fredag 1 mars 2013

Finns det någon vits med att vara modig...

Whistleblower, visslare. Den modige. Den som påtalar när nåt är fel. Den som vet det andra inte vill ska komma fram. Den som har modet eller kanske dumheten att uttrycka saker får kanske allmänhetens beundran å ena sidan men också den tysta berörda omgivningens onda öga. Det är inte helt ovanligt att den som en gång tagit bladet från munnen sen plötsligt ser sig ha svårt att få jobb framöver. Det finns ett rykte bakom kulisserna. Det där är en jobbig jävel som man inte kan ha i närheten. De flesta som säger ifrån om något är inte personer som går omkring och talar om allt som sker hela tiden. Alla som talar om felaktigheter är inte rättshaverister utan människor som försöker göra rätt.

Man undrar samtidigt i en tid då vi uppfostrar våra barn till att vara sanningsägare och modiga. Hur ska det gå för dem framöver? De där som uppmuntrats att våga, att vara sig själv och tro på framtiden och det goda. Skyddet för den som sticker ut är ganska svagt. Och den som drabbas av en sanningssägare har makten och använder den också ofta för att exkludera den andre på olika sätt. Det finns inga bra skydd för den som påvisar viktiga sanningar. Man ska vara tyst, det finns en sådan kultur i Sverige. Den som inte gillar läget får inte vara med.

Vi minns fången på fyren, mannen som påvisade att ett grund inte fanns utsatt på sjökortet.

Ivar Arpi skriver "Det är utmärkt att regeringen har initierat två utredningar om hur man ska stärka meddelarskyddet, både allmänt och för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet. Det behövs. Sverige är för tyst och det är i hög grad för att skyddet av visselblåsare sedan länge är undermåligt."

Professor Mårten Schultz förklarar vad som gäller juridiskt vad gäller meddelarskydd och tryckfrihet. Dessvärre så är det så att den som sitter i trångomål struntar i dessa lagar och försöker få fram vem det är ändå som "skvallrar". Jag har sett det hända och personer som anses ha skvallrat får utstå repressalier i form av förändringar på jobbet, man vet vilka de är. Fråntagen chefstjänster och liknande.

Det är klart att för den som får brallorna neddragna inför publik så kan det vara obekvämt. Men å andra sidan så går det att göra rätt också. Så att man slipper bli avslöjad.

Jag har skrivit i ämnet tidigare - Att vara modig har ett högt pris. Där finns en del andra länkar.


Maria Haglund skriver om detta ur ett kommunalpolitisk perspektiv. Ingen korruption i kommunen.

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer:

Unknown sa...

Hej Mary, det år ett stort, svårt och angeläget ämne du tar upp. Att påtala grava missförhållanden på jobbet görs i regel inte ostraffat. När prestige och kanske stora ekonomiska värden står på spel väger en enskild medborgares larm ganska lätt. Jag har tyvärr svårt att se hur en lag ska kunna skydda en visslare mot repressalier i det långa loppet.

Mary X Jensen sa...

Man kanske kan tänka sig att en lag i alla fall öppnar upp lite grann. Att det inte blir helt självklart att sänka den som ser och påtalar fel. Du om någon vet väl det?

Prestigen tror jag är den värsta fienden att slåss emot.