En del socialdemokrater av tidigare högre rang har gjort precis som de har lärt ut. Man ska ta vara på de möjligheter som finns att mjölka det offentliga på bidrag och annat. Problemet med det är att allt blir villkorat och det i sig inskränker individens frihet. Ofta tidigare hörde man hur folk satt och räknade ut hur mycket de skulle kunna jobba för att inte gränserna för högre dagisavgift skulle slå in. Det var på 70-talet, att hålla rätt på gränserna var viktigt. Mycket svårt att förstå detta. Vi läste nyligen den tragiska historien med mamman som lät dottern skrapa Trisslott i TV och sen behöll vinsten och det blev tvist om saken. Vad som var vad vet man naturligtvis inte. Men en sak fastnade. Anledningen till att mamman inte ville vara med och synas var risken att hon skulle förlora sitt bostadsbidrag! Just det säger någonting, eller hur? Om man vinner mycket pengar - behöver man ha bostadsbidrag då? Nej är väl svaret på det.
Pär Nuder och gamla kolleger till honom har fått statsrådspension samtidigt som de tjänat och fakturerat miljonbelopp på sina konsultfirmor. De flesta är upprörda över detta, som alltid när skattemedel är inblandat. Det kanske man ska vara, upprörd, men kanske inte på den som använder de system som finns utan på de vtal som finns. Avtal är avtal och sådana ska följas. Det är inte mer med det egentligen. Det finns regler hur det ska gå till och de har följts. Fredrik Segerfeldt ger sin syn i en artikel och tycker att Nuder gör rätt som behåller miljonerna. Det finns alltid fler sidor av ett mynt. Möjligen så ska man låta tabloidvinklarna passera ett par gånger genom hjärnan. Allt är inte vad det ser ut att vara.
Visst ska avgångna politiker ha övergångsersättning så att de kan överleva efter politikertiden. Det är också självklart. Men det finns en sak jag saknar i alla dessa typer av avtal och det är en Rimlighetsklausul liksom man ofta har med barnkonventionen och barnens perspektiv så borde det också finnas med här. För det är uppenbart att det blir väldigt fel i bland. Vi har sett det förr... Göra Persson gjorde nu likadant som Nuder, för det är så man gör och bredvid står en indignerad omgivning. I bakgrunden finns nog det tänk som mamman ovan, rädslan för att gå miste om något som man anser sig ha rätt till. Nuders kompanjon gör samma sak. Men avtal är avtal. Det jag reagerar på i den här artikeln är snarast upplysningen i de sista raderna om att det faktureras till Sundbybergs Stad där Pär Nuder har ett förtroendeuppdrag. Är inte det en tydlig jävssituation? Eller har jag missuppfattat det? Kanske någon kan reda ut de begreppen i så fall? Det är väldigt mycket på tapeten detta numera vem som jobbar för vem. Man får utgå ifrån att klyftiga människor som Pär Nuder har kollen.
Men som sagt avtal är avtal och följer man reglerna så kan det inte vara annat än OK - om man bortser från moralaspekterna då. Vem ska egentligen döma? Som sagt de kan skriva in i avtalen, i alla fall rimligheten i dem. Avtal ska inte brytas för att de inte faller ut på det sätt som omgivningen tycker om. Det blir en konstig ordning i rättssamhället.
Pär Nuder följer reglerna säger han. Det tror jag på.
Däremot kan man se till att avtalen blir just rimliga och det gäller inte bara för socialdemkrater för att vara rättvis.
Löfven skulle inte ha gjort så här
SvD, Martin Moberg, A Högberg, Paul Redstig, Johan W
Läs även andra bloggares åsikter om politik, statsrådspension, socialdemokrater, pär nuder, moral, regelverk, avtal
1 kommentar:
Personligen, som boende i Frankrike, anser jag att det behövs "allocations" som det heter här, fast de som utnyttjar det in absurdum straffar de familjer som verkligen behöver dessa sociala stöd, jag använder inte ert begrepp "bidrag", ty det är inte ett bidrag, det är en social rättighet som man har förtjänat genom arbete eller dylikt.
Om jag làter som Nicolas Sarkozy, sà beror det pà att jag är en "Poplulaire", solidaritet behövs, men de fàtal som gör allt för att förstöra för de andra, de tar reda pà vilka paragrafer som gäller och utnyttjar det till maximum för att tjäna pà det. Resultatet blir att de som verkligen behöver ett socialt stöd inte fàr det. Och jag har förlorat allt, har byggt upp ett nytt liv i Frankrike, vilket inte är slut, jag hàller pà och realiserar min dröm, gör allt för att bli fotograf...
"Devoirs et droits" det är ju vad som gäller i ett samhälle, oavsett politik, vilket betyder skyldigheter och rättigheter.
Men ärligt talat, den svenska högern màste lära sig av den franska högern, bli mer humanistisk!
Skicka en kommentar