måndag 20 augusti 2012

Mobbning på agendan...

Skolan börjar och många barn vill inte gå dit. De minns hur de mådde förra läsåret. Hur de med klump i magen gick till skolan för att bli utsatta av klassens mobbare. De där som blrjade viska när de kommer i närheten. Eller när ett helt gäng härledd av skolans elakaste kastar glåpord, springer förbi och knycker nya skolväskan, kanske kastar ut den på vägen. Knuffas och skirver lappar, fnissar, svarar ej på tilltal och väljer aldrig ut en till brännbollslaget. Nya jackan kastar man i papperskorgen och det nya pennfodralet man fått och så önskat bollas runt i klassrummet. Just den verkligheten är förfärlig. Ändå är det många barn som känner så. Vuxna ser på, de kan inget göra säger dem. Det är kanske ditt eget fel ändå. Du kanske ska ändra på dig. Så har vi situationen där - blir man mobbad så får man skylla sig själv.

Idag är nätmobbning på agendan. Förvisso är nätet ett sätt bland andra och det är kanske enklare att stänga ner det och tycka att man gjort något än att ställa sig upp och försvara det som pågår utanför nätet i den fysiska verkligheten. Det är ofta mer påtagligt.

Det räcker inte med att ha formulär och pricka för vilka åtgärder man vidtagit. Det gäller att stå upp för den mobbade, vara i närheten och vara delaktig i att se till att flockbeteendet krossas. Det kan man göra som vuxen.

Det finns ett problem som inte ska skuffas under mattan och det är att vuxna också är mobbare. Det blir mer subtilt bara. Förmodligen så är det samma personer som mobbade som barn som fortsötter att göra det som vuxna. Du kan med glöd gå med i en förening för att upptäcka att du inte får vara med. Du omtalas som den där som bara gnäller, som man inte behöver bry sig om. Ja hon ja... Du vet att du kanske inte är bättre än andra men inte heller sämre, men hur står du emot? Du ser personer som kommit med senare som passerar om dig vad gäller förtroendeuppdrag. Du erbjuder dig att hjälpa till med sånt både du och andra vet att du är bra på. Men tyvärr... det finns ingen plats.

Lotta Abrahamsson sätter ord på saken.

SvD



1 kommentar:

manen sa...

"Det räcker inte med att ha formulär och pricka för vilka åtgärder man vidtagit. Det gäller att stå upp för den mobbade, vara i närheten och vara delaktig i att se till att flockbeteendet krossas. Det kan man göra som vuxen."

På pricken, synd att de flesta svenska myndigheter tror att ett plakat på väggen och kanske 3-5 veckors kurs gör att folk tror på en ist. för att handla när man ser mobbning ske.