Läser med intresse den krönika som Leo Lagercrantz författat dagen till ära - det handlar om de sociala medierna. Han gillar dem inte något vidare vad det verkar. Han skriver om "twitterakrobaterna och bloggcelebriteternas intåg." - nästan i nivå med Bjurwalds uttalande om särskrivande hjälpklassare.
Leo önskar sig tillbaka till tiden då riktiga journalister jobbar med riktiga texter. Såna som är värda att läsa. Nu är det mest dravel verkar han tycka.
Visst är det bra med kvalitet men jag tycker nog att det är ganska många twittrare och bloggare som åstadkommer det. Bland oss finns i hög grad väldigt kunniga människor, som har specialområden med djup som tyvärr en "vanlig" journalist hur duktig denne än är aldrig kommer i närheten av.
Det finns dåliga texter och dåliga jobb överallt. Jag vänder mig nu emot Leos sätt att vara så svart/vit här.
I varje åskådare finns ett ansvar att vara lite kritisk till det man tar in, oavsett vem avsändaren är. Den fördjupning av olika ämnen som den bloggande/twittrande befolkningen delar med sig av är bara av godo. Alla har att lära av varandra här.
Visst kanske det var lättare förr. Jag minns tiden då vi försökte sälja integrerade tidningssystem vilket medförde att facket gick i strejk för det blev bråk om på vilken våning i tidningshuset man skulle få använda olika funktioner. Det har ändrats.
Visst kan det verka hysteriskt och kletigt ibland med nya verktyg, men man får lära sig att sålla för det finns guldkorn - nu liksom förr.
Internet, bloggen, sociala medier etc är bara ett verktyg - man ska inte glömma det... Vi lever alla i symbios med varandra och jag tror att det är viktigt att vi alla lär oss läsa med källkritiska ögon. Det har alltid behövts.
Vi bör se upp med att kategorisera och dra alla över en kam. Det stämmer inte.
Leo Lagercrantz - läses...
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
7 kommentarer:
Heter du Lagercrantz har du så mycket gratis om du vill arbeta inom svenska medier. Så är det och jag har sett det öppet med egna ögon. Även David Lagercrantz har uttryckt i en intervju ungefär samma tankegånger som Leo L. Alla som inte är uppvuxna i en intellektuell miljö där det svenska språket kan tränas och förfinas kan genom nya sociala medier få sin chans till träning. Att heta Lagercrantz gör kanske att man skall tänka över de möjligheter som namnet ger och vara snäll mot alla stackare som inte har fått korrekt svenskt språkbruk och självförtoende serverat på den fina silverskeden. Skrivet utan bitterhet och avundsjuka för utan alla lagercrantzare levande och döda skulle Sverige vara fattigare.
/annaeftertanke
Leo är rent allmänt en bra och duktig kille. Man måste både få ha åsikter och tåla att bli emotsagd. Tror att han gör det.
"Med risk för att somliga anser att jag är bortom allt hopp: vore det inte bra med en lagstiftning mot anonyma kommentarer?"
Ja... Bortom allt hopp var det.
Själv tycker jag att det där med tidningar, där skribenter måste vräka ur sig en ny åsikt varje vecka, är ett otyg och hinder för det eftertänksamma offentliga samtalet.
Mycket bättre när vi munkar kunde sitta och tänka över en bibelvers i ett år och sen sakta och säkert kalligrafera ut en definitiv utläggning.
Leo har ju helt rätt. Dagens journalister och ledarskribenter verkar ju mest sitta och twitterrunka dagarna i ända. Inte underligt att deras skrivna alster i tidningarna är så bristfälliga och utan något som helst verklighetsförankrat djup.
"Med risk för att somliga anser att jag är bortom allt hopp: vore det inte bra med en lagstiftning mot anonyma kommentarer?"
Jag hoppas och ber han är sarkastisk. Annars borde karln omyndigförklaras snabbt som tusan.
Utan möjlighet att tala utan att nödgas identifiera sig - kan han verkligen inte inse hur det samhället skulle se ut? Den enda kommentaren fälld av en myndig människa som borde ha vett nog resonera på en nivå utöver en femårings i en sandlåda ogiltigförklarade just Sveriges åsiktsfrihet och grundlagsstiftade yttrandefrihet i sin helhet.
Lagercrantz må kunna svenska språket men verkar i och med sina uttalanden lika kunnig om demokratiska grundprinciper som Djingis Khan.
Och med risk för att vara övertydlig: Den som vill kunna avkräva identitet hos de kommentatorer som besöker hans egen blogg kan bekvämt nog sätta upp ett system för att göra just detta.
Herr Lagercrantz är därtill välkommen. Vad han i stället gör är att stövla in hos andras bloggar (ekvivalenten: Andras vardagsrum och trädgårdstäppor) och med myndig röst förklara att samtliga närvarande som önskar tala bör göra det efter att ha klistrat sina identifikationshandlingar för pannan.
Skall man skratta eller gråta? Skall han ens föreställa vuxen?
Skicka en kommentar