Fler jobb i Sverige är bra - men vem pratar om överregleringen av arbetsmarknaden ...

Idag är det moderaternas dag i Almedalen, ikväll talar Fredrik Reinfeldt. Det är i egenskap av partiledare han gör det bör påpekas. Inte som statsminister även om den rollen kanske får övertaget trots allt. Det ingår liksom i spelet.

Hur som helst - det kommer att handla om jobben. Hur får vi fler i arbete. Moderaternas partisekreterare Kent Persson skriver om detta på Brännpunkt idag. Alla partier pratar om detta - arbetslösheten, brist på utbildning hos många unga, hur fler ska arbeta för att välfärden ska kunna behållas på en hög nivå i Sverige. Jobbskatteavdrag uppmuntrar fler att arbeta menar moderaterna. Mer i plånboken ökar möjligheterna. Nej nej säger (S) och en del andra. Höga skatter ska vi ha, det är rättvist. Den som tjänar mer ska betala mer. Det gör de faktiskt redan om man bortser från rena skattefuskare, men de är färre än de som betalar.

Det finns dock en sak som man förbiser. Det är regleringen av arbetsmarknaden. Förvisso är det lättare att mäta och ge siffror kring arbetslöshet, skatter och utbildningsmål men ändå. Allt det där som sätter pinnar i hjulet för kontakter mellan arbetstagare och arbetsgivare. Hörde ett antal företagare säga - vi bryr oss inte så mycket om utbildning när det gäller våra anställda, vi ser mer till vilka människor de är. Då gäller det att få träffa dem som söker arbete också. Personligen. Idag sätts en massa hinder upp via mellanhänder, kanske för att man tror att det ska vara så. Det är krav på utbildning, erfarenhet och ålder (det finns definitivt med som en stark variabel oavsett vad som sägs). Genom arbetsförmedlingen kontrolleras sökande och det ska fyllas i blanketter timme för timme vad man pysslar med. På ett sätt klart att det inte ska fuskas med bidrag och A-kassor och sådant. Men det är överreglerat den skane är klar.

Det var bättre förr vad gäller att finna jobb - man kunde gå in till en arbetsgivare och fråga om de hade något ledigt jobb. Det är inte lika självklart idag även om det naturligtvis är så att det är kontakterna som ger många jobb. Men det kallas då ofta korruption och nepotism.

Kanske att man rent av skulle ta och släppa på reglerna lite mer vad gäller arbete. Förvisso så skulle väl de fackliga organisationerna gå i taket om så gjordes. Men det är en ide som borde prövas mer.

Det är de stora organisationerna som har ramverk kring vilka som ska anställas. De små lider av problem som att behöva betala för anställda som blir sjuka oavsett vad det gäller. Har man ramlat av sin häst på fritiden och måste vara borta från jobbet på grund av skada så får den lilla arbetsgivaren jobba dubbelt och inte ta ut egen lön. Det är klart att det inte lockar att anställa då.

Enkla exempel som tas upp är medveten om detta. Det är dock ofta här det stannar upp i verkligheten. I det enkla. Jag minns en resa under förra valrörelsen med Fredrik Reinfeldt, det var besök på en Kebabfabrik någonstans i Sverige. Företaget hade svårt att anställa personer för det fanns inte folk. Utanför fabriken stod ett gäng och demonstrerade för jobben! Enligt min enkla syn på livet så hade jag nog försökt anställa dem på stubben. Naivt tycker ni kanske - men om inte alla om fanns så var detta ett gyllene tillfälle. Här fanns den som behövde anställa och de som sökte jobb. På samma plats - hur svårt kan det vara.

Jag inser problemen naturligtvis - men vill inte acceptera dem. Avregelrade man arbetsmarknaden skulle det säkerligen skapa fler jobb. Kanske också låglönejobb, men det är väl bättre än bidrag ändå som på alla sätt är villkorade för den som får dem. Tro nu inte att låglönejobb är det jag förespråkar, inte alls. Men alla brjar någonstans. Mitt eget första jobb var att sitta och släta ut papiljottpapper på en damfrisering för 16 kronor i timmen. Jag tröttnade fort och gav redan efter en dag jobbet vidare till en kompis som var mer intresserad. Man kunde göra så på 60-talet. Hon avancerade lite och fick sopa upp kundernas avklippta hår från golvet. Själv började jag jobba i bröddisken på Domus i Solna Centrum. Stoppade wienerbröd i påsar, häftade ihop dem och skrev priset på påsen. Blev kär i killen som jobbade i bokhandeln bredvid. Och rodnar nästan fortfarande när jag tänker på denna oskyldiga sak.

Det här med att se möjligheterna utanför regelverken - är det inte dags att öppna upp för det i större utsträckning? Släpp jobben loss och låt dem inte fastna på skrivborden. Mina fem cent i frågan.

(SvD)
Att sänka trösklarna eller kanske murarna på arbetsmarknaden är viktigt skriver Erik Bengtsboe

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknaden, jobben, fredrik reinfeldt, avreglering, moderaterna, regeringen, alliansen, företagande