Om det här att klottra på andras väggar...

Vi vet att klotter är förbjudet. Vissa gör det ändå och det ser för trist ut. Jag kan tycka att diskussionen om komentarsfälten på tidningarna ligger lite i samma härad. Expressen, Dagens Nyheter och Aftonbladet är privat drivna företag och det är sannerligen ingen mnsklig rättighet att få skriva fritt i dem. Med anledning av att en del kommentarer varit mer eller mindre skruvade har tidningarna nu i alla fall tillfälligt bestämt sig för att stänga av kommentarsmöjligheterna. Jag förstår inte livet kring detta.

Internet är fritt och det är jättefint, men därmed inte sagt att det är fritt att göra exakt som man önskar på andras utrymmen. Alla platser är inte offentliga - det är i sken av detta jag kan tycka att det är helt OK att redaktörerna tar en liten time-out och fungerar ett steg längre.

Visst är det trevligt att få avge en åsikt. Det har man också alla möjligheter att göra på egen plats. På en blogg exempelvis, den kan du kalla vad du vill och ingen behöver veta vad du heter. Även twitter ger såna möjligheter. Så vad är egentligen problemet? Är det att man inte kan stövla in hur som helst hos andra? Eller är det så att man vet att kommentarer eller snarare tidningssajter har fler läsare än enskilda bloggar? Handlar det om rätten att göra sin stämma hör eller handlar det om att få stå på scenen? Kom och se mig. Eller handlar det om illvilja att förstöra för andra. Alla varianter är förmodligen tillämpliga.

Vet ni vad jag tror?

Jo, att det är så att tidningarna/redaktionerna måste börja vara mer aktiva i kommentarsfälten, precis som de flesta av oss bloggare är. Man är tvingad att hålla koll på kommentarerna, bemöta dem och ha en policy från början vilka man tar bort. En artikel har ett längre liv idag än tidigare. Det är inte bara att leverera en text och så är det klart att gå på nästa. En journalist måste träna sig i mothugg, utvidgning av tankar och till och med att få beröm. Gör vi så kan vi rent av få en bättre journalistik. En dialogjournalistik. Det kan krävas speciell utbildning för detta.
Expressens chefredaktör Thomas Matsson har varit aktiv i debatten under ett par dagar. "Nätet var moget för publiken, men publiken var inte mogen för nätet" skriver han och menar att någonstans måste han som publicist också ta sitt ansvar. Även Aftonbladets chefredaktör Jan Helin tar ställning och stramar åt kommentarsmöjligheten på sin tidning. I fortsättningen får ni stå för vad ni tycker säger han. Det handlar alltså om anonyma kommentarer det här.

Det jag kan ha emot det han skriver är att utgångspunkten är att komma åt näthatet. Det är liksom att skylla på tror jag, låter tjusigt. Låter bra. Men anledningen tror jag är att man helt enkelt inte fixar det hela med sina redaktionella rutiner. Kommentarer väller in och det kan nog bli övermäktigt. Läs om hur de andra tidningarna gör här.

Man ska inte bortse från att vi befinner oss mitt i någonting nu, nytt är det inte men hur vi ska jobba är ännu inte klart. Det kommer att utvecklas vidare. Det måste utvecklas vidare. Annars blir det punktering på ett eller annat sätt. Än är vi inte där.

Att man nu positionerar nedstängingen som att det handlar om att skydda oss från näthatet är synd. För det handlar om andra saker.  Allt på nätet är inte vänligt, men det mesta är det. På något sätt måste vi hantera båda sidorna.

Här på bloggen kommer kommentarsmöjligheten att vara öppen tills vidare. Å andra sidan så är det inte så mycket kommentarer att hantera, men jag ser ett nöje i att ha kontakten.

SvD startar en artikelstafett i frågan. Det handlar om att ta tillbakade den goda läsardebatten. Jag tror dock att den är övervägande. Den finns men kanske inte självklart i kommentarsfälten på de stora tidningarna. Jag tror på  mer samverkan mellan de olika medierna. Symbios och mental kontakt... Inte bara teknisk med mätetal och annat. Det handlar om ett inre engagemang från alla.
Läsvärt:

Mikael Zackrison skriver om Nättidningarnas största nederlag - läs den många intressanta kommentarer där. Apropå min intention om att även tidningar kan fungera som bloggar. Inte bara genom bloggning utan genom hantering av komentarerna. Interaktiviteten.

Anette Novak ger sin syn genom chefredaktörens ögon.

Annarkia om publiceringsregler.

Uppdaterat: 1 september 2011
Anna Hjalmarsson skriver i SvD där påpekar hon ungefär vad jag själv gjort ovan. Det handlar om att närvara själv.