tisdag 19 mars 2013

Hur ska vi kunna diskutera migrationen...

Ämnet migration är så infekterat att det inte går att diskutera det på ett sakligt sätt längre. Det hamnar alltid i något slags rasistläge - för eller emot. Ingen vågar säga någonting. Om vi blundar så kanske det inte finns. När någon bara lite lyfter på locket så exploderar det hela. På alla ledder. Det är ganska otroligt.

Statsministern verkar läxa upp sin minister inför öppen ridå. Tror att jag väljer att ta det med en nypa salt faktiskt. Fredrik Reinfeldt har ibland en förmåga att krångla till det han säger han också - för att det inte ska bli fel eller misstolkas antagligen, å andra sidan så tolkas det i alla fall som man vill och analyseras in på varenda ord och alla som läser dras med. (Uppdatering: Jag hörde nu vad han sa och det var rätt tydligt, inte helt utan kritik).  Det lär uppdagas vad som händer eller hänt ganska snabbt. Men att idag dra växlar på det vi sett eller att beskriva personernas personlighet i dramat får vänta.

Är det någon som idag minns gårdagens Tommy Nilsson och hans byte till namnet Black? Just det - det var inte heller som man trodde. Eller hur? Ändå gick vi igång som jehuer på det vi läser. Det är kanske dags att vi blir lite mer källkritiska. 

Anders Mildner skriver intressant om Tommy Nilssonsaken. Själv skäms han som en hund. Varför det? Det intressanta som sker nu när vi rör oss emellan den virtuella och den verkliga världen är att vi egentligen inte vet med vem vi har att göra. Det kommer att bli mer vanligt framöver. En av de mer spännande kurser vi läste på Multimedialinjen: Pedagogik-Teknik var den som handlade just om samhälle och socialisation. En av uppgifterna var att gå in i den virtuella världen, gruppera oss utan att vi visste vilka vi var och börja jobba tillsammans. Förvisso listade vi ju ut en del namn, men inte alla avatarer blev kända. Det var oerhört spännande att inse att möten inte behöver bestå av rent  fysiska sådana. Det som sägs behöver int eha något med verkligheten att göra. Det är däremot lätt att sprida vidare...

Den som är intresserad av det hela kan ta del av det jag skrev då  - om twitter före twitter eller vad man ska säga.

expressen Svd  AB DN Martin Moberg





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

Jan Andersen sa...

Jag kan med stolthet konstaterar att jag bara känner till den där Black historia på 3-4 hånd och knappast vet vad det handlar om.

Mary X Jensen sa...

Haha... du hänger inte lika mycket på Facebook och twitter kanske ;-)

Anonym sa...

Tommy Nilsson-grejen var suverän. Jag hoppas att kommersiella medieföretag gör liknande insatser i mycket stor skala. Och riktigt penetrerar sönder all form av förtroende för den dynga som twitter utgör.

Ett pöbel-klotterplank som inte går att använda för diskussioner utan bara enkelriktad åsikts exponering. Att journalister vill använda det för att kunna kolla ifall deras styrda inlägg i pappersmedia ger några utslag förstår jag ju. Plus att man kan hitta en del länkar till intressanta saker om man verkligen letar ordentligt. Men annars.. ren pöbel. Att public service börjat citera tramset därifrån är ju redigt vidrigt. Kul att de är så väldigt besvikna på Black-skojeriet.

KA

Anonym sa...

Twitter är ett forum för inbördes beundran. Knappt någon utanför media och kultursfären följer tramset.

Mvh Bo