lördag 10 mars 2012

Syndabocksjakten tar över från sakfrågan...

Att finna syndabocken för dagen är mänsklighetens viktigaste aktivitet vad det verkar. För tillfället är det Sten Tolgfors som är i skottlinjen. Det diskuteras hit och dit vilka detaljer som är rätt och vilka som är fel. Ljuger han eller slirar han på sanningen eller vad handlar det om. Det gås ner på detaljnivå om allt han behöver måste veta och har ansvar för. Helst ska han avgå. Då först är alla nöjda. Ännu hellre ska Fredrik Reinfeldt avgå, eller båda och så lägger vi till Bildt på det.

Det förvånar mig många gånger hur stora frågor ramlar ner på detaljnivå och så fastnar det i - sa jag, sa du, gjorde jag, gjorde du... Det blir en pajkastning och sökande efter skuld.

Kan inte tänka mig att någon av våra ministrar med berått mod gillar diktaturer och uppskattar deras verksamhet. Att lilla landet Sverige behöver handel med omvärlden förstår nog alla och det är olika avväganden som måste göras. Vi lever inte isolerat i en egen bubbla och kan bestämma allting själva. Det är synd på sitt sätt naturligtvis för hur enkelt skulle det inte vara då. Då kunde man bara skippa avtal som inte passade utan att ta någon hänsyn. Lyssnade på Tolgfors presskonferens igår och han fick då massiv kritik för att han var långrandig och försökte vara pedagogisk. Det är klart att vissa kanske tyckte att det var att underskatta journalisternas kunskap. Men å andra sidan så är det väldigt bra att ha en gemensam plattform, det var förmodligen tanken.

Jag har varit frustrerad på Sten Tolgfors då och då, inte minst för FRA-lagen, men i hans roll som försvarsminister i den frågan inte som person. Han är en trevlig person och förtjänar inte på något sätt att dras i smuts och drivas gäck med. Däremot kan man ha synpunkter på sakfrågan. Vore inte det enklaste nu att bestämma sig för att vi i fortsättningen inte handlar med diktaturer och se till att detta avtal blir avslutat. Eller?

Att leta syndabockar är kanske det enklaste men vad hjälper det saken? I just det här fallet så är det många inblandade från olika partier dessutom. Det handlar om många värden för Sverige. Tiotusentals jobb exempelvis. Alla vet vilket ramaskri det blir när 25 personer blir uppsagda från ett vårdhem i Säffle - som ett fiktivt exempel nu. Som politiker krävs det att man ska ha koll på varenda detalj i alla sammanhang, det går inte. Det är omöjligt. Det vet alla.

Saudiarabien är väl inte det land man tänker sig som den ljusaste och trevligaste av alla samarbetspartners. Men var finns alternativen till att rädda tusentals jobb i Sverige. Har någon några idéer? Som politiker finns det alltid en massa hänsyn att ta till många olika variabler och man kanske inte ens känner till alla. Omvärlden är inte bara så långt man ser, den finns utanför också.

Lagen har följts, avtalet har följts vad det verkar - nu har det landat i en moralfråga och då finns det inga gränser. Skinnet ska av på den skyldige till varje pris. Varenda sten ska vändas och det finns ingen pardon. Är det mycket bättre än det diktaturerna pysslar med egentligen?  Olika grader i helvetet kan man säga.

Syndabock
"Som metafor används ordet syndabock när en person ges skulden
 eller tar på sig skulden 
för det någon annan gjort för att skydda denne. 
Att "leta syndabockar" innebär att man försöker peka ut enskilda 
som skyldiga till händelser där egentligen många är skyldiga." (Wikipedia)

Frågorna måste naturligtvis ställas och de ska också besvaras - men det bör vara fokus på sakfrågan inte på vem som bär skulden för olika detaljer i helheten. I det här fallet verkar det vara få politiker som skulle komma undan vid närmare betraktelse. Kanske att det är därför (S)-sidan är så tyst. De har varit med från början. Nu försökte Tolgfors gå grundligt till väga och förklara sin syn och sin kunskap, men det accepterades inte - det ska till mer. Tills någon faller... Då först är vi nöjda.

Inte på något sätt kan man tycka att diktaturer är något vidare bra samarbetspartners, men om de är de enda som finns? Kan man tänka sig att det finns en ingång i att få dem att lära sig och uppfatta det goda i en demokrati genom att delta tillsammans med oss. Möjligt att det är en naiv tanke, men varför inte?

Människor är olika, kulturer är olika, det gäller att se det också. Man behöver inte gilla allt för det. Japaner torterar varandra i nöjesprogram och tycker att det är OK. Skulle aldrig fungera här, eller hur?

Jag vill se en större mer principiell diskussion i denna fråga nu. Inte på vem gjorde vad nivån som alla ska vara med och bestämma över. Många har varit inblandade.

Det här handlar inte bara om sittande regering, alla verkar överens om det och vad förändras i grunden om man lyckas få Sten Tolgfors att avgå. Ingenting. Han gör sitt jobb. Det är inte syndabocken som är intressant det är frågan och den är komplex. Men jakten på enskild person tycks alltid vara det viktigaste och sen lämnas sakfrågan till sitt ödet. Tänk om vi kunde vända på den situationen.

Det här var inte så bra - hur kan vi ändra på saken? Vi behöver pengarna men vi gillar inte dem vi får dem ifrån. Vad ska vi göra istället? Det är den riktigt intressanta frågan. Enligt min mening.


Övriga tankar från olika håll: AB  SR SvD Expressen   DN  AB    Röda Berget   Westerholm  Tokmoderaten  Moberg, Bjereld, Bengtsson, Andersson, Westerholm, Andersson, Krassman, Röda Berget



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,

Mer information om expressens bluff mot wikileaks:

http://oldwolf-vindenviskarmittnamn.blogspot.com/2012/03/thomas-mattson-en-geting-utan-sting.html

Det vore bra om du kunde publicera en rättelse.

Och så hoppas jag att vi har lärt oss att man ska aldrig i första hand tro på det kvällspressen skriver.

Scary Devil Monastery sa...

Nu finns det vissa problem med att få någon av de sittande partierna att i rimligt mån kritisera vapenaffärer med diktaturer. Det gäller i sig vare sig man sålt robotar till Indien, jämnat vägen för Ericsson att sälja övervakningsutrustning åt Iran eller om det gäller missilfabriker i Saudiarabien.

Man kan konstatera att i sådana lägen råder en viss borgfred partierna emellan. Även om det var Persons regering under S-mandat som skrev under detta avtal så vill helst Alliansen inte gärna yppa kritik mot ett beteende som de själva har tillämpat, tillämpar eller kommer att tillämpa. Då framstår man som hycklare och det verkar finna en form av "gentleman's agreement" inom alla sittande partier att inte sparka mot vissa öppna mål. Oavsett hur givna de är.

Precis som FRA, DLD eller SWIFT så blir i mångt och mycket regeringen, oavsett regerande parti, mycket enhetlig där.