Nu kommer den ena efter den andra hästhistorien fram här. Dels finns det tydligen personer som satt i system att slakta lånade hästar. Hur man nu kan göra på de viset. Mänskligheten slutar aldrig att förvåna. De humoristiska inslagen kring den här Findusfadäsen är många alltifrån bilder på Täby Kalops till utdrag ur Findus policy där det står att personalen är den viktigaste ingrediensen. Nåväl kreativiteten har ingen ände.
Det börjar också diskuteras huruvida vi borde äta häst eller ej. Kanske det... Uppenbarligen gör vi det även om vi inte alltid känenr till vad det är.
Jag tror att det är en kulturell fråga faktiskt. Vi äter inte våra husdjur här. Inte katter, inte hundar och inte hästar... Det är nog inte alltid helt logiskt det där, för exempelvis så kan både grisar och höns vara husdjur.
Men detta taget ur verkligheten kanske förklarar en del:
När storebror (13) säger till ridsportande lillsyrran (11) att hästbiff är smaskens blir det kalabalik i hemmet.
Att upptäckten av häst och kanske även åsna som ingrediens i den färdiglagade maten från Findus föranleder dock lite eftertanke här. Vad är det vi stoppar i oss egentligen?
3 kommentarer:
Typiskt grabbar säger jag bara. Angående 13-åriga storebrorsan.
Ja det är verkligen typiskt grabbar. Syskongnabb...
Jag ska inte dikterar vad du bör äta, och ingen ska diktere vad *vi* ska äta, men jag har med stort nöje ätit båda val, säl, häst och kanin.
Skicka en kommentar