lördag 7 juli 2012

Snål tillgång på maten i Almedalen...

Alla talar om hur bra det är med möjligheterna att äta och dricka gratis i Almedalen. För vissa är det rent av hela kvintessensen att vara i Visby under Almedalsveckan, att få tillgång till fritt käk. Förvisso kan man säkert ta programmet och organisera sitt gratisätande. Men hur kul är det egentligen att stå och äta snittar och dricka rosévin ur en plastmugg? Absolut inget fel att göra det, säger inte det. Men min personliga hunger slår till när man minst anar och den är inte på något sätt schemalagd. Därför så har vi uppsökt olika matställen under veckan. Inget utom Kallis har fungerat. Där var det å andra sidan kanon - klassisk räkmacka på rågbröd och en kall öl och havsutsikt och sol.  Oemotståndligt...



Den första restaurangen vi var på hade slut på maten. Nåväl vi fick mat men inte det vi ville ha. Det hade varit lunchrusning och ingredienserna var slut helt enkelt. Restaurangen skulle haft matöppet till 18.00 men fick skicka iväg sina hungriga kunder redan kloclan 16.00. Då tändes en tanke - tänk om man skulle använda sig av digtiala matsedlar, kopplade till innehållet i kylskåpet. För alla husmödrar vet att man kan ta vad man har och fixa ihop något för att tillfredsställa hungern. Det kunde finnas en rad som heter ÖVERRASKA MIG på skärmen. Eller DET HÄR HAR VI I KYLSKÅPET - får det vara en lökomelett? Det kunde lösa problemet med menyer som inte stämmer på grund av ingrediensbrist. Förvisso är 7 öl också en schnitzel som en ung IT-journalist lärde mig för många år sedan. Men inte riktigt min stil.


Den andra restaurangen var också överraskad av att det var Almedalsvecka. Vi skulle äta middag med goda vänner och befann oss utan förvarning på något som mer verkade vara Faulty Towers i Visby. De unga servitörerna sprang som skållade troll och försökte bringa ordning i salongen. Vi väntade och vi väntade. Ingen mat kom. Vid bordet bredvid rann sinnena över för en av gästerna. Lågt blodsocker förmodligen. Han skällde ut den stackars unge mannen som gjorde vad han kunde för att vara tilllags. Oordningen var total. Vi väntade och vi väntade för att till slut fråga var vår mat tagit vägen. Svaret vi fick var att gasen i köket tagit slut (sic!) och de kunde inte servera ickefärdig mat - vilket sen var det vi fick. Tallrikar ställdes fram maten var kall och bestick och servetter fick vi säga till om. Portionerna fick gå ett varv tillbaka till köket för att bli färdigtillredda. Vi skrattade ganska gott, men saknade två portioner. Efter lite påminnelse till en överraskad personal fick vi också dem. Helt OK. Nåväl -kul hade vi och skrattade mest hela tiden åt hela dårskapen. Det var säkerligen inte särskilt kul för personalen som gjorde vad den kunde, men kaos var det. Förmodligen blir inte den restaurangen vårt första val nästa gång.


OK - vi testar ett rejält gatukök med grillad korv tänkte vi dagen därpå. Det är som det är och kan väl knappast erbjuda några större överraskningar. Bukfylla handlar det om ibland. Men tyvärr, de kunde inte göra pommesfrites som någon ville ha så det fick bli mos i stället, ni vet den där pulversorten med grillkrydda ovanpå så att det ser snyggt ut... Nåja - buken fylldes.


Nästa mattillfälle gick vi in på ICA och handlade för egen tillagning hemma. Det var en fantastisk måltid.

Syftet är inte att gnälla.

Uppdatering: Restaurang Köpmannen II var helt OK. Bra service och god mat. En sak vi fick veta, var att om någon gäst tar en springnota så får servitören betala den ur egen ficka.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har jobbat på ganska många kroger i mitt liv, på alla av dom var det regel att servisen själv betalar springnotor. Regelvidrigt men sant tyvärr.

Mary X Jensen sa...

Förr i världen var det så för postkassörskorna också vill jag minnas. Var och en ansvarade för sin kassa.

Men vad trist det måste vara för de som serverar. Det finns fräcka människor uppenbarligen.