Politiker hoppar av sina uppdrag...

I morse hoppade jag i sängen när det på radion berättas att det är 200 kommunpolitiker som lämnat sina uppdrag. Halva valperioden har gått. Det ser olika ut i olika kommuner. En av dem som hoppat av säger att han gjorde det för barnens skull. Han hann inte med. Det är ett högst relevant skäl. Så gjorde jag själv på 80-talet när jag insåg att mina barn behövde mig mer än politiken. Detta för att senare försöka få vara med i politiken igen. Det är nästan omöjligt om du inte är gillad av rätt personer, det är trångt på taburetterna och ingen släpper sina arvoden. För höga arvoden ger alltför stora inlåsningseffekter och rotationen på politiker är för liten.

Ingen talar om detta utan man ska vara tyst och fin och vänta på sin tur. Stå still i kön medan man ser andra springa före. Det fungerar inte så för den engagerade. Man tar andra vägar. Det i sin tur är förödande för demokratin och undra på att många tröttnar. Det kan också vara förödande för den enskilde som plötsligt inser att det inte finns något att engagera sig i...

Det är självklart att det händer saker i ens liv hela tiden. Man kan bli sjuk, man flyttar, jobbet börjar kräva mer man har kanske andra åtaganden som också tar tid. Men detta är inte den enda anledningen till att folk slutar med politik. Partier av alla slag har något att fundera över här...

Det har också visat sig att det är de unga som lämnar. Det kanske inte är så konstigt. Politik tar tid och är tålamodskrävande. Väl utbildade unga människor vill inte vänta - de vill att allt ska ske nu. Tyvärr så går det inte alltid till på det viset. Det i sin tur kan vara en anledning till att det inte skadar att ha några år på nacken när man ger sig in de högre beslutande organen i samhället. Det blir för trist.

Upprörda människor har större värde än de lugna skriver Nicklas Lundblad. Kanske att det vore lite hälsosamt för politiken om det tilläts lite mer upprördhet inom politiken också. Att människor släpps fram även om de inte är helt strömlinjeformade.


SR Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om politik, politikeravhopp