Få igång det politiska engagemanget...

Många är engagerade i samhällsfrågor men få känner att de kan påverka. Det här är intressant på många olika sätt. Moderaterna har via Skop gjort en undersökning om hur det politiska engagemanget ser ut.  "I Sverige litar vi på varandra och tilltron till politiken ökar, det engagemanget är på topp, människor vill påverka och de tycker att det är enkelt att gå med i politiska partier" skriver moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten i en debattartikel. Dessvärre är det inte så många som går med det visar siffrorna.

Det är partiernas fel att så många känner att de inte kan påverka i politiken menar hon och säger att medlemsvärvningen måste öka så att fler människor kommer in i partierna. Det vore trevligt om det gick att skapa utrymme för alla intresserade. Det gäller inte bara medlemsvärvning utan det handlar om att öppna upp i hela partistrukturen, de lokala föreningarna behöver bli öppnare än vad det är idag. Det är som Sofia säger - det är partierna som har problem. Det är inte fel på engagemanget och det gäller verkligen inte bara i moderaterna utan överhuvudtaget i de politiska partierna. Det kan man se på medlemsutvecklingen om inte annat.

Enligt undersökningen som jag inte har sett frågorna till så är det en grej jag inte förstår och det är att bloggning ställs mot ett politiskt förtroendeuppdrag där det anses vara mindre effektivt att blogga än att delta i de traditionella beslutsgångarna för att påverka politiken. Det är svårt att se sambanden här, förstår inte riktigt hur man tänkt. Det är helt olika saker. Att ha en blogg ger en möjlighet till dialog,interaktion och opinionsbildning. Man kan inte med en blogg vara med och fatta beslut om huruvida det ska vara nattbelysning och konstgräs på fotbollsplanen eller så. Alltså beslut i praktiken eftersom det inte är så att man automatiskt blir förtroendevald för att man har en blogg, den är mer att se som ett verktyg för att visa vad man tycker och anser om olika saker.

Intagen i den demokratiska församlingen blir man genom att bli utvald av den lokala föreningen och personkryssad blir man av den egna valkretsen. Det hör inte ihop med bloggande överhuvudtaget. Det måste ha blivit någon hopblandning här. Framtidens samhällsengagemang passer nog mest numera i det nätbaserade medierna. Där möts aktiva och engagerade människor långt bort från valkretsar och lokalföreningar. Det är ett problem i sig kanske. Eftersom man för att nå framgång i politiken bör ha en förankring i en lokalförening. Där kan man stöta på patrull om man är annorlunda och inte sätller sig i den vanliga kön och väntar på sin tur eller gillande av den grupp som styr. Detta är dessvärre något som begränsar möjligheterna till politiskt engagemang. Tyvärr.

Snarare än att tro att det är den traditionella föreningsverksmaheten som är den starka så bör alla partier öppna upp för en mer flödande kommunikation online. Vi som är aktiva opinionsbloggare vet att det är värt mycket med alla kontakter man får och den naturlig samverkan med media som automatiskt uppstår när man rör sig bland aktuella frågor i politiken.

Vill man ha med fler aktiva personer i politiska partier så handlar det mer om att öppna olika kanaler för deltagande. Med en blogg påverkar man inte bara på det lokala planet, även om det finns såna exempel. Man skapar opinion och intresse för politiska frågor på ett bredare plan. Man deltar i den politiska debatten och bygger nätverk med andra personer över parti och valkretsgränser. Så nog kan man med en blogg påverka på olika sätt, inte minst påvisade väl den stora bloggbävningen häromåret detta.

Internet är en global historia och sträcker sig långt utöver den egna valkretsen som är den tillsammans med valberedningar i lokalföreningarna som avgör om man får vara med eller inte. Det ligger mer på ett personligt plan dessvärre än på duglighet och intresse från omgivningen om man kommer med bland de som får möjlighet eller ej. Av detta har jag egna erfarenheter, det är inte omöjligt att min egen kandidatur till Riksdagen hade sett annorlunda ut om alla mina bloggläsare hade fått kryssa mig. I min egen kommun blev jag mer presenterad som den där som också finns för all del men dock ej på valbar plats. Jag tillhörde aldrig de utvalda trots min aktiva närvaro i politiken.

Där fanns helt enkelt inget intresse att se till att alla som var intresserade var med och drog in röster till partiet som sådant, utan det handlade snarare om att vissa i en trängre krets utvalda skulle vara de enda som fick synas. Förmodligen så hade det varit bra att släppa loss alla eftersom vi troligen var och en lockar olika personer och är ambassadörer för partiet som sådant. Det förekommer i alla partier och överallt att det i de lokala föreningarna finns personer som vill bestämma och ha kontrollen. Som alltid när människor kommer samman i grupp så krävs det goda ledare för att alla ska komma med och bidra till verksamheten. Alla har något att komma med. Det gäller att våga se det.

Till nästa val kommer fler att blogga och delta på internet  på olika sätt. Kontakter människor emellan sker mycket över nätet idag. Spontana möten och konstellationer uppstår. Det är inte längre nödvändigt att ordna möten på fasta ställen. Det måste partierna ta till sig. Socialdemokraterna har byggt upp bloggorganisationen Netroots som har varit mycket aktiva på i den politiska debatten allt sedan valet. De stötte också på patrull i sin organisation och valet av partiledare efter Mona Sahlin var väl ett typiskt sådan tillfälle då det varit bra med transparens och öppenhet. Den slutna operationen är rena motsatsen till det centerpartiet bjudit på med tre möjliga partiledarkandidater och en helt öppen valprocess. Nåväl idag får vi veta om det blir Annie Lööf som får det slutliga förtroendet att bli partiledare i centern. Maud Olofsson har som partiledare bäddat för många duktiga självgående och starka kvinnor i sitt parti. När hon lämnar nu är det inte tomt. Det är nog så en slipsten ska dras.

I moderaterna har vi en kraftfull och populär ledning så vi behöver inte byta, men däremot behöver vi som andra öppna upp möjligheterna för att delta i det politiska arbetet. Om man inte gör det direkt lokalt som förtroendevald så bör man kunna få erkänsla för det man gör. Uppmuntra den värld utanför den traditionella föreningsverksamheten helt enkelt. Varför inte se till att e-moderaterna blir mer verklighet än det är idag. Vi är några som gjort tafatta försök med grupper på Facebook bland annat.

Nåväl jag klagar inte så mycket för egen del eftersom jag kommer ut ganska bra med mina tankar och den opinionsbildning jag arbetar med. Mitt nätverk inom den politiska sfären växer ständigt och det är bara på gott. Det tar tid att jobba sig fram och det kan i och för sig vara tålamodsprövande också men samtidigt bra att känna till det.

Men hur får man vara med och vara delaktig i den politiska processen? Fast å andra sidan  kanske det inte är nödvändigt att göra precis som förut. Framtiden visar det.  "Ledarskap är konsten att delegera till den som kan mest för tillfället" läste jag på twitter i morse. Klokt på nåt sätt.

"Free spirits in free societies will shape our futures. Closed societies are closing their future." säger Carl Bildt på twitter. Han tillhör en av de mer fritänkande.

Att ha ett brinnande samhällsengagemang sitter på något sätt i generna och det är fel att inte ta tillvara på det. Jag kommer att fortsätta delta i utvecklingen i moderaterna om än på bloggen. Och jag höjer ett litet varningens finger. Det är inte så att man ska flytta in det gamla i det nya utan det handlar om att leva i det nya och utvecklas utifrån det... Det är utveckling. Det ökar lusten att delta. Får man inte göra det så finns det annat att göra. Så tror jag folk i allmänhet tänker oavsett om man är med i moderaterna, centern, MP eller Piratpartiet.