Av den anledningen att jag hade fullt sjå med att vara vuxen så korsades aldrig Per Unckels och mina vägar, mer än att jag vid olika tillfällen lyssnade på honom och fick känna hans fasta handslag och intelligenta blick. Sådant som imponerar och som blir en förebild för hur jag själv vill vara. Är man med i ett politiskt sammanhang så finns det alltid företrädare som man känner mer för än andra. Per Unckel var en sådan person - en frihetskämpe. Intelligent och intresserad, rak blick. En bra politiker som bara fanns där och betydde väldigt mycket för det frihetsengagemang som också är drivande för mig och som hittills hållit mig kvar i moderaterna.
Många kommer att skriva om Per Unckel och sina minnen med honom idag. Gunnar Hökmark har skrivit fint på sin blogg. De två har kämpat i uppgång och nedgång tillsammans i moderaterna. Carl Bildt likaså. PJ Anders Linder beskriver händelser de varit med om tillsammans.
Det är alltid sorgligt när någon dör och i synnerhet när det sker mitt i livet på grund av olycka eller sjukdom. Särskilt tänker man då på familjen förstås som måste gå igenom sin sorg och leva vidare. Även om det är en del av livet att vi föds och att vi dör så har vi svårt att förlika oss med det. Så vad man kan göra är bara att sända styrketanakr till den som sörjer.
Per Unckel på besök i Österåker tillsammans med Kungen och Drottningen.
Vad gör de där borta i folkhavet tänkte han kanske här, medan de övriga koncentrerade sig på framträdandet.
(Foto: Kim Skerving)
Bloggat:
Kent Persson
Tokmoderaten
Paul Lindquist
DN och SVD och SVD2 och DN2 och AB och AB2 och Exp
Läs även andra bloggares åsikter om Per Unckel, moderaterna, muf
1 kommentar:
Hellre död än röd, eller hur är det nu man säger ...
Skicka en kommentar