Beskedet om att de barn som av myndigheter blivit placerade på barnhem och där vanvårdats inte ska få någon ersättning i pengar slog ned som en bomb. Känslorna svallar över här och där och indignationen är stor över regeringens ställningstagande att det blir en ceremoni men inte ersättning. Idag försöker man lindra detta genom att säga kanske i alla fall, det kan omprövas.
Gratismål för oppositionen kan man tycka, men att det var de som styrde när det hela hände talas det tyst om. Det är att ta poänger av en rätt allvarlig sak, hur ett samhälle tar hand om de som är i behov av hjälp. Det är den trista sidan av politiken. När de politiska poängerna ska tas.
Hemska bilder målas upp av hur fosterbarn utsatts för övergrepp och elände i sina fosterhem. Det är upprörande läsning och borde uppmana till att se över rejält hur samhällsstöd ska fungera. Det görs också en satsning på det nu och 500 miljoner satsas för att det ska bli bättre i framtiden. Det visar på en medkännande inställning och en vilja att det inte ska ske igen, även om man nu till en början nobbade ersättning till enskilda så finns det en vilja att se till att skydda de barn som behöver fosterhem i framtiden. Vi kan väl dessvärre inte undvika att behovet kommer att finnas. Grundtrygghet för alla är inte en självklarhet.
Jag kan på ett sätt förstå regeringens ställningstagande - för hur ska man kunna bestämma vem som har farit mer illa än någon annan om det inte är helt uppenbart? Om man tänker instrumentellt altså. Frågan är om man ska göra det i detta speciella fall. För var och en är det förstås solklart hur man upplevt sin situation men när man återigen ska blanda in en tredje part att avgöra hur mycket och vad man blivit utsatt för och sen värdera detta kan problem uppstå. Vem ska få upprättelse och vem ska inte få? Det går inte att ha det ogjort.
Tycker att det är svårt det här. Hur ska det bli rätt? Man kan inte alltid köpa sig fri med pengar. Men å andra sidan så må man ta sitt ansvar även bakåt. Hur i hela friden man kan å ena sidan släppa ut uppgifter om ersättning till enskilda och sen dra tillbaka det är också svårt att förstå. Hur gick det till?Att beställa en utredning som utlovar ersättning och skapar förväntningar och sedan helt dra undan mattan för dem som fick ett hopp är olyckligt på alla sätt. Rent av lite ovärdigt faktiskt, på ett mänskligt plan.
Om utredningen: ’’Där berättas om psykisk och fysisk misshandel, sexuella övergrepp, hårt arbete, kränkningar, särbehandling och ibland ren sadism.’’ (SvD)
Det skulle också vara intressant att höra historier från dem som det gick bra för i fosterhemmen, det måste väl också finnas sådana exempel. Annars kan man verkligen fundera över hur världen är beskaffad.
En kritisk röst till förfarandet har Professor Mårten Shultz.
Tokmoderaten och hans länkar Länkar: SvD,
DN1,
DN2,
DN3,
AB1, AB2,
Expr1,
Expr2
Bloggar:
DHE, Hagbom, ASet,
Krassman,
Böhlmark
Röda Berget
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
7 kommentarer:
Hej,
jag är en av de ca 800 som intervjuades ett par timmar av Göran Johansson o en medarbetare till honom. Det var aldrig tal om någon ekonomisk ersättning till oss som orkade ställa upp och återuppleva det vi upplevt som barn. Syftet var att via våra erfarenheter se till att vanvården inte skulle kunna upprepas i framtiden.
Maria Larsson hävdar bristande rättssäkerhet, dvs vi kan inte bevisa vad vi varit med om och därmed är vi inte berättigade till skadestånd; någon kan ju tänkas fuska och ljuga, vojne, vojne.
Bästa Maria Larsson, jag kan faktiskt bevisa via ett ännu levande vittne hur mina fosterföräldrar behandlade mig. Så - Maria Larsson - se till att betala ut mina 250.000 kr omgående, mitt vittne lever inte för evigt....och du som är troende, Maria, tänk på att Gud ser dig och han är VÄLDIGT vred på dig.
Jag tror inte att det är så att man utgår från fuskande och så utan mer hur svårt det skulle kunna bli att avgöra vad som är vad. Det finns de som haft det bra också. Eller hur?
Nu verkar det dock som om regeringen funderar på att dra det hela ett varv till. Vi får hoppas att det blir mer rätt för alla då.
När det gäller rättvisa så har ju regeringen inget som helst problem att bekosta 15 miljarder mycket orättvist fördelat i form av RUT- och ROT-avdrag. I det här fallet är det naturligtvis bara dumma svepskäl av en cynisk elak minister.
Visst var det socialisterna som styrde då, och som de behandlade dessa barn är oförlåtligt, men att det skulle vara ett skäl för att den nuvarande regeringen inte har någon skyldighet att "rätta till gamla misstag" köper jag inte för fem öre. Tvärtom skulle man ha tjänat en hel del på att för en gångs skull visa lite empati, agera humant, och stötta de svaga i samhället. Men inte då, den chansen ville man inte ta.
Men Moderaterna ville inte det så KD med Maria Larsson i spetsen fick bära hundhuvudet. Måste kännas förjävligt för henne att behöva meddela detta då hon och hennes parti ville precis tvärtom. Som tur var för Larsson och för alla de drabbade så vände sig i princip alla, borgerliga precis som socialister, emot detta beslut. Larsson fick lite hjälp på traven att tvinga Moderaterna att ändra sig i frågan.
Australien, Irland, Norge och Kanada är fyra exempel på länder där man ersatt omhändertagna barn. Kan de så kan vi. Det hänger enbart på viljan och vilket synsätt man har på andra människor. Kan man känna för andra människor eller är det bara mig, mig och mig som gäller.
Kan man riskera flera miljarder på att sänka restaurangmomsen utan att ha några siffror på vad det kan ge tillbaka i form av jobb eller dylikt (skattepengar i sjön typ) så nog f-n kan man lägga 0,5-1 miljard på att ersätta fosterhemsbarnen som blivit utsatta för diverse otäckheter som exempelvis våldtäkter, grov misshandel, aborter (frivilliga som ofrivilliga).
Mary.
Problemet är att oavsett vad som är rätt och fel här så kan man inte agera som Maria Larsson har gjort. Det är politiskt självmord att gå ut med den här typen av besked.
Det är väldigt märkligt att både Larsson och Reinfeldt hårdnackat ena dagen kan försvara beslutet för att nästa göra en total kovändning när oppositionen går samman i riksdagen för att agera i frågan.
Det här är oavsett hur det här nu slutar ett PR-mässigt fiasko för regeringen och det har allvarligt skadat tilltron till Maria Larsson.
Det kan dock om oppositionen inte agerar nu genom att tvinga igenom de här utbetalningarna sluta i att också de drabbas av ett PR-mässigt fiasko som kan kosta mycket.
Frekar06
@Frekar06
Den största anledningen till att man ändrade sig var för att oppositionen var totalenade i frågan och hade kört med regeringen i den här frågan ända tills Moderaterna ändrat sig. Det var lika bra att ge upp direkt.
Sedan var det ju så att borgerliga ledarskribenter var helt emot regeringens perversa beslut.
Skön bortförklaring du försöker göra. De rödgröna skulle lägga en motion som skulle få stöd av SD vilket skulle göra att regeringen skulle få backa med tvång. Därför gör man nu en pudel !
Skicka en kommentar