När är man mitt i livet egentligen...

Dagens åldersindelade samhälle ställer till problem för många ty man är alltid på fel ställe. Antingen är man ung och saknar erfarenhet av det mesta eler så är man för gammal och ska finna sig i att inte vara aktuell för tankearbete. Jag minns min gamla svärfar som satt vid köksbordet och tyckte att livet var ett elände när han själv plötsligt efter att ha jobbat på SAS i alla sina år och krönt karriären med framgångsrika utlandspositioner var tvungen att inse att han var förbrukad. Erbjuden att gå ner i arbetstid eller ta en pension vid 58+. Då var man själv ung och begrep ingenting av detta, undrade varför gubben var så vresig bara. Idag är det lättare att förstå hur han måste känt sig. Att från ett glamoröst liv plötsligt se sig som den som byggde på sommarstugan var nog tungt. Jag minns väl hur han stod på verandan och skrek HÅLL TYST år grannens ständigt skällande hund. Han mådde pest...

Monika Olin Wikman och Berit Rollén  har båda bakgrunder och CV som borde göra många gröna av avund. I en artikel i Dagens Samhälle (nr 6:2013) beskriver de båda sin upplevelse av den situation jag just nu själv befinner mig i. Inte utan att det känns mycket märkligt. De har varit Landstingsdirektörer, höga chefer på olika ställen men en dag tog det liksom bara slut. Några år före den allmänna pensionsåldern.

Berit Rollén beskriver det som förfärligt, "identitetsförlusten var väldigt stark". Monika Olin berättar om hur hon från den ena dagen till den andra plötsligt 57 år gammal mitt på dagen kunde gå och fika med pensionärerna som hon inte kände sig helt bekväm med.

Fredrik Reinfeldt talar om att vi måste jobba längre upp i åldrarna ty vi har inte råd med pensionerna till våra barn annars. allt färre jobbar ch det ska räcka till så många fler. Numera lever folk dessutom längre, så 65 år är inte något bra mått på pensionsåldern längre. Den bör vara högre och man tittar på att förskjuta den framåt. Det låter logiskt på alla sätt, men det finns en hake här och det är vad man ska göra mellan från 55+ fram till 75. Alla kan inte jobba så länge av olika skäl medan vissa både kan och vill. Det är dock inte självklart att det fungerar om man vill ha en anställning alltså. Att det är så här leder till att allt fler som är äldre stannar kvar på arbetsplatsen just för rädslan att bli utan jobb.

Starta eget kan alla göra, men ska man behöva göra det? Det tar några år att komma igång oftast. Yngre blir man inte.

Jag tycker att det här är ett viktigt problem att föra fram i ljuset och jag tycker absolut att man ska kunna få jobba så länge man vill utan att systemen sätter käppar i hjulet för vare sig arbetsgivare eller den som är anställd. Men att den här formen av diskriminering finns är det inget snack om och det beror inte på de som är äldre. Inte ens de politiska partiorganisationer som talar sig varma om behovet av att jobba långt upp i åldrarna ser på äldre arbetskraft som ett alternativ. Inte heller i offentlig sektor är det någon fördel. De flesta talar om föryngring på sina arbetsplatser. Men föryngring ger inte med självklarhet den förändring som många  talar om. Det är mer nödvändighet att se till personligheten man söker. Det finns väl så många yngre stofiler som inte alls söker någon förändring utan vill ha det som det alltid varit.

Idag känner jag en viss ilska över hur det förhåller sig på arbetsmarknaden och tänker att jag ska ta ut min pension tidigt medan det fortfarande går och ta smällen att det blir lite knapert framöver. Det är åtminstone pengar jag själv jobbat in. Och när det känns som mörkast så skickar en av mina vänner följande länk till mig. Varför 50+ kan vara den bästa åldern att starta som entreprenör. Den innehåller ett antal argument som var och en borde vara goda argument för vilken arbetsgivare som helst att anställa äldre arbetskraft också. jag gjorde en snabböversättning av punkterna i artikeln nedan.

1. Du vet vem du är och vad du är bra på.

2. Du vet vad du gillar och blir passionerad av.

3. Du har 25 års erfarnenheter och kunskaper att använda. Du har bra utbildning och god hälsa.

4. Du känner ansvar och har drivet som behövs. Ger inte upp.

5. Du har en utvecklad social förmåga och är van att använda datorer (du var med och uppfann dem)

6. Du har ett starkt nätverk som du bygg upp genom åren och du kan bygga strategiska allianser av dessa.

7. Du har självförtroendet att omge dig med människor som kan mer än du själv på vissa områden. Du söker hjälp när det behövs. 

8. Du är van att utmana gamla invanda mönster. Det har du gjort under hela din yrkeskarriär.

Vad väntar ni på arbetsgivare?

Sista ordet är inte sagt ännu här frn min pulpet. Men det finns en slags beröringsskräck mellan olika åldrar här i landet. Den blandning av åldrar och erfarneheter som skulle kunna utgöra en bra grogrund för verkligt bra samhällsutveckling försvåras på grund av detta.

Rapport från 2001 - om åldersdiskriminering - har det hänt så mycket?
Åldersdiskriminering ett slöseri med resurser - DN

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om arbetsmarknad, åldersdiskriminering, politik, moderaterna, regeringen, alliansen