Bodström talar klarspråk...

L Ö R D A G S T A N K A R...


Det är möjligt att det är så att man måste lämna ett parti för att kunna tala om vad man tycker. På något sätt är det lite tragiskt. För det är i samtal med andra som utveckling sker både av den egna personen och av gruppen och verksamheten. Men i många politiska församlingar är det inte en välkommen arbetsform. Man ska följa med och nicka och le oavsett om man tycker att det som framförs är bra eller ej. Det är att tycka att allt är bra som gäller annars får man inte vara med. Har roat mig med att titta på TV-serien The Newsroom som nu sänds på SVT, man kan se den här. Det  är möjligt att bättre program har visats men pulsen på arbetsplatsen är något man dras med av. Alla har något att tillföra, det kan vara bra eller dåligt men det får sägas. En tanke ger en annan och det finns en hederlighet i tillåtandet att den får sägas.

Möjligen att min egen bakgrund såsom en gång i världen journalist som gör att detta är en helt naturlig miljö. Det är lite fart i den miljön, det finns konflikter - som man löser, det finns utrymme för intellektuell kapacitet, det finns nyfikenhet på vad den andre ska säga och en längtan efter egna nya kunskaper. Gud ska veta att det finns primadonnor i den branschen också, men det finns samtidigt en puls som verkligen ger liv åt verksamheten. Jag tycker att politisk verskamhet borde få fungera lite likadant - som för att ta en annan TV-serie som exempel Vita Huset, en intressant betraktelse i intellekt och dialog. Visst finns det säkert svarta sidor där också - men om man är ute efter livligheten så är det en bra serie. Puls och politik är en viktig ingrediens.

Jag deltar i politiken och samhällsdebatten på många olika sätt och upplever de stora olikheterna i hur det fungerar. Det beror på människorna mer än på organistionen i sig. På vissa ställen kommer ledaren in, sätter sig i högsätet och delar ut ordet, det blir aldrig någon konklusion av det som sägs. I andra sammanhang pågår det en livfullare diskussion, många deltar i samtalet och det förs naturligt vidare med allas insatser. Olika vinklar får utrymme och på slutet är man framme vid någon slags gemensam ståndpunkt. Kanske inte gillad av alla, men accepterad. För att någon framför en annan åsikt behöver den inte vara fientlig eller hur? Den kan bygga på kunskap som alla inte har, eller helt enkelt en motsatt åsikt.

Thomas Bodström tar idag i en Brännpunktartikel upp frågan om socialdemokraternas arbetssätt  "... så länge partiet fortfarande är ett slutet, omodernt och odemokratiskt parti finns en stark oro för hur det ska gå. I dagens samhälle fungerar inte de här sekteristiska arbetsformerna som vi nu fått se." (källa).

Det ligger så mycket i det han säger. Vi behöver inom politiken överhuvudtaget jobba på detta. Det tals om öppenhet, transparens och högt i tak. Det är inte OK att personer som har en egen åsikt som inte följer linjen inte ska få uttala den med respekt för att det just finns en annan åsikt. Det är inte OK att man inte kan få förtroendeuppdrag eller hotas med att bli fråntagen dem för att man hävdar en annan bild av verkligheten. De flesta mogna människor kan för dialog om de bara tillåts att göra det.

Många politiska församlingar jobbar stenhårt för att putta ut dem som har egna åsikter i stället för att involvera dem i verksamheten och se fördelen med att det finns många krafter som kan jobba för den övergripande saken. Man använder sin makt för att få det man tror är lugn och ro, samtidigt så bubblar det utanför den egna kretsen. Att påstå att det inte finns folk som är intresserade av samhällsfrågor och politik är ett något smalt tankesätt. Det är bara att se på hur åsikterna och engagemang växer utanför de traditionella församlingarna. Inte minst i de sociala medierna och olika bloggar. De i sin tur höjer och ökar intresset för de traditionella mediernas ledarsidor - det blir en hälsosam debatt. Kanske inte önskvärd för alla som vill ha kontrollen och tolkningsföreträdet - men så småningom blir det alltid jämvikt, det ligger i sakens natur. Ledare måste våga släppa fram oliktänkande. Någonstans har alla trots allt valt en plattform och det i sin tur är en gemensam nämnare som borde räcka som trygghet. I alla fall så länge det handlar om sakfrågor och det är de politik borde handla om. Och det är sakfrågor och inte personfrågor som ska få personer att välja att lämna eller att stanna kvar. Läs också: Lojalitet - protest - eller sorti...  Personstrider borde inte få förekomma. Men om den som har makten nyttjar den för att likt en gökunge putta bort den man inte gillar så uppstår dessa konflikter vare sig man vill eller inte. Fann en intressant artikel skriven och tänkt av Konstantin Meleounis, den handlar om mobbning som tyvärr inte alltför sällan förekommer i olika grupperingar såväl inom som utanför den politiska sfären. Det är den tysta publiken som låter det ske. Varför är man likgiltig?  För hur svårt skulle det vara att dra igång en dialog och inte bara låta det ske. Det krävs mogna ledare och ibland är det dessvärre ledaren som är den som mobbar och trycker bort, så helt oproblematiskt är det inte. Men genom att börja tala om saken så kanske det öppnar upp för problemet, som finns vare sig man vill se det eller ej.

Så låt oss jobba för dialogen i stället för att tysta den som har annorlunda åsikt. Det måste bli mer öppet även för den som inte tillhör den inre klicken i en gruppering som får talutrymmet. Här rekommenderas läsning av Isakssons bok Den politiska adeln som öppnar upp för intressanta tankar. Politik är så viktigt för alla och ska därför inte låsas av enskilda maktstrukturer. Politik berör alla och de som är engagerade bör få utrymme att vara det. 

Vem vet - man kan rent av lära sig något av den andre? Allt andra säger är inte fientligt menat. Som jag brukar säga till mina barn - du är inte i skolan för att visa vad du redan kan utan för att lära dig mer och det är allmängiltigt för de flesta mellanmänskliga relationer. Ge dialogen utrymme, släpp tankarna loss. Livet lär...


Många har skrivit om Bodströms artikel och intressant nog så är många mer intresserade av att ge sig på Bodström själv en av den fråga han lyfter. Det stärker bara det jag själv skrivit ovan. Alla spikhuvuden som sticker upp ska slås in i plankan... Detta är inte så bra för demokratin och den sunda debatten om politik. 

Uppdatering: Bodström tillbaka till politiken? Med upphottad blogg och allting. Han känns lite i tiden faktiskt. Så moderat jag är tycker jag det.

Bloggar: Högberg, Johan Westerholm, Ringborg, Svensson, 

Ab, Ab2, Ab3, DN, Exp, Exp2

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om politik, samarbete, mobbning, demokrati, öppenhet, transparens