Politiken och personfrågorna...

Socialdemokraterna ska välja ledning och lugnet man på ytan trott rått med Stefan Löfven tycks vara en schimär. Kvällstidningarna börjar spinna på att det pågår interna stridigheter och att det finns krafter som vill byta ut honom. Fredrik Reinfeldt ska sluta som partiledare och Anders Borg tar över läste vi häromveckan. Det fanns interna säkra källor på detta säger man. Anders Borg dementerade och Fredrik Reindfeldt likaså. Båda var nöjda och sitter där de sitter. Vi lär väl få se vilka som blir sidsteppade framöver. Att sätta igång rykten för att driva en egen agenda är inte direkt ovanligt. Man kanske i viss mån måste gilla läget men bra behöver man inte tycka att det är. Vem som lurar vem och vem som lurar media och vem som lurar den som tar emot alla dessa rykten vet man inte. Snöbollar sätts i rullning och ni vet hur det kan gå..

Man kan också kalla det här personstrid. INgen har väl glömt hur det såg ut runt Juholt. Det är inte helt ovanligt i organisationer och i synnerhet inom politiken verkar det vara rejält vanligt. Den värsta tiden är nu när det börjar dra ihop sig mot val. Få funderar kring sakfrågornas betydelse för väljarna. Det blir hugskott och kniv i ryggen på andra som är huvudsysselsättningen. Det ska bli ytterst intressant att följa socialdemokaternas partistämma framöver och se ifall den illojalt SMS:ande Anders Johansson nu tar plats på toppen. Eller Morgan Johansson. Efter att ha sett TV-serien House of Cards så blev skitstövleriet i maktens korridorer så tydligt. Det är lustigt att dramatisering av verkligheten tydliggör de smutsigaste skrubbarna. Maktkampen pågår överallt och de där sakfrågorna och grundvärderingarna kommer i andra hand.

Om man bortser från rikspolitiken och går ner på de lokala planen så är det samma sak. Personer väljs med omsorg av den som har makten. Det bör vara såna som inte ger så mycket ljud ifrån sig och framförallt inte konkurrerar om de så åtråvärda personkryssen. De kryss som ger bekräftelsen att alla tycker om mig och det ger mig rätten att ta makten, när jag fått den så släpper jag den inte. Är man minsta hotande för makten så får man känna på utdrivningens hårda metoder. Att vilja vara vara med för att jobba för politiken och sakfrågorna är inte det primära för alla. Vill någon ha bort en annan så kommer det att lyckas, förr eller senare. Rykten dras igång bakom ryggen. Personer förminskas i alla sammanhang. Jaså han, den behöver du inte bry dig om. Han är bara besvärlig. Man ger inte utrymme för den enskilde att verka överhuvudtaget i sammanhang där denne kan få komma till sin rätt. Grejen är att man går över liken för att nå sitt mål. Om allting runt omkring faller så spelar det ingen roll. Det är inte väsentligt - de är att fälla konkurrenten det handlar om. Detta är den värsta avarten av alla inom politiken. Personstriderna. Som någon erfaren sa - den värsta tiden i politiken är före val, under val och efter val när platserna ska fördelas, därefter blir det i bästa falla några lugna år och så drar det igång igen. Det är så fult och så obehagligt.

Det är så att den som har tolkningsföreträdet och positionen vinner alltid kampen. Kan man tro, i alla fall på ytan och kortsiktigt sett. Jag fann ett bra ordspråk som tydliggör detta.

"You only have power over people so long as you don´t take everything away from them. But when you´ve robbed a man of everything, he´s no longer in your power - he´s free again."
(källa okänd dock taget från Pricken över livet där man kan finna många ordspråk)

I min blåögda värld så är sakfrågorna och värdegrunden och målen man vill nå det viktigaste. Självklart är jag inte omedveten om maktspelet, jag är själv i hög grad drabbad av det. Kanske på grund av att jag ser spelet och inte låter mig dras med. Det värsta är att det sker mitt i bland oss hela tiden. Den som vågar säga emot blir ofta själv drabbad. Det är förfärligt att det kan fortgå utan att omgivningen reagerar. Att människor inte kommer överens av olika skäl är en sak som är svår att undvika. Då borde någon bredvid se till att skapa plattformar för båda parter. Innan skadan är skedd. Dessvärre så får det ofta bara fortgå utan att någon griper in. Det finns många kraschade själar i vår värld.

Det är dock en viktig fråga att ta itu med de mellanmänskliga relationerna. Ty görs inte det så kommer avarterna att förgöra det viktiga och kvar blir det bara en fars av alltihop. Det är politiken för viktig för.

Detta gäller nota bene även arbetsplatser. Aftonbladet skriver om en man som tog sitt liv på grund av den utstötning han utsattes för. Det är så tragiskt att man vill gråta. Nu åtalas ansvariga chefer. För vad har man att sätta emot om det är chefen som driver mobbningen? Det här är en bra markering för att förstärka att det inte är OK att bete sig hur som helst mot andra. Vare sig det är på jobb, i föreningar eller i hemmet. Även om det är olika platser så hör det ihop. Det handlar om de mellanmänskliga relationerna. Om de inte fungerar så ställer det till problem. Det är dyrt med psykisk ohälsa var den än uppstår.

Att bara ta sig till att skriva en artikel likt denna kan ge ett pris att betala. Är inte det hemskt så säg? Men någonstans måste vi börja tala om det här. Det behöver repeteras gång på gång. Det hjälper inte att det är inskrivet i värderingsdokumenten. Det måste efterlevas också.


(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, vuxenmobbning, personstrider, moderaterna, socialdemokraterna, psykiska problem, vänlighet, valtider