En vän berättade att i en mattekurs på KTH var det 40 deltagare, 20 kom från Kina, 17 var från invandrade familjer och 2 var svenskfödda. Det är ett exempel som ställer frågan - varför? Hur kommer det sig att det är så få som är intresserade av matematik? Det finns säkert många förklaringar. En kan vara att det pluggas för lite matematik. Det kan vara så men det är inte den enda förklaringen. Vi kan inte bortse ifrån att vissa är mer talangfulla vad gäller matte än andra. Dessutom finns myten kring matematik som så väldigt svårt.
I familjen har vi en ung man som vid två och ett halvt års ålder knäckte mulitplikationsnöten. Han satt på golvet och räknade med muffinsformen, den där som har 3 x 4 utrymmen att hälla smeten i. Plötsligt så satt det bara där. Sen dess har han haft det lätt för matematiken och behöver egentligen större utmaningar än skolan kan erbjuda. Ett annat exempel är killen som inte kunde räkna överhuvudtaget förrän han i vuxen ålder började intressera sig för matlagning. Då plötsligt fick matematiken ett innehåll. Man måste mäta och väga och beräkna. Ellen Key var kritisk till det som hon kallade förkvävande skolsystemet och kallade det "Själamorden i skolorna". Hennes bok Barnets Århundrade är intressant läsning för alla som är intresserade av skolan och redan då talades det om barns eller människors olika inlärningssätt vilket på senare år ofta tagits upp i mer populärvetenskapliga sammanhang. Utbildningsgurun Sir Ken Robinson kan var och en som är intresserad av utbildning ta och lyssna på via www.ted.com. Han påvisar hur inlärning går till idag då det inte är som det var då. Mycket har hänt och det är inte längre självklart att varje individ tar till sig kunskap på samma sätt. Variationerna är många och därför borde det vara självklart att undervisningen behöver individualiseras.
Jag är inte själv något mattesnille precis men jag har sett lärare på universitetet dansa fram över tavlan och nästan sjunga fram matematiken och förstått att det här är en konst, ett språk. Förtjusningen över ekvationer och parenteser och x och y har varit så uppenbar. Hela kroppen var ett enda stort matematiskt tal fyllt av glädje. Tänk om fler skulle känna så för matte. Det vore fantastiskt. Med exemplet i början av artikeln här så inser man att så är det inte här i Sverige. Någonstans har svenska barn tappat bort språket matematik. Det är klart om man inte direkt känner av sången i matematiken är det nödvändigt att man får fram förståelsen för vardagsnyttan av den. Det vore bra om det fanns en vision för framtidens skola och framförallt vad det är vi tycker att den ska ge och varför... Sir Ken Robinson, jag säger det igen. Kolla och lyssna på honom. Saker har förändrats och det måste med i de olika satsningarna framåt.
Matte är ett språk - men det presenteras inte alltid så.
Det var intressant att se två syner ställas mot varandra som i artiklarna i SvD
Elever måste plugga mer matte och Modernt liv kräver inte så mycket matte
Lite bloggtankar: Nej men lärarna behöver plugga mer matte, Behöver mattekmmissionen KTHs rektor, Bättre matematikundervisning
Läs även andra bloggares åsikter om politik, matematik, undervisning, moderaterna, regeringen, skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar