Varför talas det så lite om kvalitet i välfärden...

Skandal på skandal har lagts till handlingarna vad gäller omvårdnanden av våra äldre. Det handlar oftast om blöjor, obytta eller vägda. Det handlar om gamlingar som inte längre kan ta vara på sig själva. Allehanda hemska exempel läser vi om mest varje dag. Det är självklart förfärligt. Det är problem med kvaliteten i välfärden, den är ojämn, Det är också det diskussionen bör handla om. Vad ska vi ställa för krav på välfärdsverksamheterna?

Samtidigt så framställs det ofta som om alla skandaler beror på de vinstdrivande företagen. Så är det inte det framgår allt oftare. Vanvårdssituationer uppstår även i offentligt drivna äldreboenden. Vi får läsa då och då om detta.

Saken är den att det talas för lite om omvårdnad och för mycket om att göra vinst. Vissa är motståndare mot all slags vinst på välfärd. Men är det verkligen så att den offentliga sektorn är så mycket bättre på att driva verksamheter? Den enda tillgången på riskkapital de har är att höja skatten. De privata bolagen har större möjligheter att styra om sina pengar till ställen där de behövs. En kommun har inga resurser att utveckla bättre metoder för sin verksamhet på egen hand.

Patric Källman ger en intressant bild av hur det fungerar i Tyskland " - Erfarenheter från tyska sjukvårdsmarknaden visar att ideella organisationer och kooperativ saknar den finansiella styrka som krävs för att kunna bära förluster under svåra tider. Men det tyska exemplet visar också att det är möjligt att skapa mångfald och valfrihet utan att rucka på grundläggande solidaritetsprinciper. 

Det finns all anledning att diskutera saken ur ett större perspektiv och inte bara hänga upp sig på om någon gör vinst eller ej på skattebetalarnas bekostnad. Det är också lite märkligt att det inte blir lika mycket stojande om att vägentreprenörer och andra tjänsteleverantörer som kommuner och andra använder sig av. Det är naturligvis lättare att bli upprörd över att ens egen eller någon annans gamla mamma eller pappa upplevs fara illa inom äldrevården än att bli upprörd över en väg som är bucklig. Det är också en ideologisk fråga detta - ansvaret för välfärden som en kollektiv rörelse eller som ett kollektivt kravställande på privata aktörer. Det senare talas det väldigt lite om. Krav ska ställas och de ska följas upp. Det är grejen här.

Tidningen Dagens Samhälle har tagit fram siffror för hur vinsterna slår för de privata vårdbolagen. De stämmer inte överens med alla artiklar om skatteparadis och liknande som vi också ser.

Men som sagt viktigast är att se till att omvårdnaden blir bra för alla.

Det är hög tid att börja diskussionen om kvaliteten och inte vinsten i vården. För ska man vara riktigt krass så är det inte självklart att den offentliga sektorn själv är bäst på att få mest för pengarna i välfärden. Det ska vara människomänniskor som är med och fattar besluten, inte bara ekonomerna. För välfärd handlar inte om hur man räknar ut hur många som kan ta del av en tomat. Eller hur många meter toapapper det går åt för var och en.

Samtidigt som många socialdemokrater inte vill se vinster i välfärden så talar de själva om affärsplaner och varumärken i bästa företagaranda för sin egen rörelse. Är inte världen upp och ner så säg?

Lästips: Kundval bättre än upphandling i välfärden

Uppdatering: Gunnar Hökmark lyfter frågan om vinster i välfärden till en tänkvärd nivå.


Läs även andra bloggares åsikter om välfärd, vinst, moderaterna, socialdemokraterna,