Norges statsminister tackar på twitter...

Att under några dygn deltagit på twitter och följt i realtid händelserna i Norge har varit en speciell upplevelse på många sätt. Många var vi som snabbt upptäckte vad som hänt genom meddelanden/tweets som kom i en ständig ström - Bomb i Oslo! Regeringsbyggnaderna helt urblåsta, fasansfulla bilder. Vad är det som händer? En norsk statsminister skickar meddelanden, han har eget twitterkonto.

Vi får meddelanden från Utöya, ön där AUF håller läger. Meddelanden dök upp i snabb takt med innehåll som:  Det är någon här och skjuter. Ring oss inte han kan höra oss osv osv. Fler meddelanden kommer. Ring inte till Oslo - ledningarna är överansträngda och behövs till krisarbetet. Hjälp vi har gömt oss i en skreva. Har någon hört något från XX osv...

Det var som en mardröm alltihop. Inte på något sätt jämfört med för dem som var där förstås. Men för oss som ville hjäla till. Vår bloggvän Ali Esbati var på plats på ön för att hålla föredrag. Han beskriver sina upplevelser på sin blogg. Det var förfärligt när han inte sen hörde av sig på flera timmar, men så småningom hörde han av sig och berättade att han kastat sig i vattnet och simmat från ön. Han klarade sig helskinnad. Många andra gjorde inte det.

Vi hjälptes alla åt att fömedla det vi fick reda på, även media hade glädje av detta så småningom när de väl vaknade till. Frustrationen som vi som satt online kände var stor. Vad gör SVT? - visar golf och såpoperor. TV4 fick fart och började sända nyheterna direkt från Norge och SVT fick så småningom igång Kunskapskanalen. Vi övriga hade via twitter blivit medvetna om NRK.no och följde dem hela tiden i enskilt fönster på skärmen samtidigt som twitter var som en teleprinter. Många av oss har jobbat som journalister och gick lätt in i den rollen och började analysera och förmedla vinklar, egna och andras. På SVT Debatt skriver Michael Krona om hur twitter blev avgörande för krishanteringen. Det finns nog de som tycker att det är pretentiöst men vi som var med deltog och vet vad som hände. De som inte var där begrep nog inte så mycket men så är det alltid med nya grejor.

Tidningarna och andra större medier satte igång och det var en rejäl blandning av olika människor som satt på twitter och jobbade som en stor sambandscentral tillsammans.  Norges statsminister Jens Stoltenberg som har eget twitterkonto återkom då och då personligen med meddelanden och talade om läget samt tackade oss alla för deltagandet.

Visst ställdes det frågor av allehanda slag, visst spekulerades det likaså. För den som har svårt att hålla många trådar i luften kan jag tänka att det var kaotiskt. Flera pappersjournalister hade problem med vad som pågick, de hann inte riktigt med tror jag. En av dem var Fredrik Virtanen - "De senaste nyheterna om tv, musik, film och kändisar på Aftonbladet.se - Sveriges nyhetsportal". Han beskriver sig som en professionell journalist och har åsikter om vad som pågick på twitter i en krönika med titeln - Terrorn ger VM i empati på twitter. Snacka om trams och att inte ha koll på läget här.

Jag tror inte att han var där när det hände helt enkelt eller så har han i sin bekantskapskrets en helt annan typ av vänner än jag och andra har. Såna som bara snackar trams. Fel diskurs. Twitter är ett verktyg som kan användas på olika sätt. Men det är så att vissa är än så länge i assimilationsfasen som enligt Piagets teorier innebär att vi för att förstå vår omvärld försöker anpassa nya erfarenheter i vår gamla värld av kunskaper. I ackommodationsfasen måste vi ändra på våra gamla tankemönster. Alla har inte kommit dit. Som barn - som vet att en stol har fyra ben och när de ser en häst tänker de - ah han har fyra ben alltså är det en stol. Han kanske har fel vänner skriver Helene Öberg. Det kan vara så. Man kan ha många vänner på twitter, men det är trots allt så att kaka söker maka även där. Jag följer inte rena nöjes- eller skvallerjournalister. Opinionsbildare är mer intressanta, nyhetsjournalister osv osv. De som förmedlar det som intresserar mig som person. Det gäller nog de flesta. Virtanen får dock sympati av Badlands Hyena som med sin bästa skribent Gyllenbåge-Kaprifol ger sin syn på saken. (Satir för den som inte förstår det)

Om vi bortser från kritiken från dem som inte var med så var en av de mest enastående personerna vad gällde nyhetsbevakningen Emanuel Karlsten som hela tiden sökte rätt på olika vinklar och till och med filmade från sorgemanisfestationen vid norska ambassaden. Läs hans blogg och följ med vad som hände och händer. En annan person som gav oss mycket information och bra sådan var/är Marie Demker som bloggar på Vänstra Stranden. Många fler deltog med stort engagemang och vidarebefodrade meddelanden vi fick med viktig information så att det nådde många. Detta var ett deltagande utöver det vanliga och det jobb som lades ner på twitter är nog mången nyhetsredaktion tacksam för idag. Våra vinklar kom först och sen kom det i traditionell media. Det går inte att blunda för det. Twitter är en fantastisk funktion att förmedla nyheter och vinklar av olika slag. Det blir som ett enda stort grupparbete helt enkelt. Den som befann sig på internet under Kairomanifestationen då diktaturen föll där förstår det.

Utöver bevakningen och informationen som helt altruistiskt arbetades fram på många olika håll så fanns där en gemenskap i det sorgsna och förskräckliga som hänt. Oskyldiga människor, många unga hade för en mans hand blivit ihjälskjutna. Det är terror. Allt om detta går att läsa i allehanda nyhetsutsändningar och jag bryr mig inte om just det nu.

Twitter är en utmärkt sambandscentral som fungerar när det gäller. Det visade sig inte minst nu när det verkligen gällde. Sen finns det barnsjukdomar där också. Det gör det alltid. Överallt. Men om man silar bort det så var det fantastiskt.









Croneman är inte imponerad.