Det är inte nätet som mobbar det är människorna...

En liten flicka tros ha tagit sitt liv på grund av nätmobbning. Men ska vi göra det så enkelt som att skylla på internet? Mobbning och uteslutning och elakheter pågår överallt i samhället med eller utan datorers hjälp. Det är väl snarare vårt eget beteende som bör kollas med lupp. Inte de verktyg vi använder.

Alla som kommit i kontakt med mobbning som här får bli ett samlingsnamn för trakasserier av olika slag vet vad det innebär. Unga människor och barn lämnas ofta helt ensamma med sina problem. Vuxna skriver blanketter och kryssar och när de tar slut så har man gjort allt och kan inget mer göra. Naturligtvis kan man det som människa. Men det innebär i sig att man kan begå tjänstefel eftersom den roll man har som exempelvis lärare eller rektor i skolan bara når inom bestämmelserna. Sen får det bara flyta på. Man kan dock inte klandra skolan för problemen. Det är alla vi som är vuxna som har denna skyldighet att se till att motarbeta all form av kränkning.

Jag har hört om barn- och ungdomar som fått huvudet doppat i smutsiga toaletter, fått håret avklipp, blivit bestulna på skor och ytterkläder mitt i vintern. Suttit lektionerna igenom på helspänn i rädsla för vad som kan hända på rasten. Därmed inte hört ett ord av vad läraren har sagt och därmed försvinner all kunskap sin kos och man kommer efter i plugget. Rädslan för vad som kan hända på hemvägen är förlamande. Ingen kommer och sätter sig vid samma bord på lunchen. Talar man med någon om saken så är man dum och får rådet att härda ut, skärpa sig och förstå att det inte är så farligt ändå. Maa vill kanske inte heller tala med någon vuxen hemma för att inte göra denne ledsen. Tänk vad mycket barn får gå igenom. Lite härdar för all del, men inte allt.

Ha det som hände i Sigtuna i åminne. Där handlade det inte om datorer och internet. Det var mer spot-on mobbning och misshandel så att säga. Eller det här när ungar hetsar varandra. Hsr inget med internet att göra men är fruktansvärt för den som drabbas.

Detta händer lite varstans och det värsta är kanske att mobbarna fortsätter på samma sätt när de blir vuxna. Att förtrycka och förminska andra blir en livsstil för vissa personer med tvivelaktig personlig karaktär. En del av fostran till att bli vuxen handlar om att förstå hur man förhåller sig till andra på ett vuxet sätt, ett vänligt sätt och med både tolerans och förståelse för olikheter. Det är väl tyvärr ett önsketänkande men det borde vara så.

MEN ge inte internet skulden för mobbning och trakasserier, det är verkligen att förenkla problematiken. Begreppet näthat ska inte särbehandlas det ingår som en del ett verktyg bland alla andra viskningar och rop som finns runt om oss. De rop vi inte hör för att vi är upptagna med annat. Internet är inte heller någon barnvakt utan att ställe där man som vuxen måste vara delaktig i vad som sker.

Mobbarna har sin svans, alla livrädda för att själva bli utsatta. Frågan är om det inte är de tysta som står bredvid och ser på som är värst. Grejen är den att en flock kan vända sig åt andra hållet och det kanske vi borde göra lite oftare. Inte vara så rädda för att säga ifrån. Det är aldrig OK att se på när någon annan far illa. En grupp mot en person är aldrig OK.

Att små barn ska ta sitt liv i förtvivlan borde det sannerligen vara nolltolerans emot. Därför är krafttag mot mobbning och trakasserier nödvändiga. Nu pratar jag inte om lite motstånd utan om allvarligare utsatthet. Det där vet alla, även om vissa bara vill mota bort det. För det som inte syns finns inte. Men vi måste börja se det som sker och ingripa där vi kan.

Internet och mobbning ska inte särställas från övriga trakasserier. Allt är lika illa.
Det är trakasserier och hur vi uppför oss mot varandra som är den bärande frågan här. Det gäller att sätta perspektiven på rätt ställe. Inte smita från det som är det verkliga problemet.



Hagwall om näthatet...
JMW

SvD
Expressen SvD




Läs även andra bloggares åsikter om Kränkning, mobbning, näthat, internet, vuxennärvaro. politik, skolan, empati