Politiken är ganska trist... få personligheter...

Förklaringen till att det blev så stort kring Juholt tror jag är att det händer inte så himla mycket i svensk politik numera. Det är så tjänstemannaaktigt på något sätt. Korrekt, torrt, ingen humor eller glädje. Alla är så behärskade. Visst är det allvarligt om man läser tidningarna. Ekonomin håller å krascha, folk dör och det ena och det andra, isarna smälter och vädret är sig inte likt. Samtidigt så har vi aldrig haft det så bra som vi har nu. Tekniska landvinningar sker varje dag och den medicinska forskningen går framåt med stora steg. Undantagen har alltid funnits. Det är ofta de som får rubrikerna.

Tror att detta också gäller Håkan Juholt, han var ett undantag på många sätt även om han försökte vara lite statsmannamässig han också. Jag tror att man blir sån i den miljö han har varit i under sin tid som partiledare. Det krävs att man ska vara på ett visst sätt för att bli accepterad. Jag skrev igår kväll om att vara rätt person men på fel plats. Socialdemokraternas kris handlar inte om Juholt  egentligen utan om hur villkoren för politiken förändrats. Politiken kräver alltid sina personoffer och det är en trist baksida. Det finns de som tycker att media fällde Juholt nu och att detta var det värsta persondrev man hittills sätt. Det är inte sant. Tänka Anna Sjödin, Mona Sahlin, Littorin och många fler som fått löpa gatlopp. Eller när man med teleskopobjektiv kollade in och visade bilder på moderaternas partisekreterare för att visa att hon satt och grät. Snacka om identitetskränkande.

Håkan Juholt har fått på käften för sitt sätt att vara vidlyftig med fakta. Det har inte varit så noga. Den jovialiska gamängstilen fungerar inte i rikspolitiken. Det krävs ett mått av tjänstemannakorrekthet även hos politiker. Man kan tycka vad man vill om den saken, men det går inte att komma ifrån att det är just så. Det finns inte riktigt utrymme för att vara så där hejsansvejsan i politiken. Likformigheten är viktig. Svårt att gå utanför den. Juholt berättade för sin egen tidning Östran om sina tankar och säger att han tänkt på sin avgång under en period. Det är inte svårt att förstå med tanke på pressen han utsatts för. Men samtidigt så ville han säkert klara av det uppdrag han fått. Det är inte svårt att förstås det. 

Men jag tror inte som Paul Ronge att det var media som fällde Juholt utan att det tyngsta skälet snarare var dålig uppbackning internt. Det otäcka med många av oss människor är att vi försvinner bort från den det blåser om. Man vill inte bli inblandad, det kan slå tillbaka på en själv. Det kan kallas feghet om man vill, men för många så är det enda sättet att överleva sin skräck för att själva bli kritiserade eller att förlora intjänade förmåner. Då vill man inte ha någon ändring. Det är av den anledningen som ledare alltid blir så ensamma. När det går bra så vill alla vara med och ställa sig in, men det är få som har mod och lust att vara den människan som riskerar att följa med i fallet. Det är sorgligt. Ur ett mänskligt perspektiv. Erik Laakso beskriver i en bloggpost hur Peter Högberg blev behandlad av en s-dam i Oskarshamn efter presskonferensen. Inte nådigt. Peter H är en (S)-bloggare som försöker beskriva det han ser och ibland är det med kritiska ögon. Det ses inte alltid nådigt av dem som vill behålla allt som det är. Det är något jag själv råkar ut för ibland - man får inte vara för frispråkig. De flesta gillar det trots allt.

Uppdatering: Britta Svensson skriver i Expressen om den sorg det finns i att se människor bli lämnade ensamma när det krisar, med anledning av att Håkan Juholt ensam stod i centrum i Oskarshamn, Jag tror att det har med att göra det jag skrev ovan. De flesta vill inte bli inblandade för att inte själva råka illa ut. Det är ynkligt.

Det saknas hjärta och puls i politiken, det är det för lite av. Carl Bildt har det å sätt och vis inbyggt i sin person. Han kan ta vara på hela registret. Vara både kul och seriös och korrekt när det behövs. Det handlar nog om att kunna ha lite distans till sig själv. Men alla gillar inte det heller och många arbetar emot honom också. Man ska in i det korrekta ledet. Synas och vara lagom, felfri och framför allt inte sticka ut. Det är också därför jag saknar Sven-Otto Littorin i politiken. Han hade den där värmen, ett leende och vågade ta ut svängarna mer än många. Han var alltid den som stannade och pratade med alla på väg till ICA sa hans vän Anders Borg vid något tillfälle. Det sorgliga är att även Littorin råkade ut för ett mediedrev och hoppade av sina uppdrag. Det som varit mot Juholt är en barnlek i jämförelse. Men så fort en person är försvunnen så kommer det en ny.  

Efter två dagar bakom datorer, telefon och skärmar här för att följa med i hela  så kan man dra en slutsats. Det händer för lite i politiken i Sverige. Annars hade det funnits annat att intressera sig för. Journalister på etablerade medier har farit runt som skållade för att vara med, själv har jag varit likadan fast på nätet. Thomas Mattson skriver i sin blogg på Expressen lite föraktfullt mot oss bloggare och tycker att vi också borde varit mer på Sveavägen 68 och inte bara sitta och vara cyniska mot media. Jag tar i och för sig inte vid mig av kritiken. Grejen är den att numera behöver man inte vara på plats, det går bra att konsolidera det som händer över nätet. Inte minst märktes det väl när Socialdemokraterna lekte lite katt och råtta genom att låta Juholt på egen hand ha presskonferens i Oskarshamn klockan 15.00 för att sedan utlysa en i Stockholm klockan 16.00, samma dag. Då hade ändå någon pressekreterare från (S) meddelat att det bara skulle bli ett framträdande idag.

Om det blev snabbt påkommet att man nog inte kunde lämna skeppet vind för våg utan att presentera någon som kunde teckna firman socialdemokraterna eller om det var uträknat i förväg förtäljer nu inte historien. Hur som helst Jämtin hoppar in och sen jobbas det nog stenhårt på att få fram en kandidat som alla kan känna förtroende för. Jag tror att det blir någon gammal veteran typ Per Nuder som är partiets verkliga strateg eller så blir det Bodström som är en modern politiker som kan slugga mot alliansens företrädare. Media är fylld av olika vinklar och idéer som det ska vara.

I politik är inget evigt skriver Kent Persson och det har han alldeles rätt i. Man måste ständigt parera för olika händelser. Just där ska nog inte socialdemokratiska partiet underskattas. Och alliansen bör inte heller slå sig till ro nu. För vinden kan ändra sig fortare än ett aprilväder.
Johan Westerholm förmedlar tankar kring ledarskap och organisation till sina partikamrater i (S). Återstår bara att se om partikompisarna tar emot dem. Det är som bekant mycket NIH (not invented here) som råder i organisationer.

Vi får se nästa vecka eller kanske redan i morgon - nu går det undan... Nuder är inblandad och han har fixat större kriser än detta. Man ska inte underskatta socialdemokraterna.


Bloggar: Martin Moberg Tokmoderaten Böhlmark Kärrholm Annarkia PeterLA Zac Fredrik

Media: 


 Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, Sydöstran, Ab, GP, SVT 1, 2, 3, LO-tidningen, Nyhetskanalen, VF,Expr, DI, SvD 1, 2, SR 1, 2, DN 1, 2, Sydöstran, Dala-demokraten, Gotlands folkblad 1, 2, 3, Piteå-tidningen, Östran 1, 2, Dagens Arena, Värmlands folkblad 1, 2, Folkbladet 1, 2, 3, LTZ 1, 2, Västerbottens folkblad 1, 2,Dagbladet 1, 2, Norrländska socialdemokraten, Arbetarbladet 1, 2, 3, Folket,Ab 1, 2, 3, Expr 1, 2, 3, 4, DN, SvD, SVT, TV4, SR, Aftonbladet, DN, SvD,Expressen, SR, SVT,

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, juholt, moderaterna, medierna, internet