Personliga integriteten åsidosatt för kontrollbehovet...

I hela livet allt sedan jag var litet barn har jag vetat att man öppnar inte andras brev, man går inte mammas handväska eller plånbok utan lov.  Det finns till och med en lag som säger att man inte får öppna andras brev. Brevhemligheten kallas den ofta. Jag jobbade på ett företag där kamrern satt halva förmiddagarna och öppnade andras post. Han drog sig inte för att öppna även sånt som uppenbart var privat. Ni vet - de direktadresserade.  Kontoutdrag från banken till en person som jobbade på bygget. På eftermiddagen fick vi postne i en hög. Eftersom det här var på en tidning så blev det extra besvärligt för det var inte bara brevhemligheten det handlade om utan också om källskydd för de personer som tog kontakt med oss på redaktionen. Det hela var myckt obehagligt på alla sätt. Bråk uppstod då och då förstås, men han fick ändå fortsätta av någon konstig anledning. Till slut bad jag personerna sända posten hem till mig för att få ha den i fred. Mitt integritetstänkande är medfött.

Hur som helst med hjälp av datorer, databaser och inte minst internet har det blivit väldigt enkelt att följa andra och lägga sig i deras privatangelägenheter, att kränka den personliga integriteten är lätt. Uppgifter går att ssamköras till höger och vänster och på alla ledder. Dessutom ska uppgifterna som komemr fram tolkas och det här det riktigt läskiga kommer in. Många tycker att det är obehagligt att ICA vet hur många liter mjölk jag köper där, hur ofta och vilken sort. Men det är väl faktiskt en västanvind med deras erbjudanden med extrapriser mot att myndigheter samlar in upgifter och sen ger dem vidare till exempelvis underhållningsindustrin. Det enda som kan hända med ICA är att man får mer reklam eller att man slutar handla där. När myndigheter blir inblandade så handlar det om helt andra saker och där finns också möjligheter till lagstadgade sanktioner och straff. I min demokratiska syn ingår det inte inte att man ska få göra vad man vill men däremot att man ska få vara ifred och inte övervakas i alla sammanhang bara för att det går att göra det. Vissa tycker att det är helt OK att bli övervakad bara man har så kalalt vitt mjöl i påsen. Men grejen är att man inte avgör det själv. Tyvärr... Storebror ser dig skämtades det allvarligt om tidigare - så vill vi inte ha det. Idag finns verktyg som vida överstiger alla tidigare faror man kände med att bli övervakad. Det obekväma i att aldrig veta om man får vara i fred.

Det har under åren varit många integritetskränakande lagar som kommit fram och röstats igenom här i Sverige, av den svenska riskdagen. Ipred, FRA osv osv... Samtliga lagar har klubbats igenom. En och annan har protesterat. Nu meddelar folkpartistiske riksdagsledamoten Mathias Sundin i en debattartikel i DN att han inte tänker rösta med förslaget som kommer upp i morgon om hur brottsbekämpande myndigheter ska få tillgång till ytterligare information om medborgarna. Det handlar om att få veta vem du har ringt, när du gjorde det, vilka du har mailat och när du loggat in på internet. En slags totalkoll av ditt digitala liv helt enkelt.

Hade jag kommit in i riksdagen hade jag förmodligen varit en av dem som protesterat mest. Kanske att det var därför jag inte kom in, vem vet. Jag skriver förmodligen för egentligen har jag inte någon direkt kunskap om hur det går till. Jobbar man i en grupp så måste man anpassa sig oh det gör man säkert till det mesta. Men just den här frågan om hur staten på ett enkelt och självklart sätt kan kolla allt du gör är något som går helt utanför fattningsförmågan. Staten borde snarare skydda oss mot detta integritetsintrång. Varför man inte gör det och i synnerhet från Moderaternas sida begriper jag inte. Hör många som är tveksamma till det hela och undrar varför i all sin dar detta inte får ges uttryck. Det är lätt att uppfatta det hela att det ska vara så bara för att man sagt det, ungefär som i den kassaste formen av auktoritär uppfostran. Inte OK.

Jag vet inte hur många av er som sett ATTs övervakningscentral. Jag har det. Ett jättestort rum med jättestora bildskärmar som visade allt vad som händer i deras nät hela tiden. En rent suggestiv upplevelse var det att vara där och delta i flödet. Om man nu tänker sig att detta kommer ner på individnivå så är det rent ruggigt. Det är säkert inte så att just vår regering har såna tankar, men att andra har det vet vi.

Mathias Sundin redogör för sitt ställningstagande i sin artikel i DNdär han berättar att han i prncip inte anser att man ska gå emot regeringen, i synnerhet inte när det är ens egen, men ibland så måste man. Jag håller med honom om det, man bör anpassa sig till den grupp man blivit ansluten till men ibland går gruppen över gränsen och då har man som individ skyldighet att säga ifrån. Även om det kostar... Det är säkerligen inte lätt... Mathias har tidigare uttryckt sin åsikter i den här frågan och han är kvar i Riksdagen trots detta. Det är möjligt att det kanske har lättat upp en aning, att man får ha avvikande avsikter. Vem vet. Det vore önskvärt. Inte för att förespråka anarki på något sätt. Snarare demokrati. Ändamålsglidningen är redan igångsatt. Datalagringsdirektivet gäller. Det behövs ett helhetsbegrepp.

Man kan slå sin panna blodig. Tror att jag gör det... Tänk om politik kunde vara något annat än karriär? Dexion skriver om Sundins ställningstagande.  "Det är inte dåligt – inte dåligt alls.  Frågan är, vilka verktyg kan vi använda oss av för att uppnå det beteendet oftare? För det vanliga är ju att man inte vill bråka med partiet i “den här frågan” för då hamnar man i en position där man inte har inflytande i framtiden. Och hur bra vore det? När resonemanget framförs kontinuerligt så leder det förstås till att man aldrig intar en ståndpunkt som avviker från gruppens, utan i realiteten blir det ett förhalande mandatperioden ut och då är det till stor del upp till partiet att avgöra om man får en ny chans i riksdagen eller ej."

Om man bara satt en period så kunde man vara mer fri i sina tankar och inte fundera så mycket på fortsättningen. Kanske skulle det bli mer oordning i partierna. Men gör det så väldig mycket? Allt fler lämnar partipolitiken och röstar på enskilda frågor som är viktiga för var och en. Det kan mycket väl vara partiöverskridande frågor. Alla partier borde ta sig en funderare.

Det är detta Sundin kommer att rösta emot. Han skriver själv i sin blogg. Jag vidhåller att det bör tas ett omtag kring den personliga integriteten. I viss utsträckning måste naturligtvis polisen ha tillgång till uppgifter. Men nu blir det möjligt utan brottsmisstanke. Men man måste gå försiktigt fram när det gäller den personliga integriteten. Alltid. Det här är inte OK.


Flera bloggar. Annarkia, Rutger Johannesson, Jens Holm, Hans Åberg, Nätverkssamhället, Motpol,  Anna Troberg, Kulturbloggen, Frihetssmedjan

Uppdatering: Expressen