Gamla gubbar har en förmåga att använda tillspetsad retorik när de talar om varandra. På något sätt kan man stå ut med det och tänka att det är typiskt honom det där. Men när publiken applåderar - då är det illa. Blev väldigt besviken på folkartisterna här. Lågvattenmärke. Berodde det på grupptrycket eller ska vi se att FP är på väg ur allianssamarbetet?
Per Ahlmark är iofs sig en skarp gubbe, men grinig på gubbars vis numera. Carl Bildt däremot är en av mina favoritministrar som har både självdistans, intellekt och torr humor. Såna politiker behöver vi fler av. Jag gillar Bildt väldigt mycket. Personligheter är en bristvara i vårt land. De ska tas till vara och uppskattas är min mening. De som kallar andra avskyvärda kan vi dock vara utan.
En annan personlighet som det drivits gäck med de senaste veckorna är Björn Ranelid. Han är annorlunda än många och ett på många sätt ett av de få som vågar vara sig själv och stå för det. Att vara glad för sina egna framgångar är för många fult. Vem tror man att man är? Det är andra som ska tala om att man lyckats, ve den som är glad å egen räkning. Varför är det så egentligen. Roland Poirier Martinson skriver om Ranelid och om att vara egensinnig. Vi behöver flera egensinniga personer här i världen. Bli mer tillåtande mot varandra och inte dra igång hela mobbningsapparaten så fort någon på egen hand tar ton utan tillåtelse.
Avskyvärd är inte något vidare uttryck om andra... Inte ens om Ahlmark. Men grinigt är det.
DN Aftonbladet
Alla Folkpartister skulle inte applåderat - tack för det.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkpartiet, ahlmark, björklund, bildt, moderaterna, hyfs, alliansen
2 kommentarer:
Fast man kan ju vara en skön person att hänga med och fortfarande en fruktansvärd politiker.
Han avviker från trenden, men när jag sett honom agera inom organisation har det sällan varit imponerande. Inga-Britt Ahlenius motsats så att säga.
Alla har vi våra egna upplevelser som vi utgår ifrån förstås.
Skicka en kommentar