Efter valet 2010 skrev jag texten nedan. Det är intressant att nu så här efteråt läsa de funderingar som uppstod då när man var mitt uppe i det...
TORSDAGEN DEN 30:E SEPTEMBER 2010
Det är till att vara populär... Personval
I Lysekil går det livat till. En man som kryssade sig in i socialdemokraterna där har fått sina kompisar emot sig. Det är 20 stycken som hotar att hoppa av om han inte avsäger sig. Det visar upp problematiken kring kryssande och personvalskampanjande i dagern. Har man fått kryss så bör ju det gälla. Vi talar dock väldigt lite om hur vi har fått våra kryss. Det kan räcka med att man är delaktig i någon förening som vill stötta en enskild politiker. För kryssen är ganska få i förhållande till röstantalet ändå och de flesta kryssar förstanamnet på listan om de överhuvudtaget kryssar.
Själva mäter vi oss själva i kryssen för de ger oss den bekräftelse vi vill ha över att vi nog är bra i alla fall. Det är den mänskliga sidan av det hela. Vi mäter också andra i förhållande till dessa kryss. Den som har många borde vara bättre än oss andra då som fick färre. Eller hur? Säger vi något om metoderna som använts är vi dåliga förlorare bara. Ur en demokratisk vinkel så har den som fått mest kryss störst förtroende hos allmänheten, det är den enkla vägen att tänka.
Jag kan se ett problem här. Det blir en slags tävling det här och för många är det så att det är den som har flest kryss, sprungit fortast och så vidare som har vunnit och man får gilla läget. Men det är inte helt självklart att det är de bästa politikerna som får flest kryss. Det handlar mer om hur man har gått tillväga för att få dem. En del har mer resurser än andra att lägga på sitt jagande efter kryssen. Både i tid och pengar. Kanske rent av att de har mer tillgång till information också som inte andra har. Det ställer trovärdigheten på ände för personvalen. Jag är inte säker på att det just är politiken som står i framkanten för den som jagar kryss på andras bekostnad. Är det så det ska vara, är det demokrati annat än på ytan? Personligen tycker jag att det är det innehållet i politiken som är viktigt.
Denna diskussion uppstår varje val och det gäller inte enskilda partier. Det gäller däremot enskilda personlighetstyper. Personvalssystemen behövs ses över i Sverige. Å ena sidan så borde spärrarna helt tas bort så att väljarnas utfall gäller i större utsträckning men andra sidan så borde kanske reglerna för HUR man ska personvalskampanja stärkas upp lite. Att jobba in många kryss åt sig själv är en helt annan sak än att ha kompetens för det jobb man strävar efter.
För det är väl de bästa politikerna vi vill ha? Det är kluvet det här.
Det gick så där för mig själv i personvalskampanjandet måste tillstås. Jag körde dock bara ett fåtal affischer i min kommun samt skrev här på bloggen. Det viktigaste är var man blir placerad på den ursprungliga listan för det avgör väldigt mycket för fortsättningen och det i sin tur beror på vilka man känner och vilka som gillar respektive ogillar en. Föreningar är små och det är få aktiva och det är de sista som avgör. Det är frågan om det är en bra grund för demokratin?
Jag hade personligen önskat att jag skulle fått mer inflytande i den politiska verkligheten än blev fallet detta val och betraktas säkert som en dålig förlorare för att jag uttalar det. Det ligger också i sakens natur. Ifrågasätt inte, finn dig. Vem tror man att man är egentligen? Men hur ska vi få en förbättring om vi inte uttalar de problem som finns?
Dock har jag min blogg här och kan göra min röst hörd ändå. Politik är en långsiktig historia, det är alltid för tidigt att ge upp. Folk kommer och går. Som tur är. DS
Själva mäter vi oss själva i kryssen för de ger oss den bekräftelse vi vill ha över att vi nog är bra i alla fall. Det är den mänskliga sidan av det hela. Vi mäter också andra i förhållande till dessa kryss. Den som har många borde vara bättre än oss andra då som fick färre. Eller hur? Säger vi något om metoderna som använts är vi dåliga förlorare bara. Ur en demokratisk vinkel så har den som fått mest kryss störst förtroende hos allmänheten, det är den enkla vägen att tänka.
Jag kan se ett problem här. Det blir en slags tävling det här och för många är det så att det är den som har flest kryss, sprungit fortast och så vidare som har vunnit och man får gilla läget. Men det är inte helt självklart att det är de bästa politikerna som får flest kryss. Det handlar mer om hur man har gått tillväga för att få dem. En del har mer resurser än andra att lägga på sitt jagande efter kryssen. Både i tid och pengar. Kanske rent av att de har mer tillgång till information också som inte andra har. Det ställer trovärdigheten på ände för personvalen. Jag är inte säker på att det just är politiken som står i framkanten för den som jagar kryss på andras bekostnad. Är det så det ska vara, är det demokrati annat än på ytan? Personligen tycker jag att det är det innehållet i politiken som är viktigt.
Denna diskussion uppstår varje val och det gäller inte enskilda partier. Det gäller däremot enskilda personlighetstyper. Personvalssystemen behövs ses över i Sverige. Å ena sidan så borde spärrarna helt tas bort så att väljarnas utfall gäller i större utsträckning men andra sidan så borde kanske reglerna för HUR man ska personvalskampanja stärkas upp lite. Att jobba in många kryss åt sig själv är en helt annan sak än att ha kompetens för det jobb man strävar efter.
För det är väl de bästa politikerna vi vill ha? Det är kluvet det här.
Det gick så där för mig själv i personvalskampanjandet måste tillstås. Jag körde dock bara ett fåtal affischer i min kommun samt skrev här på bloggen. Det viktigaste är var man blir placerad på den ursprungliga listan för det avgör väldigt mycket för fortsättningen och det i sin tur beror på vilka man känner och vilka som gillar respektive ogillar en. Föreningar är små och det är få aktiva och det är de sista som avgör. Det är frågan om det är en bra grund för demokratin?
Jag hade personligen önskat att jag skulle fått mer inflytande i den politiska verkligheten än blev fallet detta val och betraktas säkert som en dålig förlorare för att jag uttalar det. Det ligger också i sakens natur. Ifrågasätt inte, finn dig. Vem tror man att man är egentligen? Men hur ska vi få en förbättring om vi inte uttalar de problem som finns?
Dock har jag min blogg här och kan göra min röst hörd ändå. Politik är en långsiktig historia, det är alltid för tidigt att ge upp. Folk kommer och går. Som tur är. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar