annat att göra.

Politiker måste begripa att de också bara är människor och väljare måste inse att dom är av samma sort. Distansen mellan politiker och väljare måste bort. Här har också media ett ansvar. Minsta lilla felsteg så är dreven igång och politiker hängs ut som om de vore en annan sort och fritt villebråd. Det kan i sig vara en förklaring till varför man helst håller sig på sin kant och går och gömmer sig. Men det är en farlig väg som ökar klyftorna, vi behöver diskutera mer politik och inte mindre. Framförallt behöver vi diskutera demokrati. Hela tiden. Det är i det närmaste det börjar. Kanske redan när kommunerna bestämmer sig för att inte släppa in de politiska partierna i skolan under valperioden.

Gunnar H - "Vi behöver förstå att demokrati är den värdering som formar vårt samhälle. Det handlar inte om någon teoretisk och inåtvänd debatt utan om vår förmåga att förstå hur ett samhälle förändras. Annars blir det det andra värderingar som förändrar vårt och andra samhällen."

För övrigt så tror jag att det finns hopp, för diskussionerna har flyttat ut i de sociala medierna och där når allt fler varandra. Det kan bli en överraskning redan i nästa val. I Thomas Bodströms bok beskriver han ett torgmöte. Endast en man som ligger på en soffa finns där. Bodström börjar tala och mannen reser sig och säger ungefär så här "kan du inte gå bort en bit härifrån om du ska stå här och gapa".

Intresset för demokratin ökar om man får komma till tals, annars är det ingen idé. Envägskommunikationen är ointressant för de flesta yngre personer. De gillar interaktivitet, att få intryck av andra och ge uttryck för sina egna åsikter.

Böhlmark, Kent Persson, Tokmoderaten, Anne-Marie Ekström  , Christian O

Mattias  Anybodys  Fredrik i Sollentuna

Expressen  SvD AB 



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

5 kommentarer:

Mats Westholm sa...

Problemet är att de politiska partierna inte står för någonting längre. Man kan inte se någon skillnad och folk har ofta andra åsikter än de som politikerna har enats om.

Oscar sa...

http://www.wvs.gu.se/
Här har du länken till undersökningen.
Där går det att läsa att det inte bara är ungdomarna som föredrar en "stark ledare" utan lika många gör det i spannet 30-39 år och 40+.
Alltså ca 23% av Sveriges befolkning tycker det är Ganska bra/Mycket bra med en diktator....

Varför tas inte detta upp i media det borde vara ännu mer skrämmande :S

Mary X Jensen sa...

Tack Oscar ska kolla... Det är verkligen scary faktiskt.

Lisa sa...

jaha, och vi som minns hur riksdagsledamöterna i de etablerade partierna bemötte de demokratiskt valda ledamöterna för Sverigedemokraterna efter valet i höstas, undrar hur det egentligen står till med synen på demokrati bland de som innehar den politiska makten. Nej, jag röstade inte på SD. Jag röstade faktiskt på moderaterna, men när jag hörde Reinfeldts kommentarer till valresultatet så ångrade jag mig.

Niklas sa...

Lisa:

Vad syftar du på? SD fick 5% av rösterna och har tagit plats i riksdagen. Att ett parti tar plats i riksdagen innebär inte att man måste samarbeta med dem eller ge dem inflytande. 95% av befolkningen stödjer inte SD. Jag tror tvärtemot dig att demokratin gynnas av att partier är tydliga. T.ex. tydliga med vad de tycker om SD:s åsikter.


Det finns många aspekter på det här, men jag vill lyfta fram en som jag utgår från är kontroversiell här.

De senaste 20 åren har den sektor som styrs demokratiskt stadigt minskats och ersatts med privata alternativ där vi som medborgare varken har insyn eller inflytande. Vi reduceras från medborgare till kunder på en marknad. Samtidigt matas vi av borgerliga, och snart sagt alla politiker, med budskapet om att företag är mer effektiva och på alla sätt bättre än offentligt drivna alternativ. Företag har ingen demokrati, företag bygger på diktatur. Är det mot denna bakgrund så konstigt om dagens unga misstror demokratin?