tisdag 22 januari 2013

Det finns hopp för de politiska partierna...

Enligt en undersökning som beskrivs i Politologerna så kommer ungdomarna tillbaka till partierna. Det är väldigt bra på många sätt. Det finns en tillväxtpotential här, en självklar nödvändighet. Om man ser till ungdomsförbunden så har moderaternas nu flest medlemmar. Det är en mycket drivande organisation med många aktiviteter och en ordförande som vågar gå stick i stäv med partiet i övrigt. Precis så som det ska vara. Ungdomar ska ifrågasätta och vara obstinata. I och för sig kanske det vore bra om de som är lite äldre också vore det, eller ska vi säga kunde få vara det.

Att ungdomsförbunden har kul mest hela tiden kan ingen tveka om, de drivs av inre energi och lust att påverka. Men så blir de vuxna och vad händer då? När projektet ungdomspolitik ska överlämnas till den mognare delen av organisationen sker någonting. Projektöverlämning är nämligen ofta knepigare än att driva själva projektet. Dels är det ofta svårt att få acceptans för något nytt i en fungerande organsiation, som man själv tycker då förstås. Sakta men säkert så sker inskolningen så att de nya blir som de gamla. Så länge man är uppdelad i yngre och äldre så kan man acceptera olika ståndpunkter men så fort man ska in i det gemensamma handlar det om att anpassa sig. Här uppstår ofta problem. Den som är yngre vill vara med och påverka, fatta beslut driva framåt och befinner sig plötsligt i situationen att själv vara en tant eller farbror som ställer sig bakom det andra bestämt. Beslutsvägarna är långa och kan uppfattas som väl tillkrånglade jämfört med det impulsiva livet man var van vid i ungdomsförbundet. Dessutom gäller det att ställa sig i kön och vänta på att bli tilltalad.

Partierna vet att de behöver ungdomar och plockar glatt in de yngre i kommunstyrelser och annat för att de ska lära sig som det heter och trycker in dem i de redan givna ramarna. Men när man är ung så kan man redan en hel del och vill framför allt vara med och tycka och fatta beslut utifrån egna tankar också. Inte bara rösta rätt..

Här uppstår viss konflikt som gör att ett fåtal stannar kvar och andra drar sin väg för att det är för trist. Vissa lämnar politiken på grund av studier och familjebildning förstås. Men allt för många tycker att det är för lite Rock´n Roll i politiken. Där tror jag att centern har en roll att fylla faktiskt. De unga finns också utanför stadsgränserna och de vill också vara med och tycka.

Sossarna har dejtingmöte för blivande kandidater. Det kan ju vara en ide, en annan är att släppa fram dem som redan är med. För här finns det också en lucka. Förtroendeposterna är inte så många och de delas i allmänhet ut till personer man redan känner. Hierkierna är starka.

MUF är störst. - jag är för gammal för att vara med dem numera. Men jag hejar på dem. Det finns gott om hopp för politiken framöver. Det kommer nog inte att ske på samma sätt som idag dock. Det blir säkert öppnare. Som det centerns Hanna Wagenius skriver på sin blogg om idéprogrammet - det hade aldrig hänt tidigare då man haft alla tankar bakom lyckta dörrar och sen kommit fram med ett färdigt förslag. Nu lever det utanför väggarna och får säkerligen bra och nya infallsvinklar - såväl positiva som negativa.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej
Det är en mycket intresant tid nu i hela världen som att usa har samma politik som greklan att låna o skita i framtiden och att politiker i sverige och eu fortsätter med en medveten global politik och vill konkurera med kambodja kina och alla fattiga länder och deras lösning är en löneanpasning genom massinvandring och skicka alla pengarna i toalett stolen. Men när man hör om dom nya politikerna i eu som kommer snabbt blir man förvånad som ungerns nasist parti 17% greklands nasist parti 12% vid valer och nu 20% och frankrike national front som redan sitter i eu parlamentet och politikerna överallt fortsätter med sin katastrofala politik så det är mer spännande att hänga med i politiken än att kolla en tarantino film.

Anonym sa...

Politiken har ju blivit en ytterst lukrativ branch. Lyckas med inte hitta en riksdagsplats kan man alltid bli PR-konsult. :-)

/Henrico